Page 197 - AA2012
P. 197

Anna och hennes starka
       familjeband

       Av farfar kunde jag förstå att det för Anna var
       viktigt att ha en nära kontakt med syskonen
       och deras familjer. Deras liv var samman-
       flätade och av kyrkoböckerna framgår att
       kusinerna på olika sätt stödde varandra på
       väg ut i livet.
       Ingas liv var kantat av bekymmer för både
       henne, släkten och inte minst för Anna.  Efter
       att hon varit piga på några gårdar återvände
       hon till föräldrarna i Brunsberg och födde där
       (enligt husförhörslängden) tre barn utanför
       äktenskapet (Karin 1872, Syster 1874 och
       Bror 1878). Barnens far var Nils Öfverbeck
       som kommit till Ugglandsryds herrgårds-
       byggnad från Ystad som kakelugnsmakare.
       Föräldrar och syskonen försöket övertala
       Inga att inte gifta sig med honom, men utan
       framgång. År 1878 gifter de sig och hon flyt-  Brunsberg omkring 1920 där Annas och Salomons son Karl-Ola (min farfar) med maka Gerda
       tar till det lilla torpet Viken under Deranäs.   (min farmor) har tagit över gården. Här med barnen Solvej och Artur.
       Här födde Inga ytterligare sex barn (Olga
       1880, Nils 1881, Nelly 1883, Frans 1885,
       Bror Nils 1888 och Carl 1891). Endast fem   kom aldrig att bilda familj. Salomon blev en   I fem-sexårsåldern upptäckte jag, till min
       av barnen nådde vuxen ålder Berättelserna   högt aktad och from man som kombinerade   stora besvikelse, att jag inte hade något
       är många om hur Öfverbeck styrde såväl   sitt jordbrukarliv med att vara bygdens ”ved-  släktnamn. Maj hade jag fått från min födel-
       Inga som barnen med järnhand. Mot alla   kastarpräst”.  Det innebar att han sjöng och   semånad, Lena för att min faster tyckte det
       odds kom barnen väl ut i livet. Karin kom   höll andaktstunder i hemmen och då särskilt   var fint och ett prinsessnamn skulle alla ha
       till Helsingborg, Bror blev militär vid Svea   i samband med dödsfall.   vid den tiden så det fick bli Birgitta. Då ryckte
       Livgarde i Stockholm, Nelly reste till Nord-                             farfar in och räddade situationen. ”Du hete´
       Amerika, Bror Nils anställdes vid järnvägen                              Lena ette min moe. Hon hette Anna Helena.”
       och Carl kom till Västerås och blev ingenjör.                            Kanske var det då min nyfikenhet på Anna
                                                                                väcktes. Jag är stolt över att bära namnet efter
       Johan August och hans Catharina bodde                                    en sådan klok och strävsam kvinna som Anna
       först i Hyltan och sedan i Södra Björkerås.                              Helena i Brunsberg.
       De fick barnen Johannes (1873 dör 1885),
       Magni (1874), Hanna (1877), Carl (1879),                                               Lena ”i Brunsberg” Fritzén
       Jon (1879), Salomon (1884 som dör vid
       födelsen) och Jenny (1888). När föräldrarna
       dog med ett års mellanrum skingrades fa-
       miljen 1900. Magni som tog namnet Rydén
       och Jon som bytte till Johan Lindqvist, blev
       båda stamanställda vid järnvägen, den förre   Anna dog 54 år gammal. Dödsannonsen
       i Göteborg och den senare i Åmål. Bröderna   skickades till släkt och vänner tillsammans
       Magni och Johan beredde väg för kusin Bror   med en inbjudan till begravningen som
       Nils i Deranäs så att också han kom in vid   började  med  utfärdsbön  på  morgonen  i
       järnvägen. Hanna och Jenny emigrerade   sorgehemmet.
       i början av 1900-talet till Nord-Amerika,
       troligen tillsammans med kusin Nelly. Det
       mest häpnadsväckande livsödet för en små-
       ländsk torparson stod Carl för. Han blir 1905   Anna i Brunsberg - en
       missionär i Kina och stannar där i över 40 år.
       Förutom sin missionärsgärning för Helgelse-  värdig förebild
       förbundet var han fredsmäklare i Nord-Kina   Anna födde nio barn varav åtta nådde
       under det blodiga inbördeskriget.     vuxen ålder. Hon skulle så småningom få
                                           23 barnbarn som nådde vuxen ålder, men
                                           hon fick endast uppleva 2 av dessa. Ester
       Salomon gifte sig med Eva i Nockarps Öst-  hann få döttrarna Anna (1913) och Sanny
       ergård och blev arrendator där. De fick dött-  (1916) innan Anna gick bort. När Anna på
       rarna Emma (1880) och Jenny (1883). Emma   vårvintern 1916 höll Sanny till dopet var
       emigrerar till Nord Amerika vid samma tid   hon hjärtsjuk. Hon dog 54 år gammal på
       som kusin Nelly i Deranäs och kusinerna   yngste sonen Gunnars konfirmationsdag
       Hanna och Jenny i Södra Björkerås. Emma   den 24/4 1916, eller som farfar uttryckte
       kom dock tillbaka efter några år till skillnad   det ”Moe döe den dan Gunnar geck till
       från kusinerna. Salomons familjesituation   skreft”.
       var inte enkel. Hans hustru Eva blev (enligt
       husförhörslängden) sinnessjuk och döttrarna
                                                                                                               13
   192   193   194   195   196   197   198   199   200   201   202