Page 176 - AA2015

”Sven i Skogen” berättar.

Om någon, för trettio år sedan, hade sagt att
jag skulle skriva om mitt liv, hade jag gap-
skrattat. Nu har det hänt. Jag blev tillfrågad:
”Kan du skriva om ditt liv?”
Det började på Rejmyre sjukstuga, och det
var en osäker start. Jag fick nöddop av en till-
kallad präst, för det var osäkert om jag skulle
fortsätta att leva. Därför står det Skedevi för-
samling i dopattesten, fast vi tillhörde Regna
församling. Hällebacka Igelfors var mitt för-
äldrahem. Far och mor hade ett litet arrende-
boställe, där jag tog mina första steg. Mina
bröder var elva och tretton år äldre än jag. När
jag vuxit så pass att jag närmade mig skol-
start, flyttade vi till en större gård i Strångsjö.
Nu blev jag sörmlänning. Baron Bonde fidei-
komiss ägde gården, som ligger en dryg mil
utanför Katrineholm.
Skolan började för min del i Ändebol, då det
inte fanns någon skola i Strångsjö på den ti-
den. Det var bara tre kilometer till Strångsjö
där det fanns två affärer, järnvägsstation, Min far och jag
bibliotek, kvarn och smedja. En riktigt stor
by i mina ögon. Efter de fyra första åren mig ut på bondgårdar varje ledig stund som långtradarliv det!
i Ändebols skola, blev det förflyttning till ”lilldräng”. Mitt första jobb efter skolan blev
Sörgölets för att gå de sista folkskoleåren. en drängplats, som upphörde efter att skör- Men så en dag utanför Läppe så svängde
den var avklarad. vägen, men inte jag, ty jag sov… Framaxel
Stadsbo med hjul och allt stod i diket, ekipaget ute på
Det året beslutade mina föräldrar sig för att Mitt arbetsliv fortsatte som bildemontör. Det en äng med motorn inne i hytten och 22 ton
ge upp bondelivet och flytta till ”stan”. En var en bilskrot som efter något år förvand- kalk runtomkring. Inte en skråma på mig, bara
mellanlandning utanför stadsgränsen gjorde lades till åkeri. Det kördes mest murkalk i ordentligt chockad. Med detta var det slut-
att vi fick tre städer i adressen: Rom Stettin säck som lastades ute på Oaxen, en ö som åkt med lastbil för en längre tid för min del.
Katrineholm. Romstugan är nu flyttad till man fick åka färja till. Det var spännande. Polisen noterade; Över trettio timmar utan
Vingåker, där den är upphöjd till tandläkar- Snart nog körde jag själv med körkort som riktig rast, femton kilometer för hög hastig-
museum. inte bläcket hade torkat riktigt på. Sånt blev het och fyra ton överlass.
jag kaxig av! Karlskoga var en vanlig desti- Men jag fick behålla körkortet för person-
Så blev vi då stadsbor. Jag vantrivdes med nation, samt några resor till Drammen. Det bil och mc!
detta liv så det går inte att beskriva. Jag sökte ni! Utlandsresenär till råga på allt, det var

Den som fått stafettpinnen berättar intressanta saker från sitt liv, samt lämnar vidare till någon som man tror har mer att
8 berätta. Det kan vara en här boende, inflyttad, utflyttad eller med annan relation till Agunnaryd. Avlämnaren förankrar först
med stafettmottagaren.