Page 32 - AA2012

Ett kvinnoporträtt

Jag tänker emellanåt på männis- sju år gammal. Det måste ha varit tungt med gården? Annas mod räckte emellertid inte
kor i gångna tider vars livsöden detta ansvar, i synnerhet som denna äldsta till för detta.
bestämdes mer av förhållandena fl icka inte hade så husmoderliga anlag eller Det fanns de som förstod gårdens framtida
i tiden då de levde och tidens intressen. Hon var mycket läsbegåvad och värde. Inte för jordbrukets, men för den
sätt att se på dem, än av deras hade under sin lästid i konfi rmandundervis- myckna fi na skogens skull. En skoghandlare
egna medvetna val. ningen utmärkt sig som den bästa och kunde
katekesen utantill. kom med ett bud och gården såldes 1912.
En av dessa kvinnor var ANNA. Hennes Nu fl yttade Anna till sin syster och mina
minne har kanske förbleknat för de fl esta. De praktiska göromålen måste emellertid morföräldrar, Ida och Sven Jonasson i Tjurkö
Men inte för oss som växte upp tillsammans utföras både inne och ute och pappan kunde Ödegård där hon fi ck sitt fasta boende. Hen-
med henne i vårt hem i Tjurkö. Hon repre- inget ”kvinnogöra” så fl ickorna fi ck nog nes andra två systrar, som också gift sig gift
senterade den tredje generationen i mitt hem hjälpas åt så gott det gick. Anna dock med sig och fått barn, bodde på skilda håll och till
eftersom hon var min mors moster. ett tungt sinnelag som följde henne senare
genom livet. dem åkte hon i tur och ordning för att hjälpa
Anna, av oss barn kallad Mostanna, bodde till när så behövdes. Själv var hon tacksam
i mitt hem till sin död vid åttio års ålder och Ensam kvar med fadern över att inte ha hamnat i deras situation.
kom att bli en av dem som satte sin prägel på Hennes yngre systrar var alla mycket mer Deras bortskämda karlar hade hon svårt att
min barndom och på henne tänker jag med levnadsglada och lätta i sinnet och kom efter fördra, så därför blev det inga långvariga
ömhet och vemod.. hand att lämna gården för att gifta sig och vistelser i systrarnas hem.
Råsarna bilda egna familjer. Anna blev ensam kvar När mina föräldrar övertog gården övertog de
också Anna, som nu blev vår Mostanna. Hon
med fadern för att hjälpa honom på gården
Anna Pettersdotter föddes 1869 på går- hade sitt boende på övervåningens gavelrum
den Skantsåsa, som i dagligt tal kallades Petter i Råsarna dog vid sjuttiofem års ålder och där satt jag ofta som barn och lyssnade till
Råsarna. Gården låg ensligt i utkanten av och äldsta dottern Anna satt då ensam på den hennes berättelser om allt det gamla.
Agunnaryds socken med mer än en mil till gård där hon vuxit upp och fått arbeta hårt,
kyrkan där fadern, som framstår som en både inne och ute. Jag vet att hon älskade sitt Tidiga minnen
bygdens förtroendeman, också var kyrkvärd. barndomshem. Hon talade ofta med längtan Trots sitt allvarliga sätt och sin stränga syn på
Därifrån fi ck man färdas gående eller till i rösten om gården som låg så vackert vid sig själv och sin omgivning, kändes hon som
häst. På en närbelägen gård som låg vid en en liten sjö och om de natursköna markerna en trygghet i tillvaron där hon gick i köket el-
lite större väg, stod vagnen med vilken man runt om. ler stod vid diskbaljan. Tidiga minnen i livet
åkte vidare till kyrkan nästan varje söndag, Min mor har beskrivit Råsarna från sina har jag av att hon satt och kardade och spann.
eller till Vislanda för att handla eller sälja tidiga barnaår, då hon var på besök hos sin Av garnet stickade hon strumpor till hela
gårdens produkter.. morfar:”Där kunde man plocka smultron på familjen. Vävning var en vintersyssla i varje
Råsarna var en stor gård men dess ensliga sommaren och hasselnötter på hösten, hela bondehem och Mostanna var en mästare i
läge måste bidragit till isolering och inneburit källarbacken var täckt av blåsippor på våren att väva, en syssla som hon tyckte mycket
stora praktiska svårigheter att träffa andra. och ingenstans var granskogen så tät och om. Dessutom virkade hon stora dukar och
Det var ett välbeställt hem där fadern var mörk. Man kunde plocka hela förklädet fullt sängöverkast.
mån om de sina, så Anna och hennes tre med grankottar. Så fanns där ett oxelträd fullt Mostanna var en god berättare, flitig
yngre systrar fi ck säkert allt de behövde med små söta bär som vi klättrade efter. Alltid brevskrivare och, skulle jag tro, slumrande
under sin uppväxt. har väl den gården haft lite av saga över sig”
författarbegåvning. Hon författade långa
Fick ta hand om syskonen Sålde gården födelsedagsverser till oss barn då vi fyllde
år och vid andra högtidstillfällen.
Men familjen drabbades av en svår förlust då Men vad gör en fyrtioårig ensam kvinna med
modern tidigt gick bort. Anna var då tjugo en stor och skuldfri gård i början av förra Hon läste mycket av det som hon vågade
år och fi ck träda in i sin mors ställe och ta seklet. En kvinnlig hemmansägare skulle läsa, det vill säga postillan, andaktsböcker
hand om sina småsyskon, den yngsta bara med anställdas hjälp kanske klarat att sköta och psalmboken. Men också Smålands-
posten läste hon noggrant och där fanns
alltid en följetong. Romaner ansågs av de
gammalkyrkliga som syndfull läsning, men
Mostanna hade inte kunnat behärska sin
läshunger utan läst även dessa. Jag minns att
det var en av de synder som hon på åldern
höst skuldfullt bekände.
Sträng livssyn
Det blev en begränsning i hennes liv, denna
religiositet, som på många sätt förkvävde
själva glädjen i tillvaron. Under min mors
och hennes systers uppväxt hade de känt
hur deras mosters stränga livssyn hämmande
dem ,och deras mor, vår mormor, fi ck utstå en
viss kritik när fl ickorna var ute och roade sig.

På oss hade detta infl ytande mattats av
betydligt Kanske insåg hon att en annan tid
var kommen.

8