Page 101 - AA2009

STRÄVSAMMA DAGAR om livet i Krunegården av Sven Hagman Man kan gott föreställa sig att tankar på nya
odlingsvägar, brytning av stenar och an-
läggning av nya diken surrade runt i Petters
Här tar allt sin början, i en kärleksfull huvud, när han nu så sakta skred fram med
skildring av två generationers livsöden i sitt bohag och sin gråsvarta märr Grålla.
Krunegården.
Framtiden för Petter och Hanna verkade
När den ståtlige och arbetsamme unge stabil när de allt efterhand installerade sig
mannen Petter Adam Magnusson (1862- på Krunegården.
1954) blev erbjuden att dela på arrendet av
Ugnhults stora gård tillsammans med Jon Moster Ingrid var oerhört snäll mot barnen
Pettersson tvekade aldrig Petter. De två kom- och blev snart en ovärderlig tillgång i den
panjonerna kände varandra sedan tidigare, växande familjen.
båda hade varsin häst. Redan i februari året efter flytten utökades fa-
Nu kunde de också dela på boendet, det fanns miljen då Richard föddes (1898-1974), Judith
två möjligheter till enkla bostäder i det långa, (1899-1999), ett dödfött flickebarn 1900 och
gamla röda huset. De visste att de skulle få slutligen lilla Lydia (1901-1987).
slita hårt, men de skulle få lön för mödan, Nu var det lyckliga om än otroligt sträv-
Ugnhults gård var bland de större och mer samma dagar på Krunegården.
lönsamma gårdarna i trakten.
Petter Adam var en omtyckt och grann Tiderna förändras
pojke och han hade just träffat lilla Hanna På sensommaren 1919 förändrades mycket
Andersdotter (1864-1923) från Agunnaryd på Krunegården. Den generösa moster Ing-
och fattat tycke för henne. rid, som varit Petters och Hannas familj så Midsommarafton på Krunegården 1924. Kusinen Cora Smith bjuder Ernst på en ”rackare” till kaffet.
Foto: Oskar Pettersson

Fr. v Herbert, Hildur, Judith, Lydia, Kåra och Ernst

Kärleken visste inga gränser, de var djupt trogen, avled efter en tids sjukdom, 89 år nätterna” berättade Judith. När våren stod för fin för vagnen när man skulle till kyrkan, allt
förälskade i varandra och på vårvintern gammal. dörren dog Hanna den 2 april i den fruktade enligt Ernst. Den hästen var till stort gagn för
1890 gifte sig Petter och Hanna. Redan i Sorgen efter Moster var stor. ”Alla tyckte lungsoten. Petter och hans familj i tjugo år.
maj samma år föddes sonen Klas (1890- så mycket om vår moster Ingrid” berättade
1974) och lyckan i den lilla familjen var Lydia. Hästarna på Krunegården Ernst köpte sin första häst 1935, det var en
fullständig. ljusbrun fox, som hette Polly. Han kom som
Året därpå fick Petter och Hanna tillfälle att Med flyttlasset kom också den gråsvarta, unghäst, växte upp och blev en ovanligt stor
Familjen utökas köpa gården och efter alla års arrende så blev snälla märren Grålla. Med åren blev hon och snäll häst, som var Ernsts trotjänare i
Krunegården deras alldeles egna hem. Nu
Det skulle inte räcka med en son för den unga VAGNSLIDER I KRUNEGÅRDEN, med de tre sista hönsen är en av de teckningar som gjorts av kunde Petter förverkliga sina ambitioner och för gammal så att Petter sålde henne till en 25 år.
slaktare i Ljungby. När denne kom för att
familjen. Hanna var snart havande igen och Krunegården. Tillhör Sveriges 4 H i Stockholm genom hårt slit kunde han bland annat göra hämta Grålla med sin vagn vägrade hon att ”Innan hon såldes 1960 så köpte jag Dacke,
året efter giftermålet föddes ännu en son, flera av åkrarna så gott som stenfria. följa med, det slutade med att Petter fick lov men Polly blev som tokig när Dacke kom hit,
Ernst (1891-1984). Under de påföljande åren i den dragiga och kalla Ugnhultagården. Det hastiga död 1880 och när hennes far, Peter att följa med och sedan fick han om natten gå det var som om hon förstod att hennes tid var
föddes Linnea (1892-1976), Hugo (1893- blev för mycket för henne, så att Ingrid, hen- Ingemarsson, avled fyra år senare, var hon Men det skulle bli ännu en förändring på ensam hem hela vägen från Ljungby. Det var ute, hästar är kloka” berättade Ernst.
1957), Hildur (1895-1973) samt ett dödfött nes moster, som vid den tiden var boende på ensam och barnlös på Krunegården. Krunegården. På vårvintern 1923 var Hanna ingen rolig resa för far, har Ernst berättat.
flickebarn 1896. Krunegården, fick bistå med hjälp. Äldste sonen Klas och lilla Hildur fick flytta nere i Lönshult och hjälpte sin bror August 1964 såldes även Dacke, den sista hästen på
Krunegården ersattes nu av en traktor.
Nu var Hanna 31 år och hade fem små barn Ingrid var änka efter maken Peter Johnssons till Ingrid. De trivdes hos Ingrid, hon var när hon blev sjuk. Det slutade med att Petter Nästa häst hette Primus, en vallack, ett
fick åka och hämta hem henne. ”Hon blev
snäll, men dom längtade naturligtvis efter far vackert mörkbrunt varmblod, som kom från Lydias björnmöte
och mor, berättade Klas långt senare i livet. aldrig riktigt bra utan låg och hostade hela Öland. Primus hade smala vackra ben och var
Flera gånger berättade Lydia om sitt möte
Flyttlasset går med en björn i Tjurkö, det var en händelse
När Petter Adams kompanjon Jon och hans från barndomens år, som satt djupa spår i
hennes minne.
familj, lämnade Ugnhult och köpte Tryck-
stugan blev det tungt för Petter och Hanna att ”Jag var väl i tioårsåldern, när en fin herre i
själva klara av den arbetsamma gården. färgglada kläder kom nere på Kvarnvägen
med en stor brun björn i ett rep. Han slet
Samtidigt blev det allt svårare för Ingrid att och drog i den där björnen så jag blev riktigt
själv sköta Krunegården, så hon erbjöd Petter rädder”
och Hanna att arrendera gården för en billig
penning. Petter kom därför att avbryta sitt Lydia återkom ofta till denna historia när hon
arrende i Ugnhult. och jag talades vid. På senare år har jag läst
I mars 1897 gick det första flyttlasset, vin- om att det fanns en gycklare vars kompanjon
tern hade den här våren fullständigt gått ur uppträdde i en riktig björnkostym. Under
markerna, skogen hade börjat få liv igen och tidigt 1900-tal var det vanligt att kringresande
lövträdens knoppar börjat svälla. tivolin och zigenare slog sig ned i trakterna
kring Liatorp och sannolikt var det från ett
”Vi barn sprang ibland efter flyttlasset, vi sådant sällskap björnparet kom.
längtade så efter att få träffa Klas och Hildur Lydia fick ta med sig denna upplevelse av
igen” har Ernst berättat. livets enda björnmöte, en lyckans dag på
I och med detta hade en ny generation tagit vägen ner till kvarnen.
över Krunegården och Petter var inte rädd
Den kringresande fotografen förevigade Krunegården på sensommaren 1936. Fr. vä. Herbert Andersson, för förändringar.
Petter och Grålla, Ernst med Polly, samt Lydia och Hildur. Fotografen okänd Med sitt försynta och godmodiga sätt blev Lydia alla barns favorit på Krunegården. Det var med henne
man hoppade i höet och gosade med de små kalvarna. Foto: Sven Hagman
8 9