Page 132 - AA2017

jag extraknäckt i Diö kiosk och gatukök som alla vuxna och lever sina egna liv men tänker
fanns på den tiden. När skolan var slut fick ständigt på dem, som förälder slutar man nog
jag erbjudande om att arrendera verksamhe- aldrig att oroa sig för sina barn. Emma har se-
ten av ägaren – vilket jag tackade ja till! Så dan i somras varit på äventyr i Australien och
jag drev kiosken i egen regi under 13 måna- är sedan februari på Nya Zeeland tillsammans
ders tid med lite stöttning av min familj, så med Johan. De bor och jobbar där samtidigt
Hej! Jag som tar över stafettpinnen denna jag kunde få några timmars ledighet i veckan som de gör resor och upplever landet som är
gång heter Susann Olofsson. Jag har tillsam- – jag hade ju öppet tio timmar varje vardag fantastiskt vackert!
mans med min sambo Joakim Heldring nu och åtta timmar om lördagar och söndagar.
bott i Agunnaryd i ett och ett halvt år – och vi Med massor av erfarenheter och otaliga mö- Att jobba inom handeln innebar ofta arbetsti-
trivs båda fantastiskt bra i denna lilla by! Vår ten med olika människor i bagaget packade der på kvällar och helger, vilket jag med mina
flytt till Agunnaryd blev ett resultat av olika jag ihop och bytte kiosken mot anställning små barn hemma tröttnade på. Jag sa upp
händelser som inte blev som planerat – vilket på Roxy Kläder och Skor i Råshult, där jag mig från Roxy och läste in ett tredje gymna-
vi idag är glada för! arbetade i elva år. sieår. Samtidigt bestämde jag mig för att ut-
bilda mig till lärare. Sagt och gjort – hösten
2001 påbörjade jag min lärarutbildning. Det
var min egen struliga skoltid under högsta-
diet som låg till grund för mitt val att bli lä-
rare. Under min första verksamhetsförlagda
utbildning var det obligatoriskt att ha praktik
på olika stadier med syftet att känna efter att
man gjort rätt val. Jag började på högstadiet
och kände att det var helt rätt. Sen var det
dags för gymnasiet vilket jag bestämt valde
bort, men när jag sen kom till låg- och mel-
lanstadiet, fick jag en annan känsla som sa
mig att lärare för de tidigare skolåren var det
jag skulle satsa på och så fick det bli! I januari
2005 skulle jag ut i arbetslivet igen. Men hör
och häpna, det fanns inga tjänster som lärare!
Däremot fanns det jobb inom barnomsorgen
och jag fick snabbt jobb i Älmhults kommun.
Under åren som förskollärare har jag förutom
det roligaste - att få jobba med barn - också
fått bredda min kompetens ytterligare med
flera olika utbildningar.
Efter 26 år, en varm sommarmorgon i början
på augusti 2014, när jag var på väg hem efter
en joggingrunda, kom en mörkblå Chevrolet
Vi har varit ett par i snart tre år även om vårt Jag fick äran att bli mamma tidigt i livet, vid körande mot mig. Solen bländade bilens
liv tillsammans tog sin start för länge sedan... 21 års ålder föddes mitt första barn Viktor framruta och när bilen var precis framför mig
Det hela började en dag när jag gick i andra som i sommar fyller 25 år. Två år senare kom stannade föraren den. Jag vet att jag tänkte att
klass. Mina kompisar hade hunnit springa ut Emma till världen och efter ytterligare två år det nog skulle vara några jobbiga typer som
på rast före mig och jag hamnade kvar i korri- fick jag Johan. Småbarnstiden var en under- skulle fråga efter vägbeskrivning... Men när
doren, sist men inte ensam. I samma korridor bar tid i livet trots att det var fullt upp med allt dörren till bilen gick upp trodde jag inte mina
fanns ett barn till – en liten grabb, visserligen som det innebär att vara förälder! Idag är de ögon! Vem är det som står där om inte samma
ett år äldre än mig, som passade på att förklara
sin kärlek till mig. Jag blev så klart generad
och med rodnade kinder sprang jag snabbare
än blixten ut till mina kompisar! Åren gick
och det var i femte klass som vi första gång-
en blev ett par och jag var så lycklig! I sjätte
klass bestämde han sig för att flytta 40 mil
iväg... efter åtta år i Diö flyttade han tillbaks
till Eskilstuna. Trots att jag var endast elva
år, visste jag redan då att jag ville dela mitt
liv med honom... Vi fick ytterligare ett kärt,
men alldeles för kort, återförenande i tonåren
innan han försvann ur mitt liv ännu en gång...
Under åren som gick så slutade jag skolan
och äntligen blev det dags att börja arbeta på
riktigt! Under mitt sista år i gymnasiet hade

Den som fått stafettpinnen berättar intressanta saker från sitt liv, samt lämnar vidare till någon som man tror har mer att berätta. Det
kan vara en här boende, inflyttad, utflyttad eller med annan relation till Agunnaryd. Avlämnaren förankrar först med stafettmottagaren.

16