Page 29 - AA2016

Minnesbild av Stig i Tämmesboda

Det är svårt att riktigt fatta att både Att det var kallt ( -19º på natten) bekom ho-
Stig och Tämmesboda så plötsligt nom inte - han berättade om en morgon en
är borta. Det är så många minnen krigsvinter, då det varit - 38 ! Då hade en av
med honom och Berit som nu kom- Strands, i Gydingstorps ungar kommit och
mer fram, så det känns vemodigt berättat, att: ”Idag var det nog kallt, för Far
hade vantar på sig när han skulle till skogen!”
och konstigt. Men, för Stigs del
tror jag mer och mer att det var det Ungarna blev hemma från skolan den dagen,
bästa. vilket de sedan fick ovett för av lärarinnan.
Alternativen man kan tänka sig hade inte varit Hon menade, att de kunde väl gått framåt da-
gen...! Men Stig sade, att det var kanske på
bra för honom - han ville leva sitt liv, på sitt skämt, det visste han inte.
vis, i just Tämmesboda, utan att vara alltför Stig Aronsson den 16 januari 2016
beroende av andra! Annars var livet inget värt Stig var makalös på att berätta bra och hu- utförde sannerligen en hjältebragd. Hon offra-
för honom. Stig fasade för att behöva komma moristiskt, och kom ihåg detaljer på ett otro- de hela sitt egna liv för att passa upp Stig och
till ”di usle hemmen” igen, och med tanke på ligt sätt. göra hans val av levnadssätt möjligt.
hans dåliga syn m.m, så var den dagen nog Nu är han och alla hans historier från förr bor-
inte långt borta. Nu fick han sluta hemma, ef- ta, och det är sorgligt. Han var en unik länk Jag tror inte alls att hon velat leva på det sät-
ter en makalöst solig och vacker dag då han bakåt i tiden, på alla vis. tet, om hon kunnat välja själv. Det var inte
mådde bra. Dessutom hade Håkan Johansson alls någon stressbefriad idyll, som många vill
varit där på dagen med en påse våfflor, som Det konstigaste är väl att det inte hänt något ha det till nu, utan en ständig kamp mot kyla,
var bland det bästa han visste, och suttit och tidigare. Han utmanade ständigt ödet med sitt mörker och sjukdomar, Stigs lynne, stress in-
pratat med honom. leverne, och för det mesta gick det ju konstigt för att få ihop foder, ved och pengar att leva
nog bra. ”Jag brukar inte dö!” sade han ofta på. Det ser ju fint ut på foton, men få skulle
Dagen innan branden, på lördagen, träffade när man påtalade att han levde farligt...Den klara verkligheten. Berit hade ju dessutom
jag på honom när han var på väg för att hämta som har tur behöver inget vett, heter det ju! sett ett annat liv, då hon var ute och tjänade
vatten, så jag stannade och pratade och hade i Prästgården och till Skoglunds, och med
turligt nog kameran med mig. Det blev för- Det där med att elda ”lagom” hade han nog hennes begåvning hade hon kunnat ha ett
modligen de sista korten på honom. Han var inte heller vett till - frös han, så brassade han betydligt drägligare liv. Stig hade nog klarat
vid gott mod och nöjd med tillvaron, bara han på för fullt! Till råga på allt, så hade han täckt sig ändå, för det har han ju gjort i många år
fick vara hemma, och skildrade livfullt hur köksgolvet med tidningspapper - en gnista nu efter Berits bortgång.
han drabbats av två handikapp mer än han eller en glöd från spisen vore tillräckligt...
hade innan, när han senast varit på hemmet! Särskilt som han såg så dåligt också, och var Som sagt, det är många tankar som kommer
nu. Jag har varit så mycket hos Stig och Berit,
En frisör hade avslutat klippningen med att så ”fjumlig”. Sotarna hade sagt till honom att särskilt i ungdomen, och har så många minnen
det var farligt, men varken föreskrifter eller
häva en hel näve ”skit” i håret, som han fort- förmaningar bet på honom! och foton, så anekdoter finns det!
farande hade klåda av, och en fotvårdare hade
tvingat honom ha fötterna i blöt i en skarp Han var en person med många sidor, och inte Jag är tacksam att jag fått förmånen att lära
”gelé” alldeles för länge, så fötterna hade inte alltid lätt att ha med att göra. Tjurig och en- känna dem och deras liv, även om jag får er-
hämtat sig än, ett drygt halvår efter...! Nej, dit rakig som en gammal timmervägg, och med känna att jag också många gånger varit för-
ville han inte igen på vis i världen! ”dåliga nerver”, som han själv sade, så Berit grymmad på Stig, för att han var så tjurig och
att det gick ut över Berit.
Karin Persson i Granhult och Lars Jonsson
förtjänar en stor eloge för att de så tålmodigt
hjälpt Stig - så tålmodig är förvisso inte jag!
”Jag hoppas jag får dö på våren eller somma-
ren, så folk kan plocka vilda blommor och ha
med till begravningen, äss di vella komma!”
sade Stig vid något tillfälle.
Så blev det nu inte. Men, i samband med
Berits begravning, sade han till prästen Östen,
att ”det blir nog värre för me än för sörran att
ta se opp te himlen, för se, jag har så svårt
för höjder...!”
Nu fick hans själ skjuts med röken uppåt, så
detta sista problem ordnade sig också för Stig,
förhoppningsvis!
Text & bilder Claes Salomonsson i Jättakistan

Den dagliga vattenhämtningen vid brunnen i januari 2016 Foto: Claes Salomonsson

5