Page 99 - AA2007
P. 99
Lunden mitt barndomshem
Far var med och arbetade med denna och
det gav ju inkomster. Han var så kallad 5-
öresbas, vilket innebar han hade fem öre
mer i timmen, mot att han höll reda på och
räknade ihop arbetad tid för samtliga. Efter-
son far inte var så benägen att vare sig
skriva eller räkna blev det mor, som var mer
händig för sådant som fick göra detta och
ibland blev det långt fram på natten innan
allt gick ihop.
Mor kärnade smör, vilket tillsammans med
ägg såldes till affären, för att kunna köpa
andra varor. Det hände sig att kärnan, en
sådan där gammaldags med stake att dra
upp och ned blev otät, då fick hon cykla till
Ljubgby för att köpa en ny. Eftersom det
var höstmarknad inköptes en sådan där, en
modernare som gick att veva runt och med
den på bakpakethållaren och mig där fram i
barnsadeln, gick färden cirka 1,5 mil tillbaka.
Det passade också på att bli ett ordentligt Jag själv, Tage, utanför mitt hem, Lunden
ösregn under färden. Väl hemkomna, frusna
och våta, var det för mor att byta kläder Hon var en liten äldre dam, oftast klädd i
Far och mor Carl Johan och Olga Johansson och se om ladugården till natten. svart, som satt där ensam och allvarlig och
När min farmor Catarina dog 1927, I de små torpen var det oftast kvinnorna för om möjligt förstärka undergångs-
stämningen, tog hon fram bibeln och läste
övertog min far, Carl Johan Johans- som fick sköta om göromålen hemma, högt ur gamla testamentet, medan blixtarna
son, torpet Lunden och flyttade med medan mannen förhoppningsvis hade ar- skar som gula streck mellan granarna utan-
familj in där strax före jul 1927. Att bete någon annan stans. Min mor var ju för.
de valde ett litet torp i skogen i stäl- också en av dessa tappra, som förtjänar att
let för ett samhälle som Älmhult, var bli ihågkomna. År 1947, när jag var 14 år, flyttade vi till
kanske beroende av rådande ar- Holmen. Där var det mera ”öppet” land-
betslöshet. Ser jag till farmor Catarina, blev hon gift skap, men det bästa av allt var att Helgeån
och fick eget hem först vid 41 år, efter att ha rann vid sidan av trädgården. Det var ju
I skogen fanns en del arbete. Vid ett tillfälle fött fyra barn dessförinnan. Hon blev gift inte pojkböckernas Mississippi precis, men
var Carl Johan och Oskar Almén på Eke- en gång till som kompensation och man det gick att både ro och fiska i den.
boda ihop om ett jobb, men det var dåligt kan se på de sträva anletsdragen på fotot
betalt. När de väntade skogvaktaren, kom vad hon varit med om. Tage Wikbrand Älmhult
de överens om att ta på sig det sämsta i född och uppväxt på Lunden
klädväg, som de kunde hitta, för att be- Det var väl inte så konstigt att kvinnorna
veka skogvaktaren om bättre betalt. Om kände sig ensamma i de oftast ensligt be-
ackordet blev bättre är inte känt. lägna stugorna i skogen. Min mor Olga
kände Jenny på granntorpet Killeberg. Hon
En fördel med ett torp var att det gick att var rädd varje gång det blev åska. Jag tror
hålla två kor och gris och de kunde också att det var sommaren 1937, som det åskade
ha rätt många höns. Det blev dock inte till- nästan varje dag. Jenny vädjade då till mor:
räckligt med mjölk så det lönade sig att - Du kan väl ta heren med dig och cykla
lämna till mejeriet, som var möjligt för går- bort till mig, så vi får sällskap.
darna i trakten att göra när ”Nyeväjen” hade
iordningställts.
Syskonen på Lunden,
Tage, Asta och Ture
Carl Johan och Olga i beteshagen hos korna
11