Page 187 - AA2017

Berättarna Saga Alexandersson och Agneta J:son Granemalm välkomnas av värdinnan ”Inget på Kjöpet
punkten för oss var att vi fi ck leka med varan- 10 personer bott samtidigt i den lilla stugan. och andra gjorde ett planerat stopp i en år-
dra efter den lilla sittningen, som avslutades Ingrid, eller Inget på Kjöpet, som hon kall- lig cykeltur just här. När vi började med våra
med saft och kakor. Fortfarande kan jag för lades, föddes i stugan 1845. Hon började ti- historier hade ett 40-tal personer tagit plats
mitt inre öra höra ljudet som uppstod när man digt arbeta som ladugårdspiga i Målensås. framför stugan.
körde upp i gruset utanför huset i Angshult Där träffade hon Peter Månsson, som hon Temat för vårt berättande var ordspråk och
för att ställa cykeln under den stora kastan- gifte sig med, och de blev torpare på Kjöpet talesätt, annonserat som ”Den som har tur,
jen. Varje hösttermin avslutades med julfest i efter hennes föräldrar, som bodde kvar. Ingrid behöver inget vett”. Den historien handlar
Trekantens bygdegård för barn och föräldrar, och Peter fi ck 5 barn. Hennes far blev 1878 om en gubbe som gjorde huvudlösa affärer,
då stod glädjen högt i tak. Som vuxen har jag ihjälbiten av en katt, hennes make Peter men som klarade sig ifrån ovett och klander
tänkt på deras gärning. Att år efter år, vid si- blev 1879 ihjälsparkad av en häst, samma eftersom han hade turen att ha en hustru som
dan av arbetet med barn, jord och mjölkkor, år som deras yngste son föddes. Som änka tyckte att allt han gjorde var bra. Sedan kom
också ha kraft att ta sig an denna fostran av brukade hon sedan själv Kjöpet tillsammans berättelserna på löpande band, den ena dråp-
ungarna i byarna runtomkring, det vittnar om med sin mor och barnen. Modern passade ligare än den andra. Publiken var med på no-
en sann kristlig övertygelse barnen, när Ingrid gick och dagsverkade. terna och skratten avlöste varandra. Därefter
I trakten gjorde sig Ingrid mest känd som ko-
Vägen bortom Angshult kantades under doktor. Hon anlitades fl itigt av bönderna för var det dags att plocka fram ur de medhavda
min barndom av storskog, inget hus att pas- kaffekorgarna och då fi ck Agneta och jag
sera förrän man kom till Kjöpet, sedan kom att bota deras sjuka djur. Hon blev 86 år gam- tillfälle att prata lite med besökarna, alltid
Tjurkö. I Norregård bodde moster Axie och mal och dog på ålderdomshemmet. Sonen lika trevligt.
Gustav bodde kvar på Kjöpet till 1937.
där gick gränsen för min värld, även om
jag var bekant med begrepp som Götas af- Sanna skrönor och påhittade fakta Att få komma samman såhär, under an-
fär, Inga i Skolhuset och Amalia i Ögon (det språkslösa former i trivsamma miljöer, ja,
dröjde bra länge innan jag förstod att stället Solen fl ödade över Kjöpet denna eftermiddag. vid sådana tillfällen känns det att man kom-
heter Ödegård). Självaste Inget (i Inger Johanssons skepnad) mit nära berättandets ursprung. Man delar
hälsade oss välkomna och visade stolt upp stu- dagen och en upplevelse med varandra, får
Inget i Kjöpet gan, som fått nytt tak och en grundlig restaure- sig några goda skratt och går vidare i var-
ring, vilket har inneburit många arbetstimmar dagens lunk med ett leende på läpparna.
Stugan i Kjöpet byggdes 1789 och var ti- av ideella krafter i hembygdsföreningen.
digare ett torp under Tjurkö Norregård.
Tretton olika torpare har funnits här mel- Det lilla tunet fylldes snart av besökare. De Text: Saga Alexanderson
några
bil,
promenerande
kom
fl esta
kom
i
lan åren 1790 och 1937, och som mest har Bilder: Krister Lindkvist
15