Page 195 - AA2008

Marsholm och reservatseländet Årensningen

Det utökade reservat, som läns- och andra skulle kunna tillgodoses på ett helt sa med en suck: “Jag kände mig pressad Efter alla stormarna som drabbat vår bygd,
styrelsen fattade beslut om i juni annat sätt. Länsstyrelsen har heller inte visat att bilda reservat.” Därmed ansåg han sig har våra vattenleder blivit mer eller mindre
2007, överklagades omgående att det finns sakskäl för att låta alla vindfällen tydligen ha rätt att använda alla medel för igenkorkade av nedfallna träd och grenar, vil-
av Heurlinska stiftelsen. Ärendet ligga kvar. Stiftelsen har hävdat att det borde att genomföra planerna. ket i hög grad försvårat avrinningen från våra
ligger fortfarande på Miljödeparte- räcka med stormskogen på Skälsö, c:a 5000 När det tillfälliga reservatet bildades före marker, med vattensjuka och försumpade
mentet för avgörande. Reservatet kbm, men inte fått något svar. jul 2004 fick stiftelsen vid ett hastigt sam- områden som följd. Framkomligheten med
skulle omfatta 120 hektar skogs- Samtidigt har Stiftelsen på olika sätt både för mankallat och illa genomfört sammanträde kanot eller båt har givetvis varit omöjlig de
mark plus de flesta småöarna och länsstyrelsen, för invånarna i socknen och en första kort muntlig information samt 3 senaste åren. Som markägare utmed Lilla
större delen av vattenområdena. andra intresserade och för berörda myndig- löfte om skriftligt material och samråd efter Helge å, eller kanalen som vi ortsbor kallar
den eftersom det faktiskt är en grävd kanal
Redan före jul 2004 förklarade länsstyrelsen heter på riksplanet försökt visa hur hänsyns- helgen. Vi anade dock genast oråd och skrev mellan Målasjön och Strömma, kände jag
ett 70 hektar stort skogsområde i öns västra löst, taktlöst och ibland olagligt länsstyrelsen omedelbart efter sammanträdet ner allt vi ett stort ansvar för att få den rensad. Men att
och norra delar som tillfälligt reservat där behandlat stiftelsen trots att denna från början uppfattat. Bara en vecka senare fattades be- ensam klara av detta kändes övermäktigt, så
markägaren tills vidare inte fick göra någon- visat god vilja till samarbete. Även andra i slutet. Av reservatchefens löfte om skriftlig när några andra grannar och markägare er-
ting. Syftet skulle bl.a. vara att ge skalbag- bygden har fått erfara att vissa tjänstemän information och samråd blev ingenting. Först bjöd sig att hjälpa till, blev det genast lättare.
gen svartoxen möjlighet att sprida sig från från länsstyrelsens naturvårdsenhet uppträtt flera veckor efter besvärstiden fick vi hans Vi kom överens om att samlas den 31 juli vid
den södra delen av ön där den setts några rått och hänsynslöst och gärna visar att de före beslutet daterade tjänsteanteckningar bron i Fagerhult för att skrida till verket.
år tidigare. Efter nyår 2005 kom Gudrun- struntar i vad markägarna tycker. Det förefal- och kunde då konstatera att de starkt avvek
stormen och vräkte ner nästan all äldre skog ler också som om vederbörande backas upp från vad vi noterat. De hade tydligen med-
på Marsholm. Inom reservatsområdena fick och får stöd av chefen för reservatsenheten vetet och rättsvidrigt anpassats för att passa
den dock inte tas tillvara utan där ligger nu för sitt uppträdande. Därför måste huvud- det beslut han önskade att hans överordnade
15 000 kubikmeter vindfällen med ett värde delen av ansvaret läggas på honom. Enligt skulle skriva under.
om 7 - 8 miljoner kr kvar. sedan länge gällande rekommendationer från I Länsstyrelsens beslut i början av juni 2005,
Naturvårdsverket skall tjänstemännen i stäl- med att ta bort ris och annat skräp i ån, där norrut har murade stenkanter ett fantastiskt
Nästan hela reservatsarealen är nu ofram- let resonera med markägarna och ta hänsyn att stormvirket skulle ligga kvar, hänvisades han gick med stövlar och badbyxor, bitvis byggnadsverk grävt och murat för handkraft
komlig för besökare och kommer att vara till deras åsikter. Stiftelsen förstår mer än väl till nya uppgifter från Skogshögskolan att med vatten till armhålorna. På några timmar under 1880-talet, då även den ståtliga sten-
så bortåt 50 år. Bestämmelserna för vattnen att sockenborna på olika sätt protesterat mot risken för barkborreskador på den fria sko- var man klar med denna delen av ån och man valvsbron (länets största stenvalvsbro i ett
och småöarna bidrar också till att Marsholms länsstyrelsens sätt att agera. gen var obetydlig trots att vi åren innan haft fick en välbehövlig matrast utanför kusinbo- valv) byggdes. Hela det här företaget ingick
förut höga värde för det rörliga friluftslivet betydande barkborreangrepp på Marsholm. Sven Jonsson i Trekanten hade raggat upp lagets stuga i Fagerhult. i ett sänkningsföretag av Måla-Karl och
sjunkit till nära noll. Skogen, som lig-ger Givetvis måste även nivåerna över reser- Stiftelsen hade också hävdat att risken för några grannar samt Rolf Persson med sin Gransjöarna. Stanna gärna till någon gång
kvar är dessutom en brandbomb. Det räcker vatschefen anses medskyldiga till tjänste- insektsskador på ön var mycket stor men skotare, som var till ovärdelig hjälp vid Styrkta av mat o dryck tog en del av oss nu med en fikakorg eller något att grilla vid
med ett åsknedslag så står hela ön i lågor. männens sätt att sköta sina arbetsuppgifter. något samråd skedde inte. Vi försökte få sträckan närmast Strömma som hade stora itu med att rensa sträckan genom Strömäng- grillplatsen Bromotet vid bron och beundra
Den stora mängden vindfällen har spritt Vid ett sammanträffande den 19 juni 2007 del av Skogshögskolans uppgifter men det mängder grov skog tvärs över ån. Som tur arna upp förbi bron och utmed Osmaden en våra förfäders storverk. Några träd över ån
granbarkborrar över hela skogen. Hittills har med t.f. Landshövdingen försökte en grupp lyckades inte. I början av juni 2008, efter 3 var hade vi fint väder, varmt i vattnet och sträcka med enstaka träd och mindre brötar hann vi inte med, men de´ har jag och Laila
närmare 3000 kubikmeter gran till ett värde representanter för stiftelsen få klarhet i var- år, fick vi dock del av de handskrivna tjäns- lite vatten. samt ett antal stora och vida ”viebuskar” huggit och flottat ner så jag kunde bärga dem
om 1,5 miljoner kr dött på den fria skogen. för Länsstyrelsen uppträtt så som den gjort teanteckningar, som tydligen varit avgörande Två man på varje sida av ån med motorsågar som hängde över ån. Detta klarade vi med med kranen.
motorsågar och min huggarvagn. Sträckan
Stiftelsen har försökt stoppa eller modifiera i Marsholmsfallet. Stiftelsen hade tidigt för beslutet att låta virket ligga kvar. De var och Rolf som lyfte bort virket. Henrik Vessel från bron vid Fagerhult och c:a 600 meter Därmed är sträckan från Stämmet vid Måla-
oläsliga och luddiga. Inte förrän i år hade de
skriftligen förklarat bl.a. att den kände sig
reservatsförslagen därför att den anser att kränkt och att den saknade förtroende för renskrivits och uttolkats av handläggaren. som har sommarhus i Strömma hjälpte till sjöns utlopp till Strömma upprensad och seg-
de naturvärden länsstyrelsen säger sig vilja reservatschefen men inte fått någon reaktion. Det framgick då klart att hon missförstått lingsbar med kanot. Henrik Vessel och hans
uppnå med reservatsbestämmelserna skulle Vi märkte dock ingen förståelse från någon samtalet med Skogshögskolan och inte själv familj provåkte sträckan utan problem några
kunna tillgodoses på ett enklare sätt samtidigt vid sammanträdet. Dock - reservatschefen kunde något om barkborrar. Det är skräm- dagar senare. Det som återstår är att klippa
som Marsholms värde för socknens invånare mande att se hur lätt länsstyrelsen tagit även några grenar på vissa buskar som hänger ut,
på mycket viktiga frågor i Marsholmsären- men dom hindrar inte framkomligheten.
det och att det på flera ställen syns tecken Sträckan som rensades var c:a 2 km och
på en nästan rutinmässig ohederlighet mot de´medverkande var, Bo Nordström, Mikael
markägaren. Johansson och Magnus Johansson från kusin-
Jag har visserligen nu efter 33 år lämnat bolaget i Fagerhult. Rolf Persson Granhult,
Heurlinska stiftelsens styrelse men jag Sven Jonsson Trekanten, Jonny Pettersson,
anser att det fortfarande är min skyldighet Frank Johansson Tumhult, Henrik Vessel
att påvisa hur illa ett reservatsärende kan Strömma och undertecknad.
hanteras av Länsstyrelsen i Kronobergs Detta är ett exempel på vad man kan åstad-
län utan att någon vare sig inom eller utom komma med små medel när man hjälps åt
styrelsen ingriper. Jag vet också att det finns i byarna.
många, ofta mindre och äldre markägare i
bygden och länet i övrigt, som behandlats Hur långt har Ni kommit i Helge å som varit
illa men inte haft möjlighet att bita ifrån sig så omskrivet?
så som stiftelsen har. Förhoppningen är att Nedtecknat av
länsstyrelsens ledning tar ett krafttag för att Bengt-Göran Bengtsson, Trinshult
få ordning på sin myndighetsutövning när
det gäller reservatsfrågor.
Arne H Johansson
f.d. styrelseledamot i Heurlinska Stiftelsen

18 19