Page 173 - AA2015
P. 173
TILL EN STOR STOREBROR
Några tankar och minnen framförda och allt, när vi skulle bege oss till Hildas och
i samband med Willys begravning. Sigrids söndagsskola i Bråna missionshus. Då
Vi är säkert många, som egentligen INTE vill la vår faster Acka in sitt bestämda veto och
vara här. I en stor sorg, blir vi trotsiga som det det blev nog ingen söndagsskola för Willy
lilla barnet. Vi vill bara inte, att detta ska ha den dagen.
hänt! Att Willy inte finns mer. Vad gäller hela vår stora släkt, har Willy se-
Vi vill, att han just nu, ska komma inspräng- dan länge, varit den självskrivne ledaren och
ande genom dörren där nere och höja sin stora stöttepelaren. att se och intressera sej för alla,
näve och ropa: " Hej, Go Vänner. Flåt, att ja verkade så självklart för honom. Han har all-
kommer för sent! Jag var ute och jagade och tid varit en viktig person för mina barn och
honnen sprang ifrån me". nu också för mina barnbarn.
Som Ni alla vet, har jag alltid, i hela mitt liv, Att få komma till Passagården och fiska, åka
haft en rolig, uppmuntrande, idérik och fan- fyrhjuling och höra på jakthistorier har all-
tastisk storebror i Willy. Jag har aldrig riktigt tid varit höjdpunkter i deras liv. Ett av mina
förstått den negativa klang, som talesättet: barnbarn, Arvid, som nu är 7 år och bor i
"Storebror ser Dej" fått. För mej, har det alltid Singapore, har alltid utnämnt Willy till sin
varit härligt, att ha en Storebror som sett mej! allra bästa kompis. Ett annat barnbarn, John
i Svedala, har också alltid haft samma fina
Willy fick ingen lätt start med en mamma, Då kom " Lammakullaherarna" Rolf och relation till Willy. När han var sådär 4 år och
som togs ifrån honom, när han var fyra år - Börje till Passagården. Då var det många många gånger hört Willy berätta jakthistorier,
kanske i den svåraste åldern att uppleva, att livsfarliga äventyr, som utspelade sej. Pappa sa han bestämt till Willy: " Du och jag Willy,
man blir övergiven. Willy blev tidigt präglad hade inte något väl utvecklat säkerhetstänkan- vi ska ut och jaga älg och Eva-Britt ska vara
av arbete. de, utan hade dynamit förvarad i en skolåda i hemma och baka bullar".
skafferiet. Där hämtade gossarna gärna ma-
Vår pappa John, hade en idé, att om barn tidigt terial till sina söndagsnöjen. Och motorkross
lärde sej arbeta, skulle de bli bra människor. med cyklar, där Willy vid minst ett tillfälle,
För Willy har pappas idé utan tvekan verkat kom hem helt blodig, när lastbilar hämtat grus
stämma! Jag minns, att Willy alla eftermidda- från grustaget, utan Er vetskap och cykeltu-
gar, efter skolan, klädde om och gick ut för att ren blev en flygfärd, rakt ut i det okända med
arbeta med pappa: plöja, harva, arbeta i sko- livet som insats.
gen och delta i alla andra sysslor, som skulle Willy var också tidigt en affärsman. Jag hade
skötas. Läxorna blev det nog lite si och så ibland fina bokmärken: glittriga prinsessor
med. Vid frukosten, var det ofta psalmverser och stora blomsterkorgar och Willy hade
och historieårtal, som lästes på och rabblades bara mörka, trista fyrkantiga djurbilder. Vi
i sista minuten, innan det var skoldags. bytte bokmärken, som man gjorde då, och
På helgerna, var vi alltid arbetsbefriade. Ja, efter en stund fanns allt glitter och finheter i
det var snarast förbud för arbete, med tanke Willys låda och hans mörka fyrkanter i min.
på att vilodagen skulle helgas. Sedan var Willy generös och gav mej säkert
en del tillbaka.
När Willy var 16 och skul-
le köpa motorcykel, visade
han också sina handelsta-
langer. På den tiden, fanns
det två cykelhandlare i byg-
den: Carl Olsson i Bråna
och Folke på Trekanten. Innan jag slutar: En stor beundran och ett stort
TACK till Eva-Britt och till Willys döttrar
Willy for då emellan cy- med familjer, som så enastående ställt upp
kelhandlarna och prutade. för Willy under hela hans sjukdomstid! Vi har
Han informerade respek- bara kunnat stå bredvid och sett vilket fantas-
tive cykelhandlare,om hur tiska insatser Ni gjort för att Willys sista tid,
långt ner i pris konkur- skulle bli så fin och uthärdlig som möjligt.
renten hade gått. Det blev Tack!Tack!
många turer och den cy- Nu tänker jag bara ta över de ord Willy alltid
kelhandlare, som slutligen fällde på våra stora och små släktkalas: " Det
vann kampen, sålde säkert är så roligt, att vi kan träffas och kan ha en
med förlust. sån bra gemenskap"!
Willy började också sin mi-
litära bana tidigt. I 12-års- Margit Uvebrant
åldern, köpte han en hel
utrustning militärkläder
på något överskottslager.
Redan första söndagen
efter, tog han på sej hela
munderingen med mössa
5