Page 33 - AA2012
P. 33

Radiominnen
                                                                                Lite  mer  minns  jag  i  alla  fall  nästa  radio,
                                                                                den ljusa Luxor som hade många spännande
                                                                                stationer att ratta in. I den spelades dansmu-
                                                                                sik,  till  vilken  jag och  mina fl ickkompisar
                                                                                dansade i hemlighet, när de vuxna var ute
                                                                                i lagården och höll på med kvällsysslorna..
                                                                                Då hade Mostanna gått upp till sitt, men jag
                                                                                tror ändå hon hörde oss, eftersom hennes rum
                                                                                låg  rakt ovanför, men hon låtsades inget om.
                                                                                 Vi röjde snabbt bort trasmattelängderna och
                                                                                dansade schottis, hambo, polska och en och
                                                                                annan vals. Ofta kikade vi genom fönstren
                                                                                bort mot lagårn för att inte bli överraskade
                                                                                och hade i god tid återställt ordningen när
                                                                                föräldrarna kom in.
                                                                                Hösten 1949
                                                                                Med  tilltagande  ålder  kom  är  en  hel  del
                                                                                krämpor och hon suckade ofta över att hon
                                                                                skulle  behöva  bli  så  gammal. Alla Annas
                                                                                systrar dog före henne och hon tyckte att det
                                                                                var  fel att hon som ingen egen familj hade
                                                                                skulle vara kvar.
                                                                                På hösten 1949 tog krafterna slut och hon
                                                                                blev sängliggande en tid i hemmet men avled
                                                                                på lasarettet i Ljungby åttio år gammal.
                                                                                Det var en klar och solig höstdag med en mat-
                                                                                ta av nedfallna löv i allén, där träden stod kala
                                                                                efter några frostnätter, när hennes kista läm-
                                                                                nade gården för att föras till jordfästningen
                                                                                och begravning på Agunnaryds kyrkogård.
                                                                                Alla var svartklädda och allvarliga, men jag
                                                                                hade fått en ny höstkappa som var brunmele-
                                                                                rad och lite fåfängt sydd med många våder i
                                                                                klock. För detta skämdes jag inför Vår Herre
                                                                                och Mostanna.
                                                                                                       Gunhild Bärtås




       Hon drog sig tillbaka och blev mer en trygg   den tiden  en  hängiven  royalist, och  skrev
       och  tröstande  person  som  hade  tid,  som   hyllningsdikter till kungen och fosterlandet.
       ömkade sig och tog hand om oss när vi var   Ofta berättade hon om det gamla som varit,   Ljungby
       sjuka..
                                            om Råsarna och sin ungdom. Fast jag hade
       På  hennes  kammare  var  det  varmt  och   lite  svårt att  förstå att  Mostanna någonsin   Vi har öppet:
       trivsamt. På runda bordet med den virkade   varit ung.
       duken låg postillan uppslagen med dagens                                  Måndag till Torsdag   kl 10:00 - 18:00
       text  och  ovanför  hängde  lampan  med  sin   När radion gjorde sitt inträde i hemmet så   Fredag  kl.10.00 – 15.00
       fi na pärlefrans.                     vidgades världen i viss mån också för Most-
                                            anna. Vår första radio var en stor mörk låda   Tel: 0372-258 00
        Framför ett fönster hängde en stor bladkak-  som fi ck sin plats i hörnan i köket. Den ut-
       tus, som emellanåt var översållad av exotiska   sände gudstjänsten på söndagar och då kom   Tel 0372 - 306 10 (Lagan)
       stora röda blommor. (Denna kaktus har min   oftast småskolelärarinnan Selma Svensson,   Bank via telefon: 0771 - 22 11 22
       syster tagit hand om och där fortsätter den att   som i övrigt var en av Mostannas goda vän-  Spärr av kort: 08 - 411 10 11
       växa och blomma varje år)            ner, för att lyssna. Vi barn fi ck också åhöra
                                            gudstjänsten sittande tysta och allvarliga på   www.swedbank.se
       Hängiven royalist                    pinnstolarna i köket.
        Doften från den vedeldade kaminen blanda-  Mostanna  höll  koll  på  oss  och  läste  med
       des med kamferdoften från de hjärtstärkande   i  texten  i  sin  bibel  och  i  psalmboken. Vi
       dropparna, vilka ingick i Mostannas husapo-  var rätt stolta över att ha en radio, det var
       tek. Det fanns en del böcker och tidningar   långt  ifrån  alla  som  hade  det,  så  vi  fann
       med bilder från kungahuset, som var spän-  oss i situationen. Jag minns att jag gillade   Välkomna!
       nande att titta i. Hon var som många under   psalmsången.


                                                                                                                9
   28   29   30   31   32   33   34   35   36   37   38