Page 254 - AA2017

Jag kommer ihåg..... - hur rädda vi var för ortens ende polis, Lago - att något, som kallades vardagsrum inte
från Ryssby. En gång skulle Eva i Århult och fanns i husen på den tiden. Vi hade däre-
- att vi hade ett ganska litet skåp i skolsalen, jag skoja med några andra skolkamrater. På mot ett radiorum. I radiorummet samlades
där låneböckerna förvarades. Vi fick låna en hemväg från skolan, lade vi ner våra cyklar vi varje lördag kväll, för att gemensamt, an-
bok per vecka. Vår lärarinna, fru Johansson, vid vägkanten och lade oss själv under dem. däktigt lyssna på Lennart Hylands program,
öppnade skåpet på lördag eftermiddag. Oftast Plötsligt, ve och fasa, fick vi se Lago, i sin grå "Karusellen". Onsdagskvällen var också
skyndade man sej extra mycket den dagen, Mercedes, komma körande på vägen. Våra viktig. Då lyssnade vi på radioserien "Lilla
för att komma hem och läsa boken, som ofta hjärtan nästan stannade av rädsla. Vi kastade Fridolf" med Douglas Håge och Hjördis
blev utläst redan samma dag. Vi fick låna en oss upp och stod i givakt bredvid våra cyk- Petterson i huvudrollerna
ny bok, bara om man hade förra veckans lå- lar, när han passerade - att jag varje månad den 15:e, cyklade till
nebok med sej tillbaka. En gång, hände det -hur vi inför varje jul, när julgrisen var slak- Richards post för att hämta ut farmors pen-
mej, att jag hade glömt låneboken hemma tad, skickade julpaket med posten till mina sion, som var 108 kr. Farmor, som nästan
och kunde inte låna någon ny bok. Så kata- farbröder och fastrar i Stockholm. Innehållet aldrig, innan hon fick sin pension vid 67 års
strofalt det kändes! var hemlagad julkorv, sylta, leverpastej och ålder, haft egna pengar, tyckte hon blev storm-
hembakat grovbröd rik, varje den 15:e. Jag hade då alltid en be-
ställning från henne, att köpa 1/2 kg kaffe av
Richards blandning och ett hekto bröstkara-
meller, som hon sedan generöst bjöd på

Skolfoto från 1953. Småskolan Klass 1-2 Lärare: Gertrud Johansson
Min farmor - en fantastisk kvinna. Hon
Från vänster: Harry Linnér, Hasse Wik, Bo Blom, Marianne Lindström, Margit Uvebrant, födde 12 barn och fick sedan oss tre i
Kurt Lundgren, Eva Aronsson, Ute Ran`zns, Kerstin Jönsson, Sivert Gunnarsson, Thorsten Passagårdsungar, (Willy, Inge och jag
Andersson, Arne Johansson och lärarinnan Gertrud Johansson. Margit) att gemensamt med faster ”Acka”,
Lärarinnan Gertrud Johansson ta hand om
Min första skoldag minns jag som i går. Jag hade fått en splitter ny skolväska - brun, - att byns kvinnor då och då ordnade smyg-
blank och den luktade härligt av nytt läder. Med den på axeln och min faster Acka hårt kaffe. När någon av gubbarna i byn, körde
i handen, närmade vi oss kyrkbacken där många blivande skolgossar och skolflickor iväg med häst och vagn till kvarn eller något
redan samlats. Jag var på den tiden mycket blyg och hade fått stränga förmaningar, att annat ärende, som skulle ta lite tid, blev det
titta upp på alla när jag hälsade i handen – något som jag sällan vågade! Extra farligt bråttom. Den som var "gubbaledig", snodde
verkade det i dag. Det hade kommit ett nytt utsocknes lärarpar till skolan och jag skulle få snabbt ihop någon kaka och bjöd in grann-
frun som min första lärarinna. kvinnorna på kaffe. I tillräckligt god tid, innan
gubben förväntades hem, gick tanterna hem
När vi närmar oss gruppen, ser jag plötsligt en kvinna i mitten med en lysande till sej och alla spår av kafferepet sopades
polkagrisrandig klänning och hon berättar med mjuk röst och ett gott leende, att hon är noggrant undan. Ingen gubbe kunde ana, att
den nya lärarinnan. Med ens blir jag alldeles lugn. Det kan omöjligt vara en farlig person, det på eftermiddagen förekommit smygkaffe.
som har en så fin röd-vit klänning!
Vänligt sträckte hon fram handen, presenterade sig som fröken Gertrud, och hälsade
välkommen till första skoldagen.
Detta första varma mottagandet följdes sedan av många års storslagen lärargärning i vår
skola.
Jag hade glädjen, att få ha denna hjältinna såväl i småskolan som senare i högre
klasser där hon vikarierade. Gertrud var en pedagogisk mästare och verkade tillämpa
uppmuntran, som sitt främsta redskap. Alltid rättvis, inga favoriter. I dagens skola talas
det mycket om att lärarna måste möta varje elevs individuella behov. Denna pedagogik
praktiserade Gertrud fullt ut redan för nästan 60 år sedan! Jag är säker på att Gertrud
betytt ofantligt mycket för oss alla elever, som hade lyckan att få ha henne som lärare –
alltså en riktig hjältinna i det tysta!
Farmor och faster Vera dricker 11-kaffe
10