Page 74 - AA2011

Makeup, mer än bara smink
Nu undrar ni säkert över Agun-
naryd Allehandas ovanliga fram-
sida? Och vad den kan ha för
samband med Agunnaryd?
Då ska jag förklara det för er: Jag
som sminkat och stylat inför fotot,
heter Ellen Svensson. Är uppväxt i
Agunnaryd på Ekeliden, men bor för
en tid i Stockholm.
Där har jag utbildat mig till Makeu-
pArtist, på Makeupstudion Educa-
tion. (Även Lovisa Carlson från
Tjurkö, har utbildat sig där samti-
digt.)
Som ett utav mina slutprov på ut-
bildningen, hade jag som uppgift att
sminka och styla, för en fotografe-
ring jag skulle ordna själv.
Min idé som jag fick inspiration till
fotot av - Påfågel!
Sen tänkte jag att Agunnaryd kunde
erbjuda fina fotobakgrunder, för mitt
valda tema. Sagt och gjort, bar det
av hemåt.
Duktiga fotografen från byn, Adam
Linnér, ställde upp och fotade.
Vackra Karin Lindahl, ställde upp
som min sminkmodell, även hon
från byn.
Och det blev fantastiska bilder, vid
Agunnarydssjön med omnejd.
Så det ni ser på framsidan är slutre-
sultatet av -
En skicklig MakeupArtist, fotograf
och modell.
Hoppas ni gillade sminkningen,
även om den är annorlunda :)
Är självklart utbildad inom skön-
hetssminkning m.m. också!
Kontakta mig gärna för frågor/
sminkbokning:
Tel: 070-6311971
Mail: Ellen_Svensson@live.se
För att se andra sminkningar jag
gjort, kika in på min hemsida:
www.elleness.se
(Hemsidan blir tillgänglig om ca
1mån)
Ellen Svensson
Foto: Adam Linnér
10
ATAB på Villa Hem mässa
Ellen Svensson lägger det sista sminket på Karin Lindahl innan fotografering
Ett examensprov klart för Ellen Svensson, en makeup med påfågeltema.
3-6 mars var det Villa Hem mässa i
Malmö. På lördagen packade vi in
oss i bilen och åkte söder ut. Ute
vid Jägersro var det uppsatt tillfäl-
liga tält till mässan då Malmö Mäss-
san rivs pga. city tunneln.
Det var en solig men blåsig dag med mycket
folk. Efter att köat en stund kom vi in i vär-
men. Nu var den stora frågan i vilken ände
vi skulle börja. Vi valde att vänta med träd-
gårds sida och gick rakt på första montern
med badrum. Nu var det bara att vandra på
och följa strömmen.
Efter en stunds gående med allt tyngre
kassar med broschyrer drog det i kaffe
tarmen och vi inhandlade nybakade bul-
lar och kaffe. När vi nästan hade gått över
hela byggsidan träffade vi på lite bekanta
ansikten.
ATAB trappan hade egen monter, så här blev
vi ståendes en stund och kollade in läget.
Det är roligt att se ett Agunnarydsföretag
visa upp sina produkter, det var mycket att
titta på och under tiden vi ockuperade var och här fick vi mycket ”kli” i fingrarna. På hemåt igen med mycket idéer. Tack mamma
det många par som tittade in och pratade väg ut ur mässan var det lock och plock ifrån och pappa för inbjudan att följa med, vi hade
med försäljarna. Hoppas det gav något napp. mat försäljare och med en rökt korv och ett en trevlig dag.
antal kassar med information begav vi oss
Nu var det dags att övergå till trädgårdsidan Jenny Granrot
Foto Linn Granrot
Lata och bekväma?
Det är vårsol, det är fågelsång och det är bråttom nu. Allt ska hända på en gång. Rabatter och
gräs, ute på åkrarna bönderna med sina traktorer. Jag kör genom byarna och konstaterar att det
är än fler åkerbitar som inte kommer att brukas iår. Kan det vara så att det inte finns tillräckligt
med djur att släppa på bete? Stängslen hänger, ingen har tid. Hos Ebba är det också bråttom,
hon har fått för sig att hon ska flytta några perenner. Dela på dem som hon säger, så att det blir
fler. ”Tyar du med större odlingar?” undrar jag och fortsätter med min oro för det öppna landskapet i stora delar av vårt land. Alltså inte bara
här. Ebba delar min oro, och hon berättar att det är inte som förr, nu är vi för bekväma. Ebba kallar oss för lata. Hon tycker sig se en ny ge-
nerations pensionärer, som nu har gjort sitt. Det som var vanligt för 20 år sedan, att man hade några kvigor eller köttdjur som höll markerna
öppna, är inte intressant längre. Ebba har hört att det beror på att det inte är lönsamt. Förmodligen var det inte lönsamt tidigare heller, men
då befolkades landsbygden av en annan sorts människor. Då var det roligt att se att vallen slogs, och att havren växte på de åkrar som alltid
brukats. Jag berättar för Ebba om att jag läst en bok av Kerstin Ekman. Hon skriver om hur flera generationer tappat kontakten med naturen,
och att steget tillbaka till landet känns overkligt, som en främmande värld. Ebba skakar bekymrat på huvudet och säger att hon ser själv hur
hennes söner och barnbarn fungerar. De kommer och tittar till henne, spikar fast en bräda som lossnat, sätter in en ny kran om det behövs,
men de vill aldrig övernatta hos henne nu mer. Det vara bara när barnbarnen var små, då var det roligt med kattungar och kycklingar. Nu blir
den en liten stund i trädgårdsmöblerna, särskilt de första varma vårdagarna. Under semestern är det helt andra saker som ska hinnas eller resor
som ska göras. Det är aldrig någon som frågar om hon behöver hjälp med gräsklippning eller med rabatterna. De tycker nog att det är bra så
länge jag orkar och sedan vill de nog att jag flyttar in till stan i en lägenhet. ” Du ska komma inåg, de bor mindre än en timmes resa härifrån,
de bor nära mig!” Jag berättar att jag känner igen detta från hembesöken jag gör. Trots att just dessa bygder har mängder av initiativrika och
starka personer, så är det nya unga som behövs, liksom överallt där det finns landsbygd. Jag berättar att jag har en svärdotter som håller på
att ta jägarexamen och hur hon kämpar med att lära sig alla fåglar. För henne är det en upptäckt att det finns så många fågelarter och att de
lever så olika, en del i bo på marken, en del i träden, alla bor inte i holkar. Kanske borde fler erbjudas en jägarexamen med allt vad det innebär
av förståelse av djurlivet och dess naturliga sammanhang. Ebba säger: Vi håller på att tappa första trosartikelns ord: Vi tror på Gud Fader
allsmäktig, himmelens och jordens skapare, det betyder att vi vet inte var vi hör hemma, att vi tappat sammanhanget till helheten.Om vi inte
vet varifrån vi kommer, vet vi inte heller vart vi är på väg!”
Fundera också du som läser detta. När du besöker dina hemtrakter, hur ser det ut där just nu? Vilka åkrar och ängar står öde, och vad händer
med husen. Du behöver inte vara lokalpatriot för att notera och kanske fundera både på dem som befolkar bygden än och ditt eget liv. Vi bär
framtiden tillsammans.
11