Page 202 - AA2011
P. 202
Historien om Stockhult, ”Torpet” och Sjöabro i Pjätteryd Mor berättar om Sjöabros tomte
Min mormor, Blenda Persson f. Jo- När mannen på stenen skulle fråga vad detta Dagarna kom då det var dags för mors morfar
hansdotter är född i Pjätteryd, men innebar, var tomten försvunnen. Petter att dra sig tillbaka, och låta de unga ta
hennes far Johan Petter Isaksson vid. Han byggde sig då ett undantagshus nere
kommer från Stockhult Storegård Så reste sig mannen och vandrade hemåt. Väl vid sjön intill vägen och bron över sundet.
“Torpet” i Agunnaryd. hemma gick han nedåt sjön. Han vände sig Här kunde han se upp till gården och ha lite
om och såg upp mot sitt boningshus och alla
Han föddes år 1843 som äldsta barn i sin fa- uthusen, som låg där så vackert och latade sig koll på hur allt sköttes. Han kunde se kor och
milj. Jag släktforskar och började bygga upp i solskenet. Han tänkte på torpen som hörde oxar släppas ut på bete, höra hönsen kackla
Johan Petters familj. För varje ny generation till gården, och allt annat som redan var hans, och fåren bräka. Sina båda söner hade han
som jag hittar, brukar jag gå in på nätet och och han kände sig så förnöjd med det han löst ut och skaffat dem varsin egen gård.
leta, och när jag då surfade runt på Johan Pet- hade, men beslöt att vara väldigt rädd om Kvar på gården var nu den unga Stava med
ters morfars namn, som är Harald Jönsson f tomten, och utan protester ge honom vad han sin make spelmannen Johan Petter Isaksson.
1787 i Gässaboda, hittade jag plötsligt er fina begärde. Den mannen var min mors morfar, Denne var ingen jordbrukare, utan tog dagen
tidning “Agunnaryds Allehanda”, och kunde Petter Andersson, född 1809 i Gustafslund, som den kom. Glad och god gick han där
läsa en underbart trevlig artikel om Gässa- Pjätteryd. och Stava, ja hon ville inte byta honom mot
bodadamerna, som ju i några generationer någon man i hela världen. Johan Petter var
är släkt med mig i rakt nedstigande led. Jag Och mor berättar vidare min morfar.
hittade även “De små stugorna och deras folk Nu var det så att sjön Möckeln, som gränsade
i Agunnaryd” på nätet, kom i kontakt med till Sjöabro, sänktes. Detta innebar att Petter
Aunnaryds Hembygdsförening och fick på Anderssons gård blev mer än dubbelt så stor.
det sättet många fina bilder och artiklar om På den forna sjöbottnen planterades nu skog,
Agunnaryd. Nedre Sjöabro, som Petter Andersson byggde när han lämnade huvudgården till dottern och åkrar lades till åkrar. Skogen växte och
Gustava och Johan Petter Isaksson från Stockhult. De senares dotter Anna har cykel med
Lyckliga de släktforskare som har sina rötter träramar, övriga damer är okända. åkrarna gav rika skördar och ladorna fylldes.
i er församling! Verkligt stort tack för hjäl- Petter Andersson 1809 - 1888. Tomtens löfte infriades övermåttan. I hagarna
pen. Därför vill jag återgälda er hjälpsamhet, betade fåren, lin och säd växte och frodades.
genom att skicka några berättelser från min Hela söndagsförmiddagen hade Petter I huset var spinnrockar och vävstolar igång.
mormors uppväxt på Sjöabro i Pjätteryd, Andersson strövat omkring i skogen. Nu Ett helt rum fylldes med garn och vävnaderna
dit Johan Petter kom när han gifte sig med satt han där på en mossig sten och njöt av staplades i lådor och skåp.
Gustava Petersdotter. stillheten. Mellan träden kunde han se vå- Tiden gick, och en dag var mor Katarina
gorna på sjön Möckeln glittra i solskenet. borta för alltid. Men två systrar, Stina och
Sjöabro, Blendas hem vid Möckeln En sån ljuvelig dag! Han satt där och tänkte Britta, som var anställda, tog över ansvaret
för hushållet. Barnen, de båda pojkarna
på vilken lyckans ost han var, som ägde
Blendas släkt såg ut som följer: detta underbara ställe på jorden. Han tänkte Bernhard och Adrian, växte upp till dugliga
Morfar: Petter Andersson 1809-1888. på hustrun, Katarina, och de båda pojkarna och raska män, och den lilla flickan Gustafva,
Mormor: Katarina Carlsdotter 1812-1875. Bernhard och Adrian och den lilla flickan Stava kallad, fick tidigt lära sig sköta ett hem. Små barn började nu se dagens ljus i Sjöabro.
Far: Johan Peter Isaksson 1843 - 1893. Gustafva. Så tänkte han på arbetet som Så kom från grannsocknen Agunnaryd tre Två små pojkar, Karl-Johan och Oscar dog
Mor: Gustava Petersdotter 1849-1896. skulle uträttas, och vad han härnäst skulle spelmännsbröder för att spela vid lördags-
ta itu med. dansen. Till dansen gick den unga Stava i späd ålder. Men den äldste, Gustav, blev
Syskon: Plötsligt fick han se något röra sig mellan med sina vänner för att roa sig. Den ena av sin fars avbild till det yttre, men en annan
då det gällde arbete och ansvar. Några år
Gustaf, Joel, Emmy, Hanna, Anna, Blenda träden, och då han närmare såg efter, syntes spelmännen kunde inte slita sina blickar från yngre var Joel, en spelevinker, kvick som en
(1890-1982), samt Karl-Johan och Jose- en liten grå varelse komma rultande emot den smärta flickan med de vackra ögonen, vessla och vig som en katt, och även han en
fina. honom på krumma ben. En liten, liten gubbe, som dansade så lätt som en älva. Och hon såg duktig arbetsmänniska. Två flickor föddes
kanske en halv meter hög, med långt, grått att den högreste, stilige spelmannens blickar
Min mormor, Blenda, blev 92 år gammal skägg och klädd i grågrön rock, knäbyxor följde henne, så hon log och såg tillbaka. sedan med ett par års mellanrum, Emmy
och dog 1982. Hon hade klart minne högt och träskor på fötterna. Den lilla gubben Så möttes deras ögon och så möttes de två, och Hanna och efter 4 år kom Anna och två
upp i åren. De tio sista åren bodde hon och ställde sig framför mannen, lade huvudet och Amor sköt sina pilar. De kom att älska år därefter Blenda, som blev min mor och
morfar, som var skåning, i samma hus som på sned och såg begrundande på honom. varandra med en brinnande kärlek. De var Kalle ytterligare två år senare. Då Kalle var
min moster Almas familj. Med lite pipig och skrovlig röst frågade han min mormor och morfar. ett år och mormor Stava väntade ytterligare
ett barn, dog morfar Johan Petter hastigt i
Det är Alma Peterson, Blendas yngsta dotter, huruvida det gick för sig att få bli gårdstomte halsböld med allmän blodförgiftning. Vilken
född 1916 i Kjula, Eskilstuna, som skrivit på Sjöabro. Han hade lämnat sin förra gård sorg, vilken smärta!
ner Blendas berättelser, och även illustre- för att ingen numera trodde på tomtar och
rat historierna. Tyvärr har jag aldrig hört behandlade honom som han inte fanns. Då knappt två månader gått efter morfars
Blenda berätta om Stockhult i Agunnaryd, Mannen på stenen log lite och svarade att död, fick mormor en liten flicka, som fick
där ju hennes farmor och farfar bodde, men visst fick han bli hustomte här på gården. heta Josefina. Denna lilla Josefina var ett så
läsarna förstår nog varför, när de har läst vackert och älskligt barn. Hon kom väl att
berättelsen nedan. “Då skall aldrig något fattas dig! Du skall bli något skingra sorgen för mormor, som köpte
den störste jordägaren i denna socken och henne de finaste kläder. En den allra sötaste
Berit Eriksson pengaskrinet skall inte bli tomt så länge jag lilla hatt köptes, och mormor tog Josefina
finns kvar”, sade tomten. med till alla vänner och bekanta för att hälsa
Följande berättelse skriver och illustrerar “Men hur skall jag löna dig för allt detta?” på. De andra barnen kände sig försummade.
alltså min moster Alma, säger Berit Eriks- genmälde mannen. Stockhult ”Torpet”, i Agunnaryd, där Johan De fick ju nöja sig med Stina och Britta.
son, som skickat text och bilder. Peter Isaksson var född. Efter någon tid blev Gustav hemskickad från
“Vi får se! Vi får se. Jag tar vad jag vill ha”, sin värnplikt, sjuk i TBC. Mormor, som var
blev svaret. Bild ur Gods och Gårdar 1942 nere efter allt hon genomgått, smittades, och
6 7
