Page 262 - AA2017

Ängeln och Per i Vedåsa krävde fria lördagar redan 1668.

Per möter Ängeln Att just en av hans församlingsbor hade mött Ekeliden. Sen berättade Per om de ytterligare
maningarna, hoten och löftena han hade fått.
en Herrens ängel var ju himlastormande
Drängen Per Månsson blev Agunnaryds stort. Han blev upprymd. Det var på tiden Och på onsdag ska vi ses igen.
första kändis. Inte i hela världen, som att Himlen hörde av sig. Visserligen hade
Ingvar. det varit bättre om Ängeln kommit direkt till -När du då möter honom, sa prästen, måste
vi säkra att han är en riktig ängel. Innan du
Det var svårare då, 1668, men han ska- honom, men outgrundliga är Herrens vägar, går fram till honom ska du falla på knä och
kade om Växjö stift. Och ännu, 350 år se- tänkte Mäster Lars, som han kallades i var- be ”Fader Vår” och ”Trosbekännelsen”. Sen
nare, kan vi gå på bibliotek och läsa om dagslag. Budskapet gillade han och skrev gå fram till honom och fråga: ”Är du av Gudi
hans märkliga möten med Guds nedsän- ner det ordagrant. Ängeln hade rätt. Det syn- sänder, så kom, men är du icke det, så vik av
da ängel. dades för mycket, men var det värre här än i i Jesu namn.” När Per sedan återsåg Ängeln
andra socknar?
Minnesgoda läsare minns, att Kolarbulletinen i Vedåsa, gjorde han precis som prästen sagt.
nr 2/1996 berättade om detta. -Fantastiskt att det hänt hos oss, sa Mäster -Förstår att prästen instruerat dig till detta, Per.
Lars till Per. Redan nästa söndag, vid guds-
Det var söndagen den 12 juni 1668. Vedåsa tjänsten ska du få vittna om Ängeln och vad Jag är en ängel, nedsänd från himlen. Vidare
stod i ljusgrön blomning och gäddorna slog han sagt inför allt folket på kyrkbacken. Jag ska du själv uppmana några särskilda syndare
nedanför i Helgeån. Årets bästa tid. Per skall skicka brev till mina kolleger i Sunnerbo till bättring. Deras stolar i Helvetet står be-
hade tagit ett dopp i ån på hemväg från kyr- och Allbo, att de kan skicka sina kaplaner och redda. Jon i Välje (Virestad?) för hans ocker,
kan. Plötsligt utanför Vedåsa Östregård, där lekmän hit, så att de sen ockå kan föra bud- superi och onda leverne. Junkern på Rönnäs
Sigurd-stenen nu står, stötte han ihop med skapet vidare. Och möter du Ängeln igen, för hordom med pigan och Måns i Horshult
”en ung dejelig man” i snövit dress, barfota. måste du ofördröjligen komma tillbaka till för att legat med en annans hustru.
-Vad vill du med snören på mössan, ränder på mig och berätta. Om det behövs, kommer jag tillbaka om tre år,
tröjan och fransar på byxor- var det sista han sa, innan han lyfte och for upp
na? anmärkte den vitklädde mot himlen ”så fort som én kastar en sten”.
burdust, och pekade på Pers
söndagsstass. Sprätt av och Svallvågor genom stiftet.
bränn upp! Sen presenterade På söndagen var kyrkbacken överfull av folk,
han sig: Utsänd från Himlen hästar och vagnar. Många utbölingar hade
med bud från Gud Fader. kommit åkanes, ridande, roende och gåanes.
Solen sken, lärkorna sjöng, syrenerna dofta-
-Du är en ängel!? sa Per de. Mäster Lars och Per stod uppe på en vagn
förvånad. Den himlasände uppdragen intill stenmuren. Folket stod och
nickade. De slog följe och satt nedanför så nära det gick, för att kunna
Ängeln förklarade skälet för höra det otroligt sensationella: Herrens ängel
sin tjänsteresa till Jorden. hade kommit ner och talat med Per i Vedåsa.
-Det måste bli slut på hög- Nu skulle han berätta!
färd, överflöd, granna och Bortsett från skyddsänglar, har så vitt jag vet,
omväxlande klädesmode ingen ängel varit här nere på jorden sen Jesu
och därav följande lösaktig- tid, sa klockaren Magnus till ungarna som
het och kiv. Och lördagen var samlade kring honom. De som han och
skall hållas i helgd: ”Det är synd att arbeta Ängeln kommer tillbaka en gammal knekt höll på att lära läsa. Och så
den dagen, särdeles sedan en har ätit, ty allt Per hade precis börjat gå hemåt. Mitt för landar Ängeln just här i Agunnaryd!
det en tillverkade och gjorde sedan, det vare Ekeliden mötte han Ängeln igen.
förbannat.” Det blev en predikan ingen glömde. Per min-
Per var ju fattig bondräng och det här med -Nå Per, ville prästen göra som jag sagt? frå- des nästan allt och hans röst nådde ut till alla.
gade han.
helg på lördagen lät som ljuv musik. När det Gud Fader hade ju varit så avlägsen, någon-
timslånga mötet närmade sig sitt slut, gav -Ja han tyckte det var rätt och riktigt och skrev stans långt bortom prästen och kungen. Nu
ängeln order. ner allt. Och på söndag skall jag vittna om det hade Herren kommit nära, nästan varit här.
inför församlingen och tillresta. Talat om hur vi skall leva. Inte genom över-
-Gå redan i morgon till prästen och förmana heten utan genom drängen Per i Vedåsa.
honom. Han ska förkunna att nu måste det bli Bra så. Här några ytterligare maningar.
slut på denna slemma, förbannade högfärd, Särskilt adeln skall rådas att avstå sin stora Den sommaren for Pers och Ängelns budskap
som tagit över, skjortor med rynkta ärmar, högfärd uti sina kläder med många band och vida omkring i stiftet. Det blev en väckelse.
skjortband med stora vippor, tvärsnubbeta allehanda färger, florhuvor och andra hu- Många präster anslöt sig och förkunnade
skor med höga hälar”. Skulle prästen inte vudbonader med allehanda stoppningar och från predikstolarna om Pers uppenbarelser,
vilja, skall du hota med att det kan bli elds- utsmyckningar. Om icke den slemma högfär- maningar och hot. Och att lördagarna skulle
våda i Prästgården. den avstås, skall här hastigt bli nöd, pest och helgas. Budskap som många längtat efter.
krig. Men om människorna bättrar sig, skall
Per hos Prästen här bli goda skördar, bättre än någonsin förr.
Nästa dag gick Per till prästen och berät- Så säger jag, nedsänd för att tillkännage Guds
tade nogsamt om allt detta. Prästen var en vilja. Möt mig igen på onsdag där vi sågs för-
man i fyrtioårsåldern, småbarnspappa med sta gången. Per vände om och sprang tillbaka
varm blick och känsliga drag. Ville vara till Prästnäs och knackade ivrigt på. Mäster
nära folket, ingen översittare. Han hade va- Lars steg upp från skrivbordet och öppnade.
rit Agunnaryds herde i fem-sex år. Han hette -Jag har redan träffat Ängeln igen, sa han,
Lauretius Siggonius, och bodde på Prästnäs. lätt flåsande. Han väntade på mig nedanför

18