Page 207 - AA2017

la, och hyveljärnen fick vi aldrig vassa, jag Ett sabla grävande past ner. Skolresan i första klassen gick åt pi-
kunde aldrig slipa till dom bra. Till slut blev I skolan hade vi ett rätt stort land, där vi skul- pan för Smålle, då han fick mässlingen.
dom färdiga och så blev lådan betsad i en ful le praktisera trädgårdsskötsel. Lärarens om-
mörk bets. Den finns hemma i Passagården råde var störst, men den avgående klassens I och med detta lämnar jag både skolan och
någonstans, synd att jag inte tagit hit den, den elever fick odla på en egen plätt. Det var ett barndomen där hän. Det väsentliga är sagt,
mera skulle bli tjatigt.
sabla grävande på våren, och
på sommaren skulle man dit Nedtecknat av Stig Uvebrant 1987
och rensa några gånger, men Inskickat av dottern Lena Helldner, Hässelby
jag var måttligt intresserad av
att gräva och hacka och gall-
ra, det fick jag göra mer än
nog hemma, så jag hade inget Stig Uvebrant hade 2010 nedtecknat minnen
land sista året som meningen från sin tid i Agunnaryd och vi saxar ett litet
var, och vad jag minns så var utdrag ur detta.
det bara enstaka gånger un-
der sommarlovet som jag var Kyrkan
där och rensade lärarens land. Söndag morgon, de ringde förste med den
Skolträdgården var, enligt lilla klockan i kyrkan. De första besökarna
mitt sätt att se, lika menings- syntes på lilleväj. Fält och Emma kom förbi
löst som slöjden, det låg inte liksom Fhyr från Lilla Fåglasång och före
för mej, och läraren hade inte detta knekten Elm. Från Rundstets tog de
förmågan att göra det intres- genvägen genom hästhaven och hakade på
sant, och det var kanske synd den gamla kyrkvägen vid den lilla kastan-
på något sätt. jen hemmavid. Alla gubbarna var svartkläd-
da. Några hade silverkryckor, presenter från
Läsa för prästen 50-årsdagar. Deras bättre hälfter kom några
Om man skulle fortsätta med steg efter, också de svartklädda och med klu-
Agunnaryds folkskola, så ten ofta knuten under hakan. När det ringde
tog jag sjätte och sista klas- ”andre” med stora klockan ökades farten, nu
sen så småningom slut, sak- var det bara en halvtimme tills högmässan
naden var inte stor för min skulle börja. Folket från Nockarp, Brobacken,
del, men nu började så smått Brunnsberg och Hyltan höll ångan uppe fast
vuxen-livet med sina krav de redan haft lång väg att gå. Folket från
och möjligheter. Hösten 1941 Deranäs åkte vagn efter parhästar, som hade
började konfirmationsunder- plats i de gamla kyrkstallarna. Min egen med-
visningen, ”läsa för prästen”, verkan i religionen var skral. Visst fanns det
Stig, här i skolåldern, klappar hästen den avslutades våren -42, andra världskri- en söndagsskola där mina äldre syskon gick,
enda sak jag har kvar av allt jäkla träarbete. gets mörkaste år. Man fick långbyxor och men det blev inte så många besök för min
Nej, det var roligare att gå till badet som- en klocka i present, den badade jag med på del i missionshuset, där de ordentliga barnen
samlades och belönades med Barnavännen
martid! sommaren och sedan var den inte klocka mer,
men jesses vad jag var glad åt den så länge alternativt Barnens vän. Den snälla lärarin-
Samma orgel, samma släpiga den varade. nan hette Sigrid och ville oss säkert väl, men
så värst spännande var det inte.
melodi Fortsättningsskolan som varade tre veckor
Orgeln i skolan lät bedrövlig när vi varenda före och lika länge efter jul, tyckte jag om,
morgon gemensamt bräkte ”Din klara sol går det var ett behagligt avbrott i jobbet, man an-
åter upp”, sedan kom morgonandakten, och sågs kapabel att försörja sig själv i och med att
jag undrar om någon enda blev bättre eller man konfirmerats, och jag hade lön hemma
snällare av att höra på den, om någon lyss- hos John, hur mycket minns jag inte. Andra
nade, och till frukostrasten sjöngs det ”I Jesu årets fortsättningsskola var ännu bättre, nu
namn till bords vi går” men några bord fanns var flickorna plötsligt intressanta. Ljungby
det inte i omklädningsrummet, där vi satt när
det var kallt ute, men väl våta kläder, några Lånade böcker på söndagar Vi har öppet:
långbänkar och en soplåda nära spisen, där Sockenbiblioteket var inrymt i skolbyggna-
jag brukade sitta. den och hade, som jag då tyckte, en massa Måndag - Torsdag 10:00 - 18:00
Efter frukostrasten sjöngs det ”För mat och böcker som man fick låna på söndagarna efter Tisdag, Onsdag & Fredag 10.00 – 15.00
dryck Du skänkt oss här” - samma orgel, kyrkan. Malmkvist, läraren, skötte utlåning- Tel: 0372-258 00
samma släpiga melodi, jag känner smaken en, och såg till att man inte lånade olämpliga Bank via telefon: 0771 - 22 11 22
av smörgåsar i munnen än i dag (1987) när böcker, jag minns att Mobergs ”Sänkt sede- Spärr av kort: 08 - 411 10 11
jag hör den melodin i huvudet. betyg” fick man inte läsa förrän man konfir-
merats, men ”Tillbaka till Djävulsön” gick
Som avslutning ännu en psalm, oftast ”Så går bra att låna hem redan tidigare. www.swedbank.se
en dag ifrån vår tid” sedan hemgång, om det
inte var slöjd, eller på sommaren, då vi ba- Två skolresor hann vi med, det var ju krigstid
dade i Agunnarydssjön vid tjänlig väderlek. och dåligt med bussar, den ena gick till bl.a.
Hallands Väderö och den andra till Jönköping
och Huskvarna. Det var jobbiga resor, jag Välkomna!
hade anlag av åksjuka, matsäcken gick knap-
11