Page 126 - AA2012

20 öre metern och då kunde dagslönen bli
4,50 – 5 kronor per dag.
Sommaren 1937 var vi sex till åtta man som
grävde en kanal och fick pengar, då 60 öre,
arbetstiden var 8,5 tim, det blev 5,10 kronor
per dag, då tyckte man att man tjänade
mycket pengar.
Den sommaren bytte jag till mig en ny cy-
kel i affären i Bjälleberg. Den kostade 110
kronor, minus 20 kr för den gamla, alltså 90
kronor. Den första cykeln jag köpte i Ljungby
kostade 150 kronor och det var 1926. En
skräddarsydd kostym av bästa sort kostade
1935, 65-70 kronor.
Hösten 1938 började jag arbeta med milkol-
ning åt Karl Edvardsson vid Granhults såg,
det var torparen A. J. Blom på Lövingsboda
som åtagits sig kolningen och som lejde mig
som kompis. (Mer om detta senare).
Sjötorpet från baksidan med fem små kusiner. Fotot är från 1932

Flyttedagen med på lasset.
Det är den 14 mars 1940. Det är den sedan Per Johan sitter och filosoferar och tänker på
gammalt vedertagna och vanligaste flyttda- de år som gått och även lite på de kommande
gen för statare, torpare och tjänstefolk som åren. Han är på gott humör till och med glad,
pigor och drängar.Även någon ung ogift denna dag har han fått vänta länge på, hela
bondson kunde flytta till en köpt eller ar- nio år men den kom ändå till slut.
renderad gård vid samma tid. Det var nog inte meningen när han och Hanna
På den smala och krokiga vägen eller kyrk- flyttade till Åtorpet den 6 maj 1931, att de
vägen om man så vill kalla den färdas en skulle komma att bo kvar där så många år. Det var att sätta milor av sågavfallet, ribba
liten flyttkaravan. Det är fint slädföre och De hade försökt att köpa eller arrendera en och bakar på dagen och sedan gå milvakt på
snötäcket på vägen är hårt tilltrampat, för att lite lagom stor gård, men ej fått tag i någon, natten. Ett hårt jobb och mycket sotigt, 10
snön fått ligga kvar hela vintern utan störande så det fick bli Åtorpet. timmars arbete på dagen och 5 timmars vakt
töväder. Först i raden kör torparen Per Johan på natten. Två vintrar 1939-40 låg jag i kolar-
från Åtorpet under herrgården Rödingsås. Visst låg det vackert, (i andras ögon, som kojan med kläderna på flera veckor i sträck,
Efter honom hans svärfar Petter Jonasson slapp att bo där), på en liten kulle nära sjön dock utan besök av den förföriskt sköna men
från Sörboda, också ett torp under samma och med åkrarna nära huset och lövskog ”ihåliga” Skogsfrun, Rået, Snuvan. m.m. kärt
herrgård. Sedan kommer Per Johans hustru, omkring sjön, med snattrande änder och barn har många namn.
Hanna ledande två kor och sist i raden är det näckrosor, men att leva bara på en fin utsikt,
Hannas bror 16-årige Kalle, som har en liten solsken och frisk luft gick ju inte, fast stek- Dagsförtjänsten, tillsammans med nattarbetet
bångstyrig ungkviga att tas med. gäddorna som togs i sjön smakade bra med blev nu 9-10 kronor. Det var inte bara att se
jordgubbar och hallon till efterrätt. till eller titta på milorna, dom kunde vara
På främsta lasset åker också familjens två Det blev slitsamma och i början nästan fat- nog så bångstyriga när de var nytända, då
flickor, Maja 9 år och Lisa 6 år, båda födda tiga år, det var ju depression i landet, ont om ”slog” dom. Det var en explosion inuti milan
hemma på Åtorpet, de njuter av åkturen och arbete och dåligt betalt för det som gick att få. av gaser, som bildats och då rasade stybben,
lyssnar till ljudet av Pelles, hästens bog- täckmaterialet ned från milans överkant och
pingla. De sitter bredvid far på ”framsätet”, Torpet födde tre kor och två ”julgrisar”, samt då gällde det att fort skyffla på det igen, i an-
som är den gamla kökssoffan med trälock, en skock höns- (hur många är det?). Dags- nat fall fick milan för mycket luft och kunde
där det lagts tomsäckar och ett sängtäcke verke fick Per Johan göra på gården så ofta börja brinna.
att sitta på och soffan står på tvären längst han ville, men åtta stycken ingick i arrendet,
fram på flaket. plus 150 kronor årligen. Ett dagsverke beta- En utkolad eller nästan utkolad mila skulle
lades med två kronor och maten för dagen, också klubbas så att den sjönk ihop och blev
Övrig last är den på 1930-talet inköpta som jämförelse kan nämnas att en dräng på tät, annars kunde det bli ”frät” inuti, med eld
obligatoriska mörkbruna ekbuffén, dito gården hade femtio kronor per månad samt som åt upp det värdefulla, svarta, klingande
bord med korkmatta under, stolar, säng och kost och logi. kolet.
fönsterbord, samt den oumbärliga och nyttiga
Singer-symaskinen. Det blev till att hugga i skogen om vintrarna, Men Hanna var duktig och sparsam i hushål-
Nästa skjuts är lastad med enklare jordbruks- då kunde dagsförtjänsten i bästa fall rusa upp let, så det kunde ibland bli ett kilo smör och
några ägg att ta med till affären och byta
redskap, som Per Johan letat fram i vrårna till 2 kronor om dagen och ibland stanna vid till sig varor för. Smöret kostade 1,80 kilot
inne i vagnslidret eller kanske utanför väg- 1,50. Behövde man då köpa en yxa för 2,50 och för det fick man ett kg kaffe till samma
gen, där hemma i sitt hem, som är en vanlig eller sågblad á 1,25, sågfil 90 öre, sedan hade pris, socker 35-40 öre kg och vad behövdes
bondgård, och fått det gratis vid sitt tillträde man inte mycket över att föda en familj på, mer, knappast i ett lanthushåll, jo visst, sill
till torpet. men motion och frisk luft fick man ju gratis
och detta var åren 1932-1935. och småsill (strömming), det fick man 3 kg
En bur med tio hönor och en tupp är också På sommaren 1936 var det skogsdikning för för en krona, vid köp av cykelambulerande
ungpojkar, med en trälåda på pakethållaren.

6