Page 137 - AA2017
P. 137

Emellertid kände jag att det började kännas   den materiella förstörelsen fullständig. Jag   mycket kan jag säga att efter att ha smuss-
       varmt på platsen för den vänstra jackfickan   skall inte säga att jag umgicks med hemska   lat undan jackan i snickarboden och lyckats
       och stannade. Milda makter! Det rök från   tankar, men jag var fullständigt tillintetgjord.   med diverse förklaringar och undanflykter
       jackan och den svarta galonen hade smält av                              varför jag inte använde den, så avslöjades så
       värmen och det hade blivit ett tre centimeter   I vanliga fall var vi rädda då vi passerade   småningom den bistra sanningen. Det blev
       stort runt hål. Då jag drog ned dragkedjan var   Målensås och fasade över att träffa Johan i   naturligtvis räfst och rättarting, förmaningar
       det beigefärgade teddyfodret förkolnat på ett   Målen som var tillsyningsman för fiskerät-  och tillrättavisningar men så här i efterhand
       stort område och det hela luktade ve och pina.   ten och om man ertappades av honom för   erinrar jag mig att det ej blev så illa som jag
       Hur hade nu detta kunnat hända? Jo sannolikt   tjuvfiske, så hade följderna förespeglats som   hade föreställt mig. Mor lagade jackan och
       hade fimpen ej varit fullständigt släckt, då den   de allra värsta. Min rädsla för Johan i Målen   med hjälp av Karlssons klister sattes det en
       stoppades i fickan och till följd av vindraget   var vid detta tillfälle som bortblåst. Vad var   ”bot” för det brända hålet varefter fickan syd-
       uppstod ett drag i fickan vilket fick den lilla   denna rädsla mot följderna vid hemkomsten?   des igen och jackan ånyo kunde användas.
       glöden att glöda ytterligare med ty åtföljande   Emellertid fortsatte jag till sjön Målen och den   Men odören av bränd galon försvann aldrig
       förstörelse som följd.              första åtgärden där var att kasta cigarettpake-  och jag fick finna mig i att som straff använda
                                           tet med sina kvarvarande nitton cigaretter i
       Herre Gud, vilken olycka, vad skulle far och   sjön och den fulla tändsticksasken fick även   den brandskadade jackan. Den kom senare till
       mor säga och hur skulle jag kunna förklara det   den skatta åt förgängelsen. Med förtvivlan   användning under flera år då jag körde med
       inträffade?  Min olycka var total och jag full-  åsåg jag såväl cigarettpaketet som tändstick-  min Silverpil.
       ständigt förkrossad! Inte nog med att jag hade   orna försvinna i de skummande virvlarna från   Hur gick det då med rökningen undrar kan-
       börjat röka utan lika illa och kanske ännu vär-  fallets utlopp i sjön. På något sätt tyckte jag   ske någon? Jo, det blev nog ett temporärt up-
       re att jag sånär eldat upp min fina jacka. Man   mig genom denna åtgärd i viss mån ha rätt-  pehåll, men nog så temporärt, eftersom det
       hade ju på den tiden inte så många att välja   färdigat mig och ”de brottsliga redskapen”   permanenta uppehållet inträffade först sådär
       bland och detta var den enda som stod mot   var ju undanröjda.           en 35 år senare.
       väder och vind och det vinddrag man hade   Hur fiskafänget avlöpte kommer jag inte ihåg.
       under mopedkörningen.  Jag kunde inte ge   Det var av underordnad betydelse.
       någon förklaring till det som hänt och det fö-                                              Karl Göran Jonsson,
       relåg inga som helst förmildrande omständig-  Men hur gick det då när jag kom hem till mor   till Osby utvandrad Enerydabo
       heter utan olyckan var helt självförvållad och   och far? Ja, det är en annan historia. Men så






                                                                                       Välkommen Elmer





































                                                                                       "Vi vill tacka för gratulatio-
                                                                                       nerna i samband med vår lille
                                                                                       gosse Elmers födelse.
                                                                                       Hälsningar från familjen Moa,
                                                                                       Daniel, Elmer, Signe, och Sel-
                                                                                       ma Bröchner på Ängaholm."

                                                                                                               21
   132   133   134   135   136   137   138   139   140   141   142