Page 173 - AA2015
P. 173

TILL EN STOR STOREBROR


       Några tankar och minnen framförda                                        och allt, när vi skulle bege oss till Hildas och
       i samband med Willys begravning.                                         Sigrids söndagsskola i Bråna missionshus. Då
       Vi är säkert många, som egentligen INTE vill                             la vår faster Acka in sitt bestämda veto och
       vara här. I en stor sorg, blir vi trotsiga som det                       det blev nog ingen söndagsskola för Willy
       lilla barnet. Vi vill bara inte, att detta ska ha                        den dagen.
       hänt! Att Willy inte finns mer.                                          Vad gäller hela vår stora släkt, har Willy se-

       Vi vill, att han just nu, ska komma inspräng-                            dan länge, varit den självskrivne ledaren och
       ande genom dörren där nere och höja sin stora                            stöttepelaren. att se och intressera sej för alla,
       näve och ropa: " Hej, Go Vänner. Flåt, att ja                            verkade så självklart för honom. Han har all-
       kommer för sent! Jag var ute och jagade och                              tid varit en viktig person för mina barn och
       honnen sprang ifrån me".                                                 nu också för mina barnbarn.
       Som Ni alla vet, har jag alltid, i hela mitt liv,                        Att få komma till Passagården och fiska, åka
       haft en rolig, uppmuntrande, idérik och fan-                             fyrhjuling och höra på jakthistorier har all-
       tastisk storebror i Willy. Jag har aldrig riktigt                        tid varit höjdpunkter i deras liv.  Ett av mina
       förstått den negativa klang, som talesättet:                             barnbarn, Arvid, som nu är 7 år och bor i
       "Storebror ser Dej" fått. För mej, har det alltid                        Singapore, har alltid utnämnt Willy till sin
       varit härligt, att ha en Storebror som sett mej!                         allra bästa kompis. Ett annat barnbarn, John
                                                                                i Svedala, har också alltid haft samma fina
       Willy fick ingen lätt start med en mamma,   Då kom " Lammakullaherarna" Rolf och   relation till Willy. När han var sådär 4 år och
       som togs ifrån honom, när han var fyra år -   Börje till Passagården. Då var det många   många gånger hört Willy berätta jakthistorier,
       kanske i den svåraste åldern att uppleva, att   livsfarliga äventyr, som utspelade sej. Pappa   sa han bestämt  till Willy: " Du och jag Willy,
       man blir övergiven. Willy blev tidigt präglad   hade inte något väl utvecklat säkerhetstänkan-  vi ska ut och jaga älg och Eva-Britt ska vara
       av arbete.                          de, utan hade dynamit förvarad i en skolåda i   hemma och baka bullar".
                                           skafferiet. Där hämtade gossarna gärna ma-
       Vår pappa John, hade en idé, att om barn tidigt   terial till sina söndagsnöjen. Och motorkross
       lärde sej arbeta, skulle de bli bra människor.  med cyklar, där Willy vid minst ett tillfälle,
       För Willy har pappas idé utan tvekan verkat   kom hem helt blodig, när lastbilar hämtat grus
       stämma! Jag minns, att Willy alla eftermidda-  från grustaget, utan Er vetskap och cykeltu-
       gar, efter skolan, klädde om och gick ut för att   ren blev en flygfärd, rakt ut i det okända med
       arbeta med pappa: plöja, harva, arbeta i sko-  livet som insats.
       gen och delta i alla andra sysslor, som skulle   Willy var också tidigt en affärsman. Jag hade
       skötas. Läxorna blev det nog lite si och så   ibland fina bokmärken: glittriga prinsessor
       med. Vid frukosten, var det ofta psalmverser   och stora blomsterkorgar och Willy hade
       och historieårtal, som lästes på och rabblades   bara mörka, trista fyrkantiga djurbilder. Vi
       i sista minuten, innan det var skoldags.  bytte bokmärken, som man gjorde då, och
       På helgerna, var vi alltid arbetsbefriade. Ja,   efter en stund fanns allt glitter och finheter i
       det var snarast förbud för arbete, med tanke   Willys låda och hans mörka fyrkanter i min.
       på att vilodagen skulle helgas.     Sedan var Willy generös och gav mej säkert
                                           en del tillbaka.
                                                         När Willy var 16 och skul-
                                                         le köpa motorcykel, visade
                                                         han också sina handelsta-
                                                         langer. På den tiden, fanns
                                                         det två cykelhandlare i byg-
                                                         den: Carl Olsson i Bråna
                                                         och Folke på Trekanten.   Innan jag slutar: En stor beundran och ett stort
                                                                                TACK till Eva-Britt och till Willys döttrar
                                                         Willy for då emellan cy-  med familjer, som så enastående ställt upp
                                                         kelhandlarna och prutade.   för Willy under hela hans sjukdomstid! Vi har
                                                         Han informerade respek-  bara kunnat stå bredvid och sett vilket fantas-
                                                         tive cykelhandlare,om hur   tiska insatser Ni gjort för att Willys sista tid,
                                                         långt ner i pris konkur-  skulle bli så fin och uthärdlig som möjligt.
                                                         renten hade gått. Det blev   Tack!Tack!
                                                         många turer och den cy-  Nu tänker jag bara ta över de ord Willy alltid
                                                         kelhandlare, som slutligen   fällde på våra stora och små släktkalas: " Det
                                                         vann kampen, sålde säkert   är så roligt, att vi kan träffas och kan ha en
                                                         med förlust.           sån bra gemenskap"!

                                                         Willy började också sin mi-
                                                         litära bana tidigt. I 12-års-               Margit Uvebrant
                                                         åldern, köpte han en hel
                                                         utrustning militärkläder
                                                         på något överskottslager.
                                                         Redan första söndagen
                                                         efter, tog han på sej hela
                                                         munderingen med mössa
                                                                                                                5
   168   169   170   171   172   173   174   175   176   177   178