Page 142 - AA2007

Sjöbo
Här bodde när vi var barn Karl och Ida vi visste precis vad hon skulle göra. Hon när vi kom. Hon ptatade öfta om sina barn
Johansson. Karl var född 1886 i Stavhult skulle hämta kakor. Där i vindstrappan stod Arne och Märta. Ibland gick hon med oss
Norregård, och hans föräldrar var Johan hon och plockade fram kakor ur de olika ut och plockade blommor och bär. Hon
Edvard Bengtsson och Mathilda Carlsdot- burkarna. Hon hade alltid massor av goda gjorde också fi na båtar av tidningspapper,
ter. Ida var född 1893 i Viggsjö Kronodel kakor. Sedan blev det saft och kakor och vilket vi var mycket imponerade av. Det
och hennes föräldrar var Carl Aug. Peters- så pratade vi med Ida och Kalle. De ville var alltid så rent och snyggt på Sjöbo,
son och Elna Salomonsdotter. Karl och Ida veta vad som hänt i byn. Ida var mycket äver på utedasset, dit vi ofta gick. Där
gifte sig 1922. De fi ck barnen Arne född barnkär och hon tyckte nog att det var roligt fanns många veckotidningar som vi satt
1923 som dog endast 4 dagar gammal och och bläddrade i. De hade ett par kor och
Märta född 1926. Hon dog vid 4 mån. ålder. en häst, Hästen blev över 30 år. Ida var en
duktig kokerska som gick bort och gjorde
Vi gick ofta till Kalle och Ida på Sjöbo. De
hade alltid tid för oss. Kalle stod ofta på kalas vid födelsedagar och begravningar.
Både Kalle och Ida var mycket åskrädda,
vedbacken och spräckte ved när vi kom, och när det började mullra kom de ofta bort
och då avbröt han arbetet och följde med
oss in till Ida och hennes mor Elna, som till någon av grannarna.
också bodde där. Vi vet inte när Elna dog, I början av 70-talet fl yttade de till en pen-
men det måste ha varit någon gång på sionärslägenhet i Bråna. Kalle dog 1975
40-talet. När vi kom in i huset så satt näs- och Ida 1985.
tan alltid en stor fi n katt som hette Tossan
på en hylla högt upp. Hon var så fi n. Ida Nuvarande ägare till Sjöbo är Uno An-
tog en tallrik och gick upp på vinden, och dersson.
Maj-Britt från Boastad Britt-Marie från
Sjöliden
Minnen från min tidiga barndom

Mitt första minne, även om jag minns det Sjöbo var det saft och goda kakor. Berta på Så började jag skolan. Jag och Torsten på
mycket svagt, var när min mor kom hem Sjöliden bjöd på mycket gott, men det jag Linderås skulle ha sällskap. Jag skulle gå
med min lillebror Ingvar. Jag tyckte inte att minns bäst är när hon tog fram tomtebrus genom skogen upp till Linderås. På hösten
jag kände igen mor riktigt, och så tyckte jag med hallonsmak och vi fi ck var sitt glas. när det var regnigt och vått behövde jag
att lillebror såg så konstig ut. Mor och far Den smaken kommer jag aldrig att glöm- stövlar, men jag var så barnslig och ville
har berättat för mig att jag frågade varför ma. Något som jag heller aldrig glömmer inte visa mig i stövlar, så min bror fi ck gå
han inte hade några tänder och inga ben är när Berta på Linderås satt fram ett stort med mig över kärret och ta med sig mina
(han var lindad som barn var på den tiden). fat med kringlor och sa att vi fi ck äta så stövlar tillbaka, trots att han bara var 4
Det gick ju inte att leka med honom, så jag många vi ville. år. Vi gick hela vägen till skolan första
gick upp till Erik på Sjöliden (han var då 39 terminen, 4 km för 7-åringar. Det var inte
år) och frågade om han ville leka istället. Julen var ju alltid något speciellt. Det dåligt. Oskar på Linderås sa till oss en
slaktades och mor gjorde korv, blodkorv le-
Ett annat inte så roligt minne var när vi var verkorv och isterband, och hon kokade palt gång innann vi gick, att vi inte fi ck äta
ute i höskörden och jag skulle passa Ingvar och gjorde syltor. Far brukade hjälpa till att på vägen, för den var dålig nog ändå. Jag
och satte ner honom på en liten tuva. Han dra köttkvarnen (det var ju inte så vanligt fattade inte vad han menade, jag förstod
började gråta så förskräckligt och mor att han hjälpte till inne annars). Mor bakade inte att det var skoj. På hemvägen brukade
kom och undrade vad det var frågan om. också bröd i stenugnen, minst tre sorter. vi ibland ”äta på vägen”. Vi hade gömt
Det visade sig då att jag hade satt honom i Hon bakade också olika sorters småkakor någon av de smörgåsar vi hade haft med
en myrstack, och han hade fullt av myror samt skorpor och vetebröd. Pepparkakorna oss till skolan. När vi kom i närhetenn av
i byxorna. Mor blev inte glad. fi ck Ingar och jag hjälpa till med. Vi gjor- Linderås så hörde vi någon som joddlade.
Det var Karin som satt på stenmuren och
Janne, som var mors morbror, bodde hos de hjärtan, grisar och bockar. Tidigare på väntade på oss. 1941-42 var en mycket
oss när vi var små. Han bodde i en kamma- hösten hade mor ystat några ostar som var kall vinter. Ibland fi ck vi stanna hemma
re och hade alltid dörren stängd. När mor färdiga till jul. Så kom då julen. På julafton en stund på morgonen för att kylan skulle
och far skulle gå till ladugården på kväl- gick far ut och högg julgran som vi sedan avta något, och ibland skjutsade far eller
larna, så brukade Ingvar och jag knacka klädde med julgranskarameller, fl aggor och Oskar oss med häst och släde till skolan.
på hans dörr och fråga om vi fi ck komma levande ljus. När mor sedan skulle torka av Jag hade inte några långbyxor eller pjäxor
in, och det fi ck vi alltid. Han hade ett skrin köksgolvet innan vi doppade i grytan, så då, utan det var lång klänning och kappa
med lite småsaker i, och dom brukade vi fi ck vi våra julklappar, för att vi skulle sitta och gummistövlar som gällde. En gång
få titta på. Det var roligt. stilla på kökssoffan. Vi fi ck nästan alltid fastnade vi i snödrivorna framme i Bråna
färgkritor och målarbok och en jul minns
På söndagarna brukade far gå in i fin- jag att vi fi ck vantar som Hanna i Holmen och vi kom ingenstans, men då kom Åke
rummet där orgeln stod och spela på den. hade stickat på maskin. På kvällen kom i Viggsjö med snöplogen och räddade oss.
Då att vi alldeles tysta och lyssnade. Han morfar med apelsiner och det brukade vi Ibland stannade jag på Linderås och lekte
spelade gamla melodier som fl ygarvalsen också få av Janne samt någon chokladka- en stund med Torsten och Karin och när jag
och kostervalsen. När han sjöng ”Maja lilla ka. En jul kom min moster Edla cyklande sedan kom hem så väntade Ingvar på mig
hej, Maja lilla sej” så trodde jag att det var från Tranhult, där hon bodde då, med en och ville ha lite sällskap. Vi lekte också
riktat till mig, för jag kallades Maja när fi n blunddocka till mig och en lastbil till med Britt-Marie på Sjöliden. Vi brukade
jag var liten. Ingvar. Jag döpte min docka till Sonja. stämma träff vid ”granen”. Det var en gran
som stod mellan Sjöliden och Boastad.
Vi hade många snälla grannar som vi ofta Detta var i min allra tidigaste barndom.
gick till, och där vankades det godsaker. senare fi ck vi andra julklappar och vi köpte Detta var några minnen från min tidigaste
Uppe hos morfar och moster Ida på Trekan- också själva julklappar. barndom. Resten får jag ta en annan gång.
ten fi ck vi alltid köpebröd och marmelad, Maj-Britt
sådant som vi inte hade hemma.Hos Ida på
10