Page 205 - AA2011

dog från alla barnen. Lilla Josefina hade även spekulanter. Folk gick omkring och trängdes hon att berätta om hur de levde där hemma. De goda åren hos familjen Lönn
gott bort. Nu var barnen föräldralösa. Mor, med varandra, för att komma åt att känna och De äldre syskonen ordnade danser i salen
som var tre år när hennes far dog, var nu klämma på prylar. På en stor fläsktina satt de på lördagskvällarna och det spelades och
fem, Kalle tre, Anna åtta, Hanna tolv, Emmy minderårigas förmyndare, barnens morbror dansades. Ingen kom med förmaningar el- Läste med stort intresse Er artikel i tingting skulle vara för att man skulle bli
fjorton år. Gustav var sjuk, så egentligen blev Bernhard och Joels blivande svärfar var det ler förbud, det var föräldrafritt. Intill salen Agunnaryds Allehanda Nr 10 2011 accepterad i samhället. Grundtemat var: Det
det Joel, nyss 18, som fick dra det tyngsta tänkt. Så begynte auktionen. Mycket ropades fanns ett rum som kallades sidkammaren. I om skräddarfamiljen Lönn på Frid- ska vara rätt och redigt, de orden har följt mig
lasset. Som tur var fanns Britta och Stina. in av Joel, och när han bjöd, ville ingen bjuda denna sidkammare stod en uppbäddad säng hem i Agunnaryd. igenom åren.
över, så han fick allt mycket billigt. Bland an- med överkast. Dit in smög sig Anna, mor På sidan 7 finns ett gruppfoto om familjen. Med andra ord. Det finns runt om i vårt av-
Mor berättade förresten från mormors nat fläsktinan, där morbrodern satt, så ingen och Kalle. De kröp upp i sängen och in under
sjuktid, att hon och Kalle var ute i snön och kunde se att den var packad med fläsk. Den överkastet. Här låg de sedan och spionerade. På fotot saknas fotografen, som i detta fall långa land många människor som har gjort
sprang i bara strumplästen. När de kom in köpte Joel för 25 öre. Till sist sålde även Det var mörkt i rummet, och hit smög sig borde vara handelsman Ruben Sundgren, behjärtansvärda insatser för att ge alla dessa
ropade mormor på dem från rummet där Kalles dopsked samt allt sådant som inte också de dansande ungdomarna för att viska make till Alma Sundgren Lönn. Makarna fosterbarn en trygg och kärleksfull uppväxt,
hon låg. – “Jag hörde, att hon var arg, så jag Joel kunde ha nytta av. Allra, allra sist såldes och kela med varandra. Man kan tänka sig att Ragnar och Ingeborg Lönn hade en foster- fast de inte har varit biologiska föräldrar eller
föste in Kalle till henne! Och då luvade mor tomten. Han betingade ett högt pris, eftersom de små öronen var på helspänn för att försöka dotter Ingegerd som också finns på bilden. släkt. De skall ha ett stort och varmt tack för
honom, så jag gick aldrig in.” berättade mor. envar visste att det var tomten som dragit uppsnappa mesta möjliga av vad som försig- Det har debatterats åtskilligt om fosterbarns detta. Och de som inte har levt upp till sin
roll som fosterföräldrar, utan i stället utnyttjat
Gustav kämpade mot sin sjukdom, men han rikedomarna till huset. Gården fick Joel gick. Det var ju så spännande. behandling av fosterföräldrar i media av alla dessa barn på olika sätt, har då att dras med
slag. Det är beklagligt det som skett, men, det
blev bara sämre och sämre. En dag frågade överta mycket fördelaktigt, men på villkor att Men Joel, som hade alla förutsättningar, han finns även en annan ljusare sida som också sitt dåliga samvete framgent.
han med hög röst: ”Hur dags får jag träffa han skulle sörja för sina syskon, tills de blev kunde inte förvalta sitt arv. Han började festa borde belysas. Nu finns av alla dessa personer endast kvar
mor och far?” Med mild och låg röst svarade vuxna och att Sjöabro även i fortsättningen och bjuda till höger och vänster, Alla, som Gullan Karlsson, maka till framlidne Lant-
han själv: “ Det blir klockan elva.” Då bad skulle vara deras hem. Detta fullföljde han ville emigrera till Amerika behövde bara be Nu kommer jag in i sammanhanget. Jag var/ brukare Torsten Karlsson, Abborraslätt och
han Britta att läsa välsignelsen och Fader till punkt och pricka och syskonen behövde Joel om respengar. Han lånade rundhänt ut är fosterson till Skräddarmästare Ragnar deras dotter Gull-Britt Karlsson, föregående
Vår. Han läste själv med, men när de kom varken frysa eller svälta. valuta hit och dit, men fick aldrig något till- Lönn med maka Ingeborg, Barset, Broslätt artikelskrivare, samt några kusiner på min
till - ” förlåt oss våra synder” tystnade han, Jag frågade mor om hon tyckte det var baka. I fyllan och villan gjorde han de mest i Pjätteryd och jag kommer in i bilden runt fostermor Ingeborgs sida.
och då Britta läst färdigt, såg hon att Gustav svårt att inte ha några föräldrar i livet. Men tokiga affärer. Han bytte t.ex. två oxar mot år 1946-47.
gått att möta dem som han frågade efter. Då det tyckte faktiskt inte hon. Emmy, som en klocka en gång. Flickan, kusinen, som Självklart är att jag vid färd söderut till min
var klockan lite över elva. Allt detta har mor var händig och duktig, sydde deras kläder, han sällskapade med, gjorde han slut med. På förfrågan från dåvarande barnavårds- I skräddarsydd konfirmandkostym 1957 son boendes i Rydebäck i Skåne passerar
berättat för mig. Hanna tog sig an sina småsyskon, Stina och Han ville leva livets glada dagar. Så drog nämnden i Lagan gjordes förfrågan huruvida kyrkogården i Pjätteryd och besöker mina
makarna Lönn kunde ta ett fosterbarn till.
Det hade gått nästan ett år sedan Gustav Britta skötte hemmet som förut, och allt gick välmågan så sakteliga bort från Sjöabro. Jag ankom med adresslapp om halsen till tapetserare på dåvarande Centrala Verkstads- fosterföräldrars gravvård plus alla de andra
skolan i Ljungby.
dött och Joel hade hunnit bli myndig. På sin gilla gång.– ”Det svåraste var examen Detta månde icke förvåna, då tomten hade Ljungby ”Central” någon dag på sommaren som tillhörde släkten och som har sin sista
gårdsplanen rådde stor aktivitet. Möbler i skolan. Alla hade någon förälder, men vi dragit sin färde. 1946-47 ihop med andra fosterbarn vilka Mina år bland dessa personer som fanns på vila på densamma. Ock givetvis hälsar jag på
och grunkor av alla de slag var utburna. hade ingen.”- berättade mor. Och gummorna också skulle utplaceras här och var och för gruppfotot i tidningen, får jag i efterhand min ”kusin eller tremänning” i Abborraslätt.
Här låg vävnader och mattor, dukar, garner, satte sina huvuden ihop och ojade sig “De Han blev ju bortsåld på auktionen. Så är oss allihop hade en ”barnsköterska” följt konstatera att de allihop nog räddade mitt liv Jag som skriver detta heter Dick Malm och
husgeråd och porslin Det skulle hållas auk- stackars barnen har varken far eller mor- då det: En FÖRVÄRVARE, en ÄRVARE, en med på tåget. för att inte bli så att säga ett gangsteryngel på bor sedan efter avslutad utbildning 1962 i
tion i Sjöabro. Folk samlades från när och sved det i barnasjälen, då jag hörde dem FÖRDÄRVARE. Stockholms gator. Jag kunde gå som barn i Ljungby, i Tyresö sydost 1,5 mil Stockholm
fjärran, för här fanns mycket för hugade tissla och tassla”, sa mor. Men sen fortsatte alla dessa hus hos dem som bodde i Broslätt. C. Ock jag blev inget gangsteryngel på
Ävenså i min fostermors släkt Almén/Elm- Stockholms gator.
lund, Finnhult Pjätteryd. Ibland blev jag nog
tillrättavisad för något ofog, men jag kan inte Heder skall Ni ha och ett stort tack från mig
dra mig till minnes någon form av örfilar eller till Er alla, Fosterföräldrar, Släkt, Skolkam-
rater, Vänner, Smålänningar, Ni som gav mig
Blendas lekstuga Efter grisslakten var svinstian alldeles tom. smisk i baken, vilket jag säkert förtjänade en fin uppväxt, barn och ungdomstid i det
någon gång. Som läsarna nog förstår skulle
Övergiven stod den och väntade på nya små
fagra landskapet Småland.
nassar. Mor kom och blev så betagen i detta jag kunna fylla A4 sidor med alla upplevelser,
ljud, syn och doftintryck från dessa år, men
svinhus att hon bums beslöt att här ville hon min sammanfattning är att alla dessa, först Dick Malm, Tyresö
framleva sina lekande dagar. Nu blev det att och främst då mina fosterföräldrar, alla mina
böna och be att få ha detta underbara ställe till ”fostermostrar och fosterfastrar” inpräntade Dick Malm och hans hustru på välkommet
lekstuga. Det fick hon tills vidare. Det blev i mig på ett mycket fin sätt hur saker och besök i Abborraslätt sommaren 2011
att feja och greja. Upp med tidningar på väg-
garna plus urklippta bilder, halm på golvet,
hurtsar och bräder till stolar och bord. Trasigt
porslin som husgeråd, markens blomster och
tallris i burkar och byttor. Dick som treårig gosse i Stockholm
Så blev det till slut det vackraste och finaste Jag är född i februari 1943 i Stockholm och
rum man kan tänka sig. Mitt i denna härlig- blev först sommarfosterbarn. Naturligt är att
het satt sen lilla Blenda, såg sig omkring och man i den åldern endast kan ha fragmenta-
njöt. Lille Kalle kom dit och ville vara med riska minnen av allt som hände runt omkring.
i stian men släpptes inte in fast han bad så Jag kommer ihåg att alla katter hade vassa
ödmjukt. I nåder fick han stå i dörrhålet och ”naaaglar” (treårings Stockholmsdialekt)
titta in, han som var så liten kunde ju ställa och ett ständigt påminnande om att inte gå
till oreda i detta förnäma hem, så det så. Lång för nära ån som gick förbi fosterhemmet.
innan nya grisar anlände hade mor tröttnat
och flyttat därifrån. Så gick några år som sommarbarn i Broslätt.
Fösta klass i skolan gick jag på diverse skolor
Fortsättning om Stockhult och Sjöabro i senare nummer. i Stockholm, men i samband med skolstart
i 2:a klass bestämdes det att ”Lönn´s here”
inte skulle fara illa uppe i Stockholm, så jag
blev kvar i Broslätt året om. Genom skolåren,
konfirmationen och vidare till utbildning till
8 9