Page 126 - AA2012
P. 126

20 öre metern och då kunde dagslönen bli
                                                                                 4,50 – 5 kronor per dag.
                                                                                 Sommaren 1937 var vi sex till åtta man som
                                                                                 grävde en kanal och fick pengar, då 60 öre,
                                                                                 arbetstiden var 8,5 tim, det blev 5,10 kronor
                                                                                 per dag, då tyckte man att man tjänade
                                                                                 mycket pengar.
                                                                                 Den sommaren bytte jag till mig en ny cy-
                                                                                 kel i affären i Bjälleberg. Den kostade 110
                                                                                 kronor, minus 20 kr för den gamla, alltså 90
                                                                                 kronor. Den första cykeln jag köpte i Ljungby
                                                                                 kostade 150 kronor och det var 1926. En
                                                                                 skräddarsydd kostym av bästa sort kostade
                                                                                 1935, 65-70 kronor.
                                                                                 Hösten 1938 började jag arbeta med milkol-
                                                                                 ning åt Karl Edvardsson vid Granhults såg,
                                                                                 det var torparen A. J. Blom på Lövingsboda
                                                                                 som åtagits sig kolningen och som lejde mig
                                                                                 som kompis. (Mer om detta senare).
        Sjötorpet från baksidan med fem små kusiner. Fotot är från 1932

        Flyttedagen                         med på lasset.
        Det är den 14 mars 1940. Det är den sedan   Per Johan sitter och filosoferar och tänker på
        gammalt vedertagna och vanligaste flyttda-  de år som gått och även lite på de kommande
        gen för statare, torpare och tjänstefolk som   åren. Han är på gott humör till och med glad,
        pigor och drängar.Även någon ung ogift   denna dag har han fått vänta länge på, hela
        bondson kunde flytta till en köpt eller ar-  nio år men den kom ändå till slut.
        renderad gård vid samma tid.        Det var nog inte meningen när han och Hanna
        På den smala och krokiga vägen eller kyrk-  flyttade till Åtorpet den 6 maj 1931, att de
        vägen om man så vill kalla den färdas en   skulle komma att bo kvar där så många år.   Det var att sätta milor av sågavfallet, ribba
        liten flyttkaravan. Det är fint slädföre och   De hade försökt att köpa eller arrendera en   och bakar på dagen och sedan gå milvakt på
        snötäcket på vägen är hårt tilltrampat, för att   lite lagom stor gård, men ej fått tag i någon,   natten. Ett hårt jobb och mycket sotigt, 10
        snön fått ligga kvar hela vintern utan störande   så det fick bli Åtorpet.  timmars arbete på dagen och 5 timmars vakt
        töväder. Först i raden kör torparen Per Johan                            på natten. Två vintrar 1939-40 låg jag i kolar-
        från Åtorpet under herrgården Rödingsås.   Visst låg det vackert, (i andras ögon, som   kojan med kläderna på flera veckor i sträck,
        Efter honom hans svärfar Petter Jonasson   slapp att bo där), på en liten kulle nära sjön   dock utan besök av den förföriskt sköna men
        från Sörboda, också ett torp under samma   och med åkrarna nära huset och lövskog   ”ihåliga” Skogsfrun, Rået, Snuvan. m.m. kärt
        herrgård. Sedan kommer Per Johans hustru,   omkring sjön, med snattrande änder och   barn har många namn.
        Hanna ledande två kor och sist i raden är det   näckrosor, men att leva bara på en fin utsikt,
        Hannas bror 16-årige Kalle, som har en liten   solsken och frisk luft gick ju inte, fast stek-  Dagsförtjänsten, tillsammans med nattarbetet
        bångstyrig ungkviga att tas med.    gäddorna som togs i sjön smakade bra med   blev nu 9-10 kronor. Det var inte bara att se
                                            jordgubbar och hallon till efterrätt.  till eller titta på milorna, dom kunde vara
        På främsta lasset åker också familjens två   Det blev slitsamma och i början nästan fat-  nog så bångstyriga när de var nytända, då
        flickor, Maja 9 år och Lisa 6 år, båda födda   tiga år, det var ju depression i landet, ont om   ”slog” dom. Det var en explosion inuti milan
        hemma på Åtorpet, de njuter av åkturen och   arbete och dåligt betalt för det som gick att få.  av gaser, som bildats och då rasade stybben,
        lyssnar till ljudet av Pelles, hästens bog-                              täckmaterialet ned från milans överkant och
        pingla. De sitter bredvid far på ”framsätet”,   Torpet födde tre kor och två ”julgrisar”, samt   då gällde det att fort skyffla på det igen, i an-
        som är den gamla kökssoffan med trälock,   en skock höns- (hur många är det?). Dags-  nat fall fick milan för mycket luft och kunde
        där det lagts tomsäckar och ett sängtäcke   verke fick Per Johan göra på gården så ofta   börja brinna.
        att sitta på och soffan står på tvären längst   han ville, men åtta stycken ingick i arrendet,
        fram på flaket.                     plus 150 kronor årligen. Ett dagsverke beta-  En utkolad eller nästan utkolad mila skulle
                                            lades med två kronor och maten för dagen,   också klubbas så att den sjönk ihop och blev
        Övrig last är den på 1930-talet inköpta   som jämförelse kan nämnas att en dräng på   tät, annars kunde det bli ”frät” inuti, med eld
        obligatoriska mörkbruna ekbuffén, dito   gården hade femtio kronor per månad samt   som åt upp det värdefulla, svarta, klingande
        bord med korkmatta under, stolar, säng och   kost och logi.              kolet.
        fönsterbord, samt den oumbärliga och nyttiga
        Singer-symaskinen.                  Det blev till att hugga i skogen om vintrarna,   Men Hanna var duktig och sparsam i hushål-
        Nästa skjuts är lastad med enklare jordbruks-  då kunde dagsförtjänsten i bästa fall rusa upp   let, så det kunde ibland bli ett kilo smör och
                                                                                 några ägg att ta med till affären och byta
        redskap, som Per Johan letat fram i vrårna   till 2 kronor om dagen och ibland stanna vid   till sig varor för. Smöret kostade 1,80 kilot
        inne i vagnslidret eller kanske utanför väg-  1,50. Behövde man då köpa en yxa för 2,50   och för det fick man ett kg kaffe till samma
        gen, där hemma i sitt hem, som är en vanlig   eller sågblad á 1,25, sågfil 90 öre, sedan hade   pris, socker 35-40 öre kg och vad behövdes
        bondgård, och fått det gratis vid sitt tillträde   man inte mycket över att föda en familj på,   mer, knappast i ett lanthushåll, jo visst, sill
        till torpet.                        men motion och frisk luft fick man ju gratis
                                            och detta var åren 1932-1935.        och småsill (strömming), det fick man 3 kg
        En bur med tio hönor och en tupp är också   På sommaren 1936 var det skogsdikning för   för en krona, vid köp av cykelambulerande
                                                                                 ungpojkar, med en trälåda på pakethållaren.

        6
   121   122   123   124   125   126   127   128   129   130   131