Page 177 - AA2015

att vandra runt bland konsulaten och ordna
visum till de länder jag skulle passera, det var
östblocket det gällde. Då på sjuttiotalet var öst
ÖST. Efter första resan visste jag bättre, det
var både enklare och billigare med Marlboro
och miniräknare. Två limpor Marlboro och
en kartong miniräknare instoppade i tomrum
i hytten löste de flesta problem.
I Jugoslavien var det lite kinkigare, där ville
de ha D-mark. Men efter att jag låst in en en-
vis tullare i en städskrubb blev jag ”portad” i
Jugoslavien. Dom rev mitt transitotillstånd i
bitar och pekade på vägen mot Grekland. Så
blev det vägen Bulgarien-Rumänien istället.
Detta gjorde att min tacksamhet över att vara
svensk föddes. Så otroligt bra vi har det. Den
frihet som vi har måste jämföras med annat
för att vi ska se.
Min frihet gjorde att jag inte såg min egen
fångenskap; min alkoholism trängde ut allt
vettigt ur mitt liv. Det slutade med att jag sålde
åkeriet, söp bort min fastighet, min familj och
Dags att söka annat arbete. Jag hade hunnit Kopparrören mjuknade av värmen, en del nästan mitt eget liv. Efter tre år som utelig-
göra lumpen och var fyllda 20 år. Min mor sprang läck, Det var att hårdlöda så gott det gande A-lagare fick jag hjälp. Inte till ett eget
förstod mitt bekymmer och sa: ”Du kan väl gick. Jag sov i maskinrummet för att få igång boende, som jag bad om, utan en tolvstegsbe-
försöka till sjöss, det gjorde din bror ett tag.” den, om den stannade. Och det gjorde den titt handling. Det var på Runnagården i Örebro
Jag tog hennes förslag som vettigt och for till som tätt. Av den anledningen lämnade jag som mitt nya liv började. Jag räknar 28 okto-
Norrköping, en stor hamnstad i mina ögon då. Araton i första svenskhamn som blev Gävle. ber 1986 som min nya födelsedag. Dom ru-
Efter att jag hade blivit testad på alla sätt, så Nästa båt blev M/S Masilla, tre månader runt tiner jag lärde mig i behandlingen följer mig
blev resultatet att jag inte dög som däcksper- Medelhavet. Efter det mönstrade jag på som livet ut. Varje morgon, varje kväll fyller jag
sonal på grund av mitt färgseende. På sjön är dagman på M/S Thuleland som var konti- på med nya erfarenheter om livet. Jag tänker
det viktigt att se skillnad på rött och grönt i tät nentfartyg. Den lades upp efter två måna- egna tankar idag.
dimma. Det var där mitt färgseende inte räckte der. Så blev det en sväng till den andra sidan
till. Jag var välkommen att prova i maskin- Atlanten med M/T Annika Smith. Bl a var Mitt nya jobb som nykter var trappsmed i
rummet. Jag accepterade, det lät spännande. den i Trinidad som var en fin plats att sola på. Hävla där jag stod och byggde ståltrappor
Dagarna efter, kanske två, sade Hansson på till norska oljeplattformar. Detta var så tråkigt
sjömansförmedlingen att det ligger en stea- Skutan såldes till Finland så när vi kom till att jag blev Smålänning istället. 1988 flytta-
mer vid kaj och saknar slev. Jag fick detta Göteborg var det landgångsdags igen. ML/T de jag till Älmhult och blev smed på ett såg-
på vanlig svenska också; en ångbåt som be- Ledarö, en oceantrafikant blev min sista båt. verk. Min fars stående skämt ringde i öronen
höver smörjarelev. Det blev jag, och så blev Det var alltid ett evigt letande efter båtar som på mig: ”Duger du inte till någonting annat
det att jag mönstrade på S/S Araton, en av de sökte folk, så jag stannade upp i Norrköping. får du bli smed.”
sista ångarna i handelsflottan. Den gick på Efter ett år på en maskinverkstad satte jag
Nordsjötrafik. Så fick jag lära mig hur en ång- Familj mig i en Caterpiller några år. Så ville läkarna
maskin smörjs. Det gick så bra att jag mönst- Där gifte jag mig och blev far. Det var ett nytt göra sjukpensionär av mig eftersom höfterna
rade upp som smörjare efter några resor. Så liv för mig. var slut. Men det ville inte jag. Lärde mig att
fick Donkyman fylledille och mönstrade av. restaurera antikmöbler i Hamneda. Den syss-
Donkyman, det var en titel från segelflottans Det blev inte långvarigt i betongparadiset inte, lan går i vågor. Folk följer modet som dom
tid. Då drogs ankaren upp med rundvand- nej ut på vischan skulle vi. Vi hittade ett torp läser i olika tidskrifter. Det som var ”inne” i
ring och åsnor. Dom måste skötas, och det utmed vägen till Rejmyre som vi köpte utav går är ”ute” i dag.
gjorde Donkyman. Spriten flödade ombord frugans farbror. ”Hemma igen”!
till min stora förvåning, och jag var inte sen Tillbaka i lastbilshytten, först närtrafik med Agunnaryd och Enebacken
att ta efter. Chifen mönstrade upp mig till virke. Ett par månader i Stockholm med Jag flyttade till Agunnaryd i stället. Här har
Donkyman, jag gick samma vakt som han styckegods, och jag som inte gillar städer. jag det bra. Lagom mycket att lägga händer-
gjort. Han hade varit en riktigt bra läromäs- Det blev Dalarna i stället nästan ett år fram na på och som pensionär bestämma lite som
tare, han hade skött den maskinen i tjugo år och tillbaka två gånger i veckan. Så fick vi jag vill. Detta är den nionde sommaren på
och kände igen varje skruv. Även jag hade färg-TV i Sverige. Suget efter färg-TV var Enebacken och jag hoppas innerligt att det
ankarspelets skötsel på min lott, förutom styr- stort i Norrland, så jag körde lassvis med ska bli fler. Det bästa med framtiden är att
maskin och kranvinschar. TV-apparater till övre Norrland, ända upp till den är oviss och när jag som nu tittar i ”back-
Jag hade inga åsnor att rykta, men ansvarade Vittangi till och med. spegeln” säger jag som Edith Piaff . ”Nej jag
för att grejorna fungerade när de skulle an- En lördagskväll när jag satt med en grogg ångrar ingenting alls”-.
vändas. Det var ett bra jobb och en lärorik inom räckhåll ringde telefonen. Det var en
tid och jag erhöll ångmaskinists utbildning. kompis som undrade: ”Kan du köra en last- Detta var ”Sven i Skogen” som skrev delar av
sin historia. Tack ni som orkade läsa ända hit!
Allting har en ände, även detta äventyr. S/S bil till Damaskus, den är såld dit. Du får åka
Araton brann i maskinrummet juldagen flyg hem”? - Javisst, svarade jag som var så- Det är ännu inte helt klart vem som tar över
1965. Vi hade mycket problem på återvä- dan att jag aldrig tänkte igenom saker och nästa ”stafettpinne” vilket får bli en över-
gen till Sverige, den brann i Gdynias hamn. ting. En stockholmsresa var nödvändig för raskning.

9