Page 49 - AA2008

Folket före oss

Spf-medlemmarna i Agunnaryd är fl itiga,
knappt har en studiecirkel avslutats förrän
nästa är i gång. 23 personer mötte upp,
vilket visar stort intresset för ämnet.
Denna gång läser och samtalar vi om hur
människorna och livet i bygderna var för
omkring ett sekel sedan. ”De gamla” fi ck
aldrig ta del av välfärden, men de lade
genom sitt idoga slit grunden för den. Som
kurslitteratur använder vi Henning Hamil-
tons bok med titeln, Folket före oss.
Speciellt berördes kvinnors villkor och
mödor denna första kursdag. Kvinnan
var navet i hemmet utan henne skulle allt
stanna av, men det gavs aldrig erkännande
om hennes betydde, först när något hände
och ingen ersättare fanns märkte man hur
viktig hon var.
Alltid uppe före andra, elda, laga frukost,
väcka barnen, göra matsäck till man och
skolbarn, sköta sysslorna i ladugården, ta
hand om de gamla. Vid olika tidpunkter
Det var kanske här på ängabiten bakom Krunegårds ladugård som Ernst gick och hässjade hö,
medan systrarna var onyttiga och bara kärnade smör. Bild Sven Hagman 1970
på året var det mer arbete än annars, som Allt detta föranledde följande resultat där
stortvätten minst två gånger om året, slak- Ernst berättar för Inger så här.
ten med allt vad det innebar, utearbete som
potatishackning, räfsa hö, ta upp säd, nacka - Jo det var så att jag en sommardag, då
betor, samt mjölka morgon och kväll. regnet hände i luften, hade brått med att slå
gräset och få upp det på hässjor. Jag hann
Hon skulle odla lin, med all den hante- slå alltihop på ängabiten utan att gräbberna
ringen, väva, sy och sticka och när alla (Judith och Lydia) kom ner för att hjälpa
lagt sig skulle hon laga och lappa kläder mig. Tro det om du vill, men käé som ja
och hon var därmed sist i säng. va fi ck jag själv ta te rivan och räfsa ihop
gräset. När ja kom hem satt gräbberna och
Många minns kvinnor som alltid stickade
när de kom gående på vägen, de måste kärnade smör. Det var då vid detta tillfälle
alltid ha något för händer för att inte känna jag bestämde mig för att leverera mjölken
sig onyttkiga. Kanske var strumpan färdig till Liatorps mejeri.
när de kom fram. En av dessa var Mina i Södra Allbo Mejeriförening, med Mejeri i
Stensgård, som stickade medan hon gick Liatorp, startade 1936 och lades ner 1969.
mellan Stensgård och Stockhult, berättar Då Ernst Pettersson i Tjurkö Krunegård an-
Mina Johansson i Stensgård (1868-1952) Barbro. mälde sig för leverans till Liatorps Mejeri
torde vara i början av 1940-talet.
Just en sådan berättelse om kvinnomöda
och hur lite män vär- Gunvor och Inger
desatte deras arbete
fi ck vi höra Inger i
Tjurkö berätta om. Vad tar gummorna
När Inger var på be- vägen?
sök i Krunegården
hos Ernst, Judith När vi tänker på gummor tänker vi oss en
och Lydia Petters- liten äldre dam med grått hår och knut i
son, kom de att tala nacken. Hon har oftast ett leende på läp-
om allt arbete som parna. Hon ser gammal ut, är hopsjunken
fanns med mjölkhan- och bär huckle på huvudet.
te-ringen. Det skulle
mjölkas, separeras Vad fi nns dom i dag? Damerna av i dag är
grädde från mjölken, aktiva, även högt upp i åldrarna och rör sig
kärnas smör och ys- mycket ute i samhället. Klädseln är modern
tas ost. Dessutom och håret är klippt i en nutida frisyr och
skulle alla dessa pro- dessutom ofta färgat.
dukter tillvaratas på Men det borde fi nnas gummor även i dag.
Några av deltagarna i församlingshemmet, i förgrunden bästa möjliga sätt. Ta dig en funderare om det fi nns någon
Margit och Leif Skarp gumma i din närhet.

5