Page 182 - AA2017
P. 182

Denna gång fi ck jag, Frida Svanberg
        äran att ta över stafettpinnen. Kul,
        utmanande och lite svårt. Vad kan
        folk vilja veta om mig och mitt liv?
        Här följer i alla fall en sammanfatt-
        ning av mitt liv från barndomen i
        idylliska Tjurkö till vuxenlivet då jag
        kom tillbaka till denna underbara by.




        Barndom
        Min barndom och uppväxt i Tjurkö kan sam-  Jag och mina älskade systrar. Stina, Frida, Karin och Maria
        manfattas med orden idyllisk, kärleksfull och
        en jäkla massa sport. Med idyllisk menar jag   Ungdom/Skolår             en, även han, hemmahörande i Agunnaryd.
        turen att växa upp på landet med närheten   När jag växte upp gick jag från förskola till   Men med mycket fokus på skola, fotboll och
        till naturen och allt (nästan) vad det innebär.   årskurs 6 inne i Agunnaryd. Skolan var trygg   kommande student hade jag inte tid med kär-
        Med  kärleksfull  menar  jag  turen  att  växa   och bra på alla sätt. Jag hade många kompi-  lek. Emil och jag gick skilda vägar och jag
        upp  med  två  stabila,  kärleksfulla  föräldrar   sar och gillade skolan mycket, speciellt språk,   såg 2009 fram emot student, att få börja jobba
        och tre äldre, fantastiska systrar. Maria som   idrott och SO. Vi har alltid varit många barn i   och utbilda mig.
        alltid tog på sig mammarollen och därmed   min åldersgrupp och då vi gick i 5-6:an var vi   Efter  studenten  fick  jag  jobb  på
        signalerade trygghet och styrka. Karin som   som fl est 35 elever, varav 22 stycken i femman   Agunnarydskolan.  Där  jobbade  jag  på  de
        alltid hade de snyggaste kläderna och skor-  där jag då gick. I 5-6:an fi ck jag även privile-  fl esta ställen, från allt som barnskötare och
        na med de högsta klackarna som jag alltid   giet att ha Eva Axelsson som lärare. I skolan   lärarvikarie, till lokalvårdare. Jag trivdes som
        ville låna, och sist men inte minst Stina som   var hon alltid Eva, aldrig mamma. Ett tydligt   fi sken i vattnet på Agunnarydskolan och kän-
        var mer som en jämnårig än som en fl era år   minne från att hon inte var någon mamma i   de att- här vill jag stanna!
        äldre syster. Stina fanns alltid där vad som   skolan var en kväll vid middagsbordet när jag
        än  gällde.  Särskilt  viktiga  blev  mina  syst-  började ett samtal med ”mamma, vet du vad
        rar och kanske i synnerhet Stina när ”min”   som hände i skolan idag..?”. Såklart hon vis-
        Gustav försvann från oss vid en ålder av 2,5   ste eftersom hon också varit där!
        år. Stina blev då lite som tvillingen jag miste.
                                            Fotbollen fortsatte att spela en stor roll och
                                            redan som 11-åring gjorde jag debut i dam-
                                            laget i Agunnaryd. Där hade jag många roliga
                                            år med bland andra syster Stina, kusiner och
                                            andra vänner för livet.

                                            Högstadie-  och  gymnasietiden  minns  jag
                                            mest som bra. Skolan fortsatte att spela en
                                            viktig roll  och  enligt mamma,  vid svar  på
                                            frågan hur det var i skolan, var det bra, men
                                            lärarna störde!
                                            När jag började gymnasiet gick jag den sam-
                                            hällsvetenskapliga  linjen  med  inriktning
                                            språk. Jag läste då,  utöver engelska, tyska,
                                            spanska, italienska och latin. Det var ett gan-
                                            ska självklart val. Jag velade något fram och
                                            tillbaka om jag även skulle satsa på fotboll
                                            som fanns som inriktning, men kände att det
                                            hade blivit för mycket, särskilt med tanke på
                                            att jag som 17-åring började spela i Älmhults
        Jag och min Stina                   IF,  vilket  innebar  betydligt fl er  träningar,
                                            matcher och ett ännu större fokus.
        Barndomen  innehöll  även  en  jäkla  massa
        sport med mest fokus på fotboll. I vår familj   Livet börjar rätta till sig..
        var sport alltid en del av vardagen. Allt ifrån   Under hela uppväxten umgicks jag mycket
        fotbollsspelande döttrar till trogna följesla-  med storasyster Stina, som även hon började
        gare av OS, VM, EM och att inte förglömma   spela i Älmhult samtidigt som jag. Detta bi-  Trots att jag inte spelar fotboll längre följer
        Vasaloppet där jag inte riktigt än idag har bli-  drog även till mycket umgänge med de som   jag ganska slaviskt både Agunnaryds IF (där
        vit vän med ljudet från klockan som väckte   var i Stinas ålder. På en fest i Ljungby som   Emil spelar) och ”vårt” lag i premier league,
        mig ur skönhetssömnen de där söndagsmorg-  17, 18-åring träffade jag mannen i mitt liv-   Arsenal. Här utanför deras hemmaarena
        narna i mars.                       Emil. En gammal klasskamrat till Stina och   Emirates stadium i London.

        10
   177   178   179   180   181   182   183   184   185   186   187