Page 260 - AA2008

Sommarminnen från Romarehyltan
Romanäs efter 1947, då Emil Collin tillträdde. Otto och Elisabeth Nilsson bodde på Romanäs 1913-1947.
sen. Troligen medfördes timret från det gamla – Vår familj Otto och Elisabeth Nilsson kom Mor 1948. Far flyttade då till Holmen och
huset och byggdes upp på nya stället. till Romanäs 1913. Vi var åtta barn men senare till ålderdomshemmet i Ryssby där
två av dem dog i späd ålder. Barnen hette han avled 1959.
Vid den tiden var det soldat Carl Jonasson Elsa, Berta, Ester, Emil, Nils, och jag själv,
Romberg som tjänstgjorde åren 1842–1879 Myrthel. Senare ägare efter Collins har från 1973 varit
för Romarehyltans rote, han var född 1825 Martin Rosberg, Vera Lindberg-Vieslander.
på Tångarna torp i Stenbrohult. Föräldrar Emil och Ester Collin Här bodde även en tid Strömselius som var
var soldat Jon Fager i Fagerhult, och Britta känd och aktiv på olika sätt inom försam-
Börjesdotter. Båda föräldrarna bodde på – Min far Otto var en flitigt anlitad bygg- lingen.
ålderns dar på Ryakullen under Stockhult mästare och det var åtskilliga byggnader han
Östregård. medverkat i. Vi bodde kvar på Romanäs till Nuvarande ägare och fastboende är sedan
1992 Hugo Rode.
1947, då vi sålde gården till Emil och Ester
Efter Romberg bodde soldat Peter Land en Collin. Gunvor Karlsson
tid på Romanäs medan han byggde sitt hus
på Ekeberg. Mina föräldrar flyttade ner till mig i Ham-
neda en tid, men då Far fortfarande arbetade
Otto och Betty Nilsson som byggmästare i Agunnaryd flyttade de
Efter att knekthållningen upphört kom Otto tillbaka, denna gång till Myrarås. Här dog
och Elisabeth (Betty) Nilsson till Romanäs
som ägare 1913. Betty var syster till Margit
och Alberts mor Elvira. Deras dotter Myrthel
Karlberg berättade 1996 i brev så här om
Romanäs: Linnelund
En av Romarehyltans
alla små backstugor
var Linnelund, som
låg vackert i en löv-
skogsbacke, nära den
gamla hällkistan.
Den siste bofaste där
var Gumme Arwids-
son Wid, född 1805
i Tjurkö Västregård.
Han hade varit salpe-
tersjudare, verkmäs- Stengrund efter backstugan Linnelund i
tare och knekt. Romarehyltans hage.
Hustrun hette Cajsa Trulsdotter. Två barn var födda i Vedåsa,
Korsbacken och sista barnet föddes 1845 i Romarhyltan. Samma
år flyttade Gumme Wid med familjen till backstugan Linnelund.
Gumme Wid var morfar till soldaten Peter Land som omtalas i
Ester, Carin, Emil och Lennart Collin på Romanäs i texten och som senare köpte mark och byggde hus på Ekeberg.
början av 1950-talet Makarna Collin behöll gården
under resten av sin levnad.
16
En minneskavalkad av en av Framför allt tror jag för att jag fick köra häs- Jag var nog bara i femårsåldern eftersom jag
tidningens prenumeranter, Hans tarna. Jag höll på med ridhästar i Malmö, så hade en tvåhjulig barncykel av minsta stor-
Bergqvist. jag var ju inte alldeles oerfaren. lek. Den var så liten att det gick att ha med
Familjen, bestående av pappa Olof, mamma Det var släpräfsa, hästräfsa, höhäckar och den på lasset. Färden gick genom Elmtåsa till
det stora mjölkbordet ute vid stora vägen lite
Brita samt jag och yngre syster Lena, kom så höhissen. Det mesta arbetet bestod ju i efter Ängarna. Sedan körde Emil till Äng-
första gången till torpet Hästhagen, jag tror att att hänga höet på hässjor och lasta senare i arna, där han stallade in hästen och vi cyklade
det var 1944. Då var jag fem år. Året efter var höhäckarna. tillbaka hem. Jag minns det inte, men antar
även lillasyster Eva med som rätt nyfödd. Magni köper häst att jag var med även på eftermiddagen, när
Eftersom pappa var lärare med långt som- Magni Anderssons häst började bli till åren Emil hämtade flaskorna, som kom tillbaka
marlov kom vi andra veckan i juni och åkte och det var dags att köpa ny. från mejeriet i Liatorp. Så småningom fick
tillbaka till Malmö i mitten av augusti. jag en större cykel, som Emil tyckte tog för
Vi åkte med tåg från Malmö, där vi bodde. På Ljungby marknad var det på den tiden stor plats, så då var det slut på det nöjet.
fortfarande kreatursmarknad.
På stationen i Liatorp möttes vi av taxi. Det Bärga hö på Gölsjön
var oftast Klas Pettersson från Tjurkö som På en sådan köpte Magni en ny häst. Den
hämtade oss. Vi skickade också cyklar och kördes hem till Romarehyltan, cirka två mil, Jag var mycket tillsammans med Allan i Ro-
ett par lådor med grejor som fraktgods. Dessa av Magni, Allan och mig. Vi hade cyklat till marehyltan. Inte för att leka utan för att delta
kom sedan till Hästhagen med mjölkbussen/ Ljungby på morgonen. i arbetet på gården. På den tiden fick ju även
barnen hjälpa till så mycket de kunde. Fast
bilen från Liatorp. Det visade sig efter en tid att hästen var lite för mig var det nog en form av lek. Magni
Hästhagen ägdes av Tilda Nilsson och vi halt. Hästhandlaren, som sålt hästen, kom var en mycket snäll person, som lät även mig
hyrde två rum av henne. Stället hade en gång till Romarehyltan för att visa att det inte var pröva på att göra saker, fast det ibland kanske
varit torp under Elmtaryd och hennes föräld- något fel på hästen. Han spände den nya häs- inte blev så bra.
rar hade varit torpare, med arbetsplikt. ten tillsammans med Magnis gamla häst för
Vi fortsatte att åka till Hästhagen ända till
1957.
Jag upplevde mycket under alla dessa som-
rar. Det var ju speciellt intressant för mig
som storstadsbarn. En del har fastnat i mitt
minne. Några sådana minnen har jag skrivit
om här.
Det mest bestående minnet från Elmtåsa är
dock min fru Kaisa. Vi träffades hos Sven
och Gulli Johansson. Gulli var Kaisas moster.
Det var några som tidigt ”gifte ihop” oss, till
exempel Tilda. Så småningom fick de rätt och
vi är fortfarande gifta efter 40 år.
Söndagsskola i Romarehyltan
Liksom många andra barn gick vi i söndags-
skola hos Albert och Margit.
Eftersom det var på sommaren, minns jag att Familjen Ester och Emil Collin med barnen Carin och Lennart. Med på bilden finns den viktiga
vi åtminstone ibland var ute på logen.
arbetshästen och hennes föl.
Då hade de burit ut orgeln dit. Jag minns att vi
sjöng en sång om ”Lilla svarta Sara”. Och sist en betesvallsharv. Sedan körde han våldsamt Jag minns att vi var på Gölsjön och slog
men inte minst, karamellerna var goda. med ekipaget på en betesvall. sjöhö. Där fick jag mina första lektioner i att
Vi blev oroliga för att den gamla hästen skulle slå med lie. Så småningom blev jag tillräck-
Dräng i Romarehyltan bli överansträngd och till med kanske stupa ligt kunnig för att godkännas även av Einar
När jag blev lite äldre, 15–16 år, var jag på kuppen. Lyckligtvis hände inget sådant, Stark på Rosenlund som ju var en mycket
tillräckligt kunnig höskördearbetare för att noggrann man.
göra så mycket nytta att jag fick lite be- men så småningom blev hästen undersökt av
talt. Det började en sommar hos syskonen veterinär som ”synade ut” den för gott. Höet på Gölsjön bars in till stranden i bågar
Margit och Albert i Romarehyltan. Albert Mjölkskjuts med Emil Collin och även det fick jag pröva på.
hade fått ischias och jag blev tillfrågad att Hans Bergqvist
komma och hjälpa till. Jag blev glad inte så Ett av mina tidiga minnen är hur jag åkte
mycket för pengarna, som för att jag fick det med hästdragna mjölkskjutsen, som kördes
förtroendet. av Emil Collin. Emil bodde då på Rombergs
och startade resan där. Första anhalt var Ro-
senlund, där jag anslöt.
17