Page 213 - AA2012

klubban. ”Jodu, där rök några fattiga kronor
av förtjänsten, men dä får en ta”, säger basen.
Dagarna går – och nätterna kryper sig fram,
ännu har vi inte rivit någon mila och är därför
inte svartare än att ungarna känner igen en
när man om kvällen kommer hem och hämtar
en ryggsäck med mat för ett dygns behov. En
ny mila står nu färdig att tändas, men vi ska
förlösa” Disa”, (riva milan), först.
Detta arbete är det svartaste, sotigaste och
varmaste av allt arbete. Men det är spännande
att se vad våra ansträngningar givit, i ”svarta
pengar”. Kolen klingar som stålstänger när
vi skyfflar dem, men plötsligt slår det upp en
röd låga i en kolhög, kvickt på med en stråle
från vattenkranen och det fräser till.

Rivningen pågår hela dagen och en god stund
in på kvällen, medan en stor gul mångubbe
består oss med nästan dagsljus. Erik Pettersson mellan två av de uppsatta milorna vid Granhult, kanske var det ”Disa” och
”Ragata”, som nu måste passas dag som natt till de blev klara
Ska vi tända på ”Ragata” (ny mila) i natt
(tisdag) frågar jag gammelkolarn och undrar nästan ”kolar av”, tycker det susar i öronen ”Dä va tur att du vakna i tid, dä kunnat bli en
hur mycket han tror på TORS-dags-natts- och olåten ökar, det låter som ett reaplan, eller rejäl brasa detta”, säger chefen.
vidskepelsen. ”Nja, det får väl bli det, för som om tåget körde på kojtaket. Jag kan inte ”Ja, men vad var det som gjorde att jag vak-
vi bör vara klara före jul så vi slipper jula i röra mig och det är omöjligt att vakna. Då är nade, men jag töckte det lät som om någon
”Kojan”, mumlar han. det som om något dunkade på kojdörren, jo böstat på dörrn”, sa jag:
nog hörde jag tre slag på dörren, hastigt reser
Nu är det sista milan som ryker, det blev 3 jag mig, ser genom fönstret ett starkt ljussken, ”Jo du, dä gjorde nog dä, och dä får vi va
stycken före jul och min kompis och jag går ljust som en solig sommardag. tacksamma för”, säger Gammelkolarn.
där som en sorts svarta spöken, andar eller
gastar och har inte så mycket att göra, ”bara” Jag springer ut och blir då både varse och Minnen från 1938-40, nedtecknade torsdag
täppa draghål och öppna nya på andra stäl- hörse, vad som dånat så hemskt, en eldslåga 20 juli 1989.
len, känna efter med 2-metersspjut hur långt 4-5 meter hög sprutar ut från milans skorsten, Erik Pettersson
kolningen fortskridit, samt klubba ner milan. en jätteblåslampa, gas och tjära som antänts.
Jag går därute på mitt pass, runt milan en Basmästarn har också vaknat och kommer
mörk decembernatt och är kolsvart utan och utfarande, han rusar fram till skorstenen och
innan. Klockan är vid midnatt, det är ”varg- ger den en spark, och med en duns slår den i
timmen”, milan är lugn och jag går in och marken, tar sen en skyffel och tätar i båda än-
vilar mig, lägger mig i slafen, är trött så jag dar med stybb och det blir plötsligt kolmörkt.

Erik Pettersson född i Åståkra vid sitt
köksbord nedtecknande minnen från ett
Kolarbasen och arbetsledaren Anders Johan Carlsson Blom, här med sina söner Uno långt arbetsliv i Sjötorpet under Målensås
(1906-1981) och Gösta (1915-2003), samt (nr 4) okänd man. Årtal cirka 1942-44 och senare i Lammakulla

5