Page 52 - AA2010
P. 52

Två Cafe-besök att minnas 1927 och 1967


        Det var en snöig, sträng, rejäl                                                                                       Då fick jag stor lust att ta mopeden och köra   jag beställde en kaffe med bröd och det kom   Jag tyckte att jag gjort en ”dålig” affär och
        svensk vinter år 1927.  Någon gång                                                                                    långt bort, bara för att komma från den trista,   strax, en vetebulle och några småkakor. Det   en dyr måltid, som varat bara tio minuter,
        i februari var det mönstring av en                                                                                    gråa verkligheten där hemma. Genast efter   kostade två kronor – om det var jämt minns   när det hade tagit minst nio timmar att med
        omgång nya militära kronvrak, som                                                                                     middagen klädde jag mig, stoppade en nästan   jag inte, men flickan tittade så noga och   svett och möda skrapa ihop dessa två kronor.
        nästa år skulle göra ”Lumpen”,                                                                                        tom börs i fickan, men hittade en tvåkrona i   förvånat på pengen, hon hade kanske aldrig
        d.v.s. extra beväring ”någonstans i                                                                                   en ask som vi sparade på och tog med den.  sett en tvåkrona förut och trodde kanske att   Nu 1993 har jag några tvåkronor liggande
        Sverige” (Marlene Dietrich 1940)                                                                                      Färden ställdes mot Agunnaryd, Södra   det var en medalj eller en förfalskning. Hon   i mitt bankfack, men de har väl inte mer än
                                                                                                                                                                                                       ”skrotvärde” nu och vad det är vet jag inte.
                                                                                                                              Ljunga och mot Bäck, där hade jag aldrig va-  var nog inte född när den användes som
                                                                                                                                                                  betalning för ett heldagsverke.
        Mönstringen, besiktningen, kvalitetsbedöm-                                                                            rit förut. Jag fick syn på motellet Rattugglan,
        ningen av Kungliga Kronans Krigsmän,                                                                                  där jag inte heller varit och nu blev jag häftigt   Jaha, så lite var alltså ett slåtterdagsverke på   Västanå den 6 oktober 1993
        skulle ske i Tingshuset i Ljungby på bleka                                                                            kaffesugen och gick in på värdshuset. Det såg   en stenig klöveråker hos Alfred i Gäddeboda   Erik Pettersson i Lammakulla
        förmiddagen en kulen februaridag.                                                                                     inte ut att vara överbefolkat, för det fanns   värt, och långt ifrån mätt blev man av det, det
                                                                                                                              bara en lastbil på parkeringen, en ensam karl   motsvarade väl bara det lilla s. k. elvakaffet
        För att komma dit måste vi ha bil att åka i, en                                                                       satt och åt i kafésalen. Det kom en flicka och   med en kringla och en pepparkaka.
        nog så ”lyxig” och dyr historia anno 1927.
        Vi var fyra unga gentlemän som talats vid
        om skjuts.
        De fyra bålda krigarna var, Sven Vik, Sjöbo,
        Erik Pettersson, Åståkra, Lennart Johan-
        nesson, Kristianstorp, Vislanda och Karl                                                                              Årsmöte med Agunnaryds hembygdsförening
        Vilhemsson, son till skräddaren Ville på
        Dammen.
        Bilskjutsen blev en något bättre begagnad
        Ford, med sufflett, vars ägare var Johan Elm.                                                                         Så är det åter dags för föreningar och or-
        I arla morgonkvisten startade resan, troligen                                                                         ganisationer att ordna med årsmöte. Sön-
                                                                                                                              dagen den 21 februari var det Agunnaryds
        kl 8.00 för mönstringen var kl 9.00 och det                                                                           hembygdsförening som kallat ihop sina
        behövdes nästan en timme för de 25 km,                                                                                medlemmar.
        som det var till Ljungby. Framkomna finner
        vi en hel drös med grabbar i alla fasoner                                                                             Stellan Olsson, föreningens ordförande, blev
        och alla skulle in i Tingshuset, där syneför-                                                                         utsedd till mötesordförande. Verksamhets-
        rättningen hölls.                    Erik Pettersson berättar om Sjötorpet, som han varit ägare och brukare till. Bild tagen av   berättelsen föredrogs av sekreterare Stefan
                                             ”Torparboks-gänget ” omkring 1980                                                Nilsson. Han berättade då att föreningen un-
        Prick kl 9.00 öppnades dörren och vi gick in.                                                                         der året haft 293 medlemmar och årsavgiften
        Vi fick ett rum där vi skulle vara tills vi fick   fick vi vår dom, om vi dugde till kanonmat   son till en storbonde med två gårdar, ville   har varit 40 kronor. Verksamheten under året
        order att inställa oss inför ” Pontius Pilatus”.   eller inte.           väl förringa smäleken att ha blivit mobbad   har varit  diger.
        En korpral stod vid dörren och gav order.                                av krigsmakten och att jag vore den som i
                                             Jag var 167 cm lång och vägde 56 kg, det                                         Hembygdsstugan har målats och kan nu visas
         - Tre man klär av sej och går in i besikt-  blev uppskov med värnplikten tills vidare.   första hand, borde bjuda på kaffe, innan nån   upp med stolthet.
        ningsrummet.                         Denna procedur upprepades för mig två år   annan hann före, det skulle vara förargligt.
        Här satt det tre guldgalonerade gubbar vid   til1 1928 och 1929, innan jag fick besked att    Så när jag träffade på mina kamrater, sa jag   GPS-koordinater håller på att tas ut på tor-
                                                                                                                              pen i församlingen. Dessa används sedan
        ett bord. ”Skräp krås o kragar”,(om mili-  jag inte godtogs.             nästan som jag hört en gång på Vislanda      då föreningen håller på att lägga torpen i en
        tärbefälen på 1700-1800- talet). En tjock   Det var väl med lite blandade känslor jag   marknad, utanför Lenas Café. ”Kära nu herar,   databas, Bygdeband, via ”Genline”, kyrk-
        med glasögon och flint, med en tuss hår bak   mottog min ”dom”. Var väl mest glad att   så ska ja bju på kaffe, dä skiter ja i, dä drecken   böckerna på Internet. En fortsättning att di-
        öronen, en annan var motsatsen med tjockt   slippa exercisen och slippa lära mig att skjuta   ni väl?” Å det var dom inte mot på.  gitalisera bygdens fastigheter och torp likaså
        välkammat hår med stora vågor, han var nog   och slå ihjäl folk, men samtidigt lite snopet   Vi gick in på Café Svea och jag beställde fyra   föreningens inventarier hör till planerna de
        från flottan, en dito som stod upprätt, han   och olustigt att inte duga till detta ärofulla   kaffe, det blev en kanelbulle och minst fyra   närmsta åren.
        skulle väga och mäta längden på oss. Sen   och beprisade hantverk.       andra småkakor, det smakade riktigt gott. Vi
                                                                                 satt där och pratade en bra stund och jag fick   Föreningen hade även traditionsenligt ordnat   Karin Persson introducerade filmen om flygplanet som störtade i Gäddeboda 1944 och
                                                       Jag kom ut en stund före mina   veta att Sven Vik också kasserats och blivit   med bl.a. valborgsmässofestlighet, kvarn-
                                                      kamrater och gick då för att   ”kronvrak” och det kändes ju bättre för mig.  fest, kyrkkaffe vid Agunnaryds gångedag,   minns själv den omvälvande händelsen.
                                                      inhandla en hästpiska att ha i hål-                                     torpvandring, friluftsgudstjänster vid Kjöpet   Hela styrelsen omvaldes och består av   Vi fick i filmen se ett flertal personer som
                                                      laren på kuskbocken i framsätet   Priset för kalaset blev 2.00 kr, alltså 50 öre   och Ängsladan,  berättarafton och myspys på   ordförande Stellan Olsson, vice ordförande   var med på den tiden, dels de som träffade
                                                      på fjädervagnen.           per huvud, men den tvåkronan var ju en hel   Agundadagen.                        Gunvor Karlsson, sekreterare Stefan Nilsson,   flygpersonalen, av vilka några landade med
                                                                                 dagslön på den tiden, nu när dagslönen är
                                                      Då fick jag plötsligt en idé, att   cirka 500-800 kr får dom väl lite mer för att   Kassör Leif Johansson föredrog sedan   kassör Leif Johansson. Övriga ledamöter   fallskärm i Göingetrakten, dels några agun-
                                                      jag skulle bjuda mina kamrater   äta för den summan.                    räkenskaperna, som tack vare gåvor och   Sivert Gunnarsson, Berit Nilsson, Karin   narydsbor som varit på nedslagsplatsen
                                                      på kaffe. Vad som flög i mig har                                        testamente gör att det finns ett plus i kassan.   Persson, Eva-Britt Uvebrant, Erik Karlsson   och sett förödelsen och minns den kusliga
                                                      jag ännu aldrig begripigt, men   Det gick några år, ganska många, eller när-                                och Torsten Nilsson. Suppleanter är Gunnel   händelsen. Hembygdsföreningens styrelse
                                                      när jag såg på piskan, kom jag att   mare 40 år till 1967. Det blev väl ett eller   För kommande år planeras det, förutom de   Nilsson och Birger Samuelsson.  har planer på att resa lämpligt minnesmärke
                                                      tänka på att jag var den enda utav   annat kafébesök under den tiden, men inget   traditionella aktiviteterna, att påbörja ett   Som avslutning bjöds på kaffe med fral-  över nedslagsplatsen i Gäddeboda.
                                                      kamraterna som hade tillgång till   enda som jag minns särskilt mycket av. Så   takbyte på Kjöpet.  Från början fanns här   lor och kaka samtidigt som vi fick se en   Inger Johansson
                                                      häst. Det skulle väl vara lite för   blev det då sommaren 1967, det var en sön-  ett torvtak vilket är föreningens mening att   intressant film om flygplanet som störtade
                                                      mer än dom, kanske en tanke att   dag, troligen lite före midsommar. Solen sken   återställa.               i Gäddeboda.
                                                      hävda mig, ”att vara nåt”, vara   och naturen var högtidsklädd.

        8                                                                                                                                                                                                                              9
   47   48   49   50   51   52   53   54   55   56   57