Page 99 - AA2007
P. 99

Lunden mitt barndomshem


                                           Far var med och arbetade med denna och
                                           det gav ju inkomster. Han var så kallad 5-
                                           öresbas, vilket innebar han hade fem öre
                                           mer i timmen, mot att han höll reda på och
                                           räknade ihop arbetad tid för samtliga. Efter-
                                           son far inte var så benägen att vare sig
                                           skriva eller räkna blev det mor, som var mer
                                           händig för sådant som fick göra detta och
                                           ibland blev det långt fram på natten innan
                                           allt gick ihop.
                                           Mor kärnade smör, vilket tillsammans med
                                           ägg såldes till affären, för att kunna köpa
                                           andra varor. Det hände sig att kärnan, en
                                           sådan där gammaldags med stake att dra
                                           upp och ned blev otät, då fick hon cykla till
                                           Ljubgby för att köpa en ny. Eftersom det
                                           var höstmarknad inköptes en sådan där, en
                                           modernare som gick att veva runt och med
                                           den på bakpakethållaren och mig där fram i
                                           barnsadeln, gick färden cirka 1,5 mil tillbaka.
                                           Det passade också på att bli ett ordentligt  Jag själv, Tage, utanför mitt hem, Lunden
                                           ösregn under färden. Väl hemkomna, frusna
                                           och våta, var det för mor att byta kläder  Hon var en liten äldre dam, oftast klädd i
       Far och mor Carl Johan och Olga Johansson  och se om ladugården till natten.  svart, som satt där ensam och allvarlig och
       När min farmor Catarina dog 1927,   I de små torpen var det oftast kvinnorna  för om möjligt förstärka undergångs-
                                                                                stämningen, tog hon fram bibeln och läste
       övertog min far,  Carl Johan Johans-  som fick sköta om göromålen hemma,  högt ur gamla testamentet, medan blixtarna
       son, torpet Lunden och flyttade med  medan mannen förhoppningsvis hade ar-  skar som gula streck mellan granarna utan-
       familj in där strax före jul 1927. Att  bete någon annan stans. Min mor var ju  för.
       de valde ett litet torp i skogen i stäl-  också en av dessa tappra, som förtjänar att
       let för ett samhälle som Älmhult, var  bli ihågkomna.                    År 1947, när jag var 14 år, flyttade vi till
       kanske beroende av rådande ar-                                           Holmen. Där var det mera ”öppet” land-
       betslöshet.                         Ser jag till farmor Catarina, blev hon gift  skap, men det bästa av allt var att Helgeån
                                           och fick eget hem först vid 41 år, efter att ha  rann vid sidan av trädgården. Det var ju
       I skogen fanns en del arbete. Vid ett tillfälle  fött fyra barn dessförinnan. Hon blev gift  inte pojkböckernas Mississippi precis, men
       var Carl Johan och Oskar Almén på Eke-  en gång till som kompensation och man  det gick att både ro och fiska i den.
       boda ihop om ett jobb, men det var dåligt  kan se på de sträva anletsdragen på fotot
       betalt. När de väntade skogvaktaren, kom  vad hon varit med om.                          Tage Wikbrand Älmhult
       de överens om att ta på sig det sämsta i                                              född och uppväxt på Lunden
       klädväg, som de kunde hitta, för att be-  Det var väl inte så konstigt att kvinnorna
       veka skogvaktaren om bättre betalt. Om  kände sig ensamma i de oftast ensligt be-
       ackordet blev bättre är inte känt.  lägna stugorna i skogen. Min mor Olga
                                           kände Jenny på granntorpet Killeberg. Hon
       En fördel med ett torp var att det gick att  var rädd varje gång det blev åska. Jag tror
       hålla två kor och gris och de kunde också  att det var sommaren 1937, som det åskade
       ha rätt många höns. Det blev dock inte till-  nästan varje dag. Jenny vädjade då till mor:
       räckligt med mjölk så det lönade sig att  - Du kan väl ta heren med dig och cykla
       lämna till mejeriet, som var möjligt för går-  bort till mig, så vi får sällskap.
       darna i trakten att göra när ”Nyeväjen” hade
       iordningställts.
















                                                              Syskonen på Lunden,
                                                              Tage, Asta och Ture
       Carl Johan och Olga i beteshagen hos korna


                                                                                                               11
   94   95   96   97   98   99   100   101   102   103   104