Page 102 - AA2009

Marknadsminnen nart Kristiansson, som under sommaren
Judith berättade följande: Varje höst brukade vistades på Lindhem.
Ernst, Klas, Hildur och jag gå till Liatorps Vi hoppade i höet med Lydia och hjälpte
marknad. Vi gick tidigt på morgon när det henne plocka gömda ägg under logen, vi
ännu var mörkt ute och kom hem strax innan kivades litet med Petter och hans grisar och
det mörknade. Det var många hästskjutsar sprang lång väg när Klas bisvärmar slog till.
utmed vägen, andra gick och någon enstaka Vi badade nere vid ån och jagade de vackra
ledde en ko. blåprickiga jungfrusländorna vid kvarnen, ja

Vi hade inte många ören att köpa för, men lite listan kan göras hur lång som helst.
hade vi ändå fått ihop. Vi fick några ören när Kvällsmjölkningen under ljumma sommar-
vi hjälpte Petter med potatisen och sedan öpp- kvällar med Lydia och Hildur, slamret från
nade vi grinden för vägfararna och då blev mjölkakrukorna och mina snälla favoritkos-
det alltid något öre. Alfred i Kalvsnäs kom sor Rössa och Stjärna är starka minnen.
till oss ett par gånger om året för att bli klippt Detta tillsammans med sommarkvällarnas
av Petter, han kom alltid om kvällarna och då spelande morkullor och storspovens drillar
behövdes det någon som höll i blecklampan nere på odlingen är några av livets lyckligaste
och lyste. Vi hade en enkel fotogenlampa barndomsminnen.
över matbordet, men det behövdes alltid en
extralampa när man skulle klippa. Och då Claes Pettersson, ”vägarnas riddare”, med sin nyinköpta Plymoth på sommaren 1939. Judith blir bjuden
fick vi alltid en slant. på första åkturen. Foto: Oskar Pettersson
Marknaden var rolig, det minns jag. Vi åt krona 1911, men återvänder därefter hem modern Hannas roll och stod för hushålls- Efter ett helt yrkesliv som hushållerska i Diö, återvänder Linnèa hem till sina syskon i Krunegården, för
sockerpinnar hela vägen hem. till Krunegården, där Petter behövde honom arbetet. 1921 tog hon hand om den ettårige att avnjuta de sista åren i sin hembygd. Foto: Sven Hagman
till sitt jordbruk och gårdens skötsel. Efter Herbert, som blivit föräldralös och flyttade
Syskonskaran splittras Petters bortgång 1954, drev Ernst gården senare tillsammans med honom och Klas till Krunegården som motiv
De åtta syskonen växer upp i Krunegården vidare tillsammans med sina syskon och det nybyggda hemmet Östrabo på Krunegår- Krunegården har genom åren gett upphov till många bil-
och får var och en efter sina förutsättningar levde således hela sitt liv på Krunegården. I dens marker. Hildur gick bort i juli 1973 i en der, både i målningar och teckningar i mitt skapande.
sin roll i livet. April 1984 dog Ernst 93 år gammal. ålder av 78 år. Min första upplevelse, som senare blev en målning, var

Klas börjar sin chaufförsbana hos en hand- Linnea tog sig an flera hembiträdesplatser Richard blev efter sin militärtjänst grubb- när jag som trettonåring 1954 deltog i Petters begravning.
lare i Bråna 1921. Efter ett tiotal år startade och stannade under många år på Tångarnes lande och i psykisk obalans och kom att vistas Denna klara, kalla och snörika januarisöndag då Heldt
han Agunnaryds taxirörelse, som han sedan gård i Diö. Efter sin pensionering återvände på olika sjukhem. De sista åren levde han på med sina hästar och sin begravningsvagn hämtade Petters
drev under hela sitt liv. Han utsågs 1966 hon till barndomshemmet och sina syskon. Ryssby ålderdomshem, där han avled 1974 kista i Krunegården gjorde starkt intryck på mig. Långt
till ”vägarnas gentleman” och fick en rad Hon avled 1976, 84 år gammal. vid 76 års ålder. senare blev det målningen ”Begravningen” som på en
utmärkelser för prickfri körning. Klas och Hugo var en liten särling. Lydia berättade att Judith flyttade under unga år till Malmö utställning inköptes av Nordiska Museet i Stockholm.
systern Hildur byggde ett eget hus på Kru- han ”täljde stutar och var vild på att snickra”. och arbetade som hushållsföreståndare hos Ladugården från 1860-talet, har både målats och tecknats
negårdens ägor, dit de flyttade 1956 tillsam- Han blev efterhand sjuklig och vistades under grosshandlare Winkler. i flera versioner. På min senaste utställning i Växjö för-
mans med Herbert. Klas var en stor jaktvän större delen av sitt liv på St Lars i Lund, där värvade Smålands Museum en av dessa teckningar.
och en ansedd biodlare. Han avled 1974, 84 han, som den förste i syskonskaran, avled 1957 flyttade hon hem för att ta sig an hus-
år gammal. 1957, 64 år gammal. hållet på Krunegården, som hon skötte med Betydelsefulla barndomsminnen har gjort det lätt för mig
den äran.
Ernst gör sin militärtjänst i flottan i Karls- Hildur var den som under många år axlade att locka fram de här motiven. Det har känts bra för mig
De sista åren vistades hon på Ljungberga i att dokumentera Krunegårdens liv och själ. Det blir som
Ljungby, där hon avled 99 år gammal. ett litet tack, för all den lycka och glädje som skänkts mij
genom åren på Krunegården.
Lydia blev Krunegården trogen hela sitt liv,
tillsammans med Ernst skötte hon djuren och Sven Hagman tältar i trädgården i Krunegården. Sven Hagman
1948 tilldelades hon Mjölkpropagandans Här tillsammans med Hildur och Lydia sommaren
diplom. Lydia avled 1987 och blev 86 år 1954.
gammal. Foto: Hans Schön

Författarens barndoms-
minnen
Min mor Cora Hagman var kusin med sysko-
nen på Krunegården. Vid Coras allt för tidiga
bortgång i mars 1952, ställde syskonen upp
och lät mig få tillbringa några sommarveckor
varje år på gården. Där fanns den värme och
omsorg och inte minst tillgången till alla
djuren, som gjorde att mina somrar blev både
lekfulla och roliga.
Det var här jag träffade min lekkamrat Len- Judith, den sista av den stora syskonskaran,
besöker Krunegården för allra sista gången.
Några månader senare, på nyåret 1999 avlider
Så minns vi Ernst, ständigt i arbete på Krunegården, Judith nästan 100 år gammal. En släktepok i
den gård som han älskade och vårdade under Krunegårdens historia är därmed till ända.
nästan ett helt sekel. Foto: Sven Hagman Foto: Sven Hagman

10 11