Page 64 - AA2012

KAVA-KULTUR ner till gröt, men inte på Tanna. Där kom-
mer pojkarnas insats in. De stoppar munnen
Kava kallas fredsdrycken och kom- full med bitar och tuggar så kinderna putar.
mer från en meterhög buske, släkt Lagom nermald spottar man ut som en gröt
med pepparbusken, spridd över Va- i en hög på några blad. Massan läggs på ko-
nuatus öar i Melanesien, som ligger kosfiber, späds med kallt vatten och genom
några timmars flygresa öster om att vrida ihop dessa, fungerar kokosfibrer som
Australien. Busken har en köttig rot sil så vätskan pressas ut i kokosnötskal, som
som är basen för en traditionsrik fö- bara används för ändamålet. Hedersgästen
reteelse med vissa varianter mellan skall förstås ha första skalet, sen följer i tur
öarna. Men det är på ön Tanna, som och ordning enligt status. Här gäller att inte
det är på riktigt. Här följer receptet: smutta utan få ner drycken så fort som möj-
ligt – eventuellt innan man får kväljningar.

Kava-rötterna hackas i munsbitar

I jämställdhetens tecken tillåts kvinnor nu
använda drycken – dock inte på Nakamal.
Särskilda ”kava-barer” har också uppstått
med mer hygienisk tillagningsprocess. Kava
har även blivit en marknadsprodukt som till
dels går på export.
Kavadrycken liknar smutsigt diskvatten – vad
annat att vänta - och många tycker att den inte
smakar mycket bättre. Kava har förstås ett
antal medicinska egenskaper. Munnen känns
lite bedövad, tempot går ner (från en låg nivå)
och det är läge för de djupa tankarna och
fridsamt lågmält tal – som kan passa vilken
Byns pojkar tuggar ihärdigt Kava-rötterna. Färdigtuggade utspottade högarna ligger man som helst i ett sådant här läge.
hygieniskt och snyggt klara på blad. Och vilken stämning för hedersgästen mitt
Kava-gröten späs ut med vatten och ibland dessa nya vänner!
Varje by har en öppen plats, Nakamal, där drycken silas fram genom kokosfiber ner i
bara män och pojkar har tillträde när cere- de särskilda kokosskalen – När ceremonin är på riktigt förstås.
monin hålls. Nakamal har också en byggnad Krister Lindkvist
av bambu, flätade blad, i en form som rimligt
säkrar för starka regn och tyfoner. Ceremonin
hålls för att välkomna besökare, födelser,
dödsfall och lite då och då – i lägen mest
varje kväll.
Männen förbereder med att med sina
djungelknivar gräva upp de köttiga rötterna.
I möjligaste mån skrapa bort jorden samt
dela upp munsbitar – jag menar munsbitar.
På sina ställen används köttkvarnar att mala

Logi i byn Imayo med vänlige värden Rasai
16