Page 38 - AA2016

Senare på 2000-talet när vi flyttat till Varberg Nu börjar vuxenlivet
ser jag varg på riktigt, som också är bevisat. Skoltiden och barndomstiden var nu över
Sven, mannen jag gifte mig med, arrende- och vuxenlivet började för en 14-15-årig tjej.
rade jaktmark på Mölneby Gård eller Säteri Egentligen önskade jag fortsätta att studera.
i Västergötland. Ibland brukade jag följa Magister Kronander kom hem till mina för-
med Sven och några av hans jaktkompisar äldrar och föreslog detta. Mor och far sa: ”Nej,
Följande är en berättelse om min ut i skogen. På vägen till jaktstugan där jag vår dotter behövs i jordbruket”. Detta hade
barndom, ungdomstid och vuxenliv tänkte dricka en kopp kaffe och läsa en bok kanske ekonomiska orsaker.
fram till ålderspensionär. En epok ,fick jag helt plötsligt se två skuggor, två var-
under lite mer än 80 år. gar, en gråbrun och en nästan svart, springa På sommaren hade jag gått en s.k.
över vägen ca 30 meter bort. Gissa om jag ”skolkökskurs” i Agunnaryds Bygdegård.
Jag, Gun-Lis Lind f. Pettersson, föd- blev vettskrämd, gamla minnen seglade upp Hushållslära och matlagning, teori och prak-
des å r 1934 på Sjötorpet, Målensås, i min hjärna. tik. Obligatoriskt var blå klänning av sjuk-
Agunnaryds socken. Sjötorpet finns Tillbaka till min barndom i Agunnaryd. Ett skötersketyg samt vitt förkläde och snibb
inte kvar idag och själv minns jag minne från skoltiden i Trekanten är att min om håret.
inte så mycket från dessa år. farmor och farfar, som ägde Åståkra Gård vid
Jag måste börja med att säga att jag är lite Trekanten, upplät en åker bakom affären och
stolt över att vara en före detta agunnarydsbo. skolan till tältplats för resandefolket. Zigenare
Född och uppvuxen i samma socken som kallades de. Idag får man inte använda det or-
IKEA:s grundare. Att på ca 60 år bilda ett så stort det, inte heller tattare och luffare.
affärsimperium, det är enastående. Tack vare Det var hemskt spännande med dessa män-
det fyndiga varuhusmärket IKEA med namn niskor som såg helt annorlunda ut. Kvinnorna
och adress på grundaren och entreprenören i vackra långa klänningar. De spelade, dansa-
har Agunnaryd blivit satt på världskartan. de och sjöng. De ville gärna ha betalt för sin
Våren 1941 går flytten från Sjötorpet till sång och dans, men vi barn hade aldrig några
Lammakulla. De första fem åren arrenderar pengar, så vi fick istället plocka ris och kvistar
mina föräldrar jordbruksfastigheten av kam- till deras eldar. Helt gratis skulle vi minsann
rer Stenberg och år 1946 får far och mor till- inte få titta på dem.
fälle att köpa gården Lammakulla. Vad bönderna i granngårdarna tyckte, vet jag

Den stora vita mangårdsbyggnaden ingår inte inte. Men det försvann en och annan höna
i köpet, där skulle kamrer Stenberg och hans (som räven tog) och korna mjölkade lite min- På vårvintern därpå fick jag mitt första arbete
ogifte son bo kvar. dre under de här besöken. som hembiträde (piga) hos riksdagsmannen
På tal om luffare brukade det komma en Erik Magnusson med hustru Inga och barnen
Ingegerd och Bengt i Tumhult. Passande nog
vandringsman till Lammakulla. Han fick lite var det även här blå klänning och vitt förkläde.
mat av fru Stenberg och fick sova i höladan Allmänt hushållsarbete var min uppgift under
med en hästfilt som täcke. Spännande att nå- överinseende av fru Magnusson. Under de
gon sov i höladan,så min storasyster och jag månader jag var piga hos familjen Magnusson
beslöt att våra dockor skulle få sova där en fick jag bo i ett kallt och spartanskt möblerat
natt. Sagt och gjort, dockorna bäddades ned rum på övervåningen. En arbetsuppgift som
i höet, men på morgonen ”katastrof”. Ernst etsat sig fast i mitt minne är att jag skulle knä-
Stenberg hade en jakthund som ofta fick gå skura hela trägolvet på vinden. Och inte nog
lös för att han var så snäll, men nu hade han med det. Det låg tonvis med tjocka böcker i
hittat våra dockor och lekt och bitit sönder fina skinnband, tunga som tegelstenar, som
dem. På 1930-talet hade dockorna ofta tyg- skulle flyttas allteftersom jag skurat färdigt.
kropp och porslinshuvud. Nu fick mor sy nya Tala om barnarbete för en 14-årig flicka. Men
tygkroppar till våra dockor med stoppning av tiderna var tydligen sådana.
träull eller kapok. Vår dotter, född 1965, hade
en docka som hette Skrållan, den liknade en Nästa jobb blir i Bjällebergs Lanthandel
riktig baby och kunde till och med tala. som affärsbiträde och växeltelefonist. Små
manuellt skötta telefonstationer fanns bl.a. i
År 1947 förändrades familjebilden. Jag får Trekanden och Bråna. Också det historia nu
en lillasyster. Min storasyster har flyttat hemi- när mobiltelefonerna inte ens behöver en te-
från och arbetar som hembiträde hos familjen lefonledning. Det blir att cykla c:a 1 mil mor-
Edvardsson, Trekanten. Nu är det jag som är
Vi får bo kvar i gamla bostadshuset, som är storasyster och får hjälpa till att passa babyn. gon och kväll. Kolsvart höst och vinter med
både litet och saknade alla bekvämligheter. På 1940-talet hade ingen hört ordet ”mam- en dålig cykellampa. Vid månsken var det inte
bättre. Då kastades långa skuggor inne bland
Ett litet udda minne från Sjötorpet som låg maledig” och för en jordbrukarhustru gällde träd och buskar. En uggla som hoar, en hare
mitt ute i skogen c:a 100 meter från Tvålsjön. samma arbete som vanligt. eller en räv som ropar efter en partner. Ett
Jag var ensam hemma och satt vid kökssoffan Nu är jag konfirmerad i Agunnaryds kyrka. läte som får nackhåren att resa sig eller som
vid fönstret och tittade ut, då ser jag en varg Har varit Agunnaryds Lucia med luciatåg i Gunde Svan sa ”ståpäls”. Bara att bita ihop,
som står utanför fönstret och tittar in på mig. kyrkan. Till luciahögtiden fick jag min för- kanske sjunga högt så spökena försvinner. Jag
Vilken chock för en liten flicka. sta ”köpeklänning”. En dräkt i blått ylletyg, blev riktigt modig då. Arbetet i Lanthandeln
Ingen trodde på mig, när jag berättade vad jag sydd av en riktig sömmerska. Annars var det var himla roligt så det var värt lite vedermö-
sett, alla sade det var säkert en hund kanske mor som sydde alla våra kläder och mycket dor på vägen dit.
en schäferhund på villovägar, men för mig fick jag ärva efter min storasyster, till och Ägarna till Lanthandeln var två alerta, kun-
var det en varg. med konfirmationsklänningen som hon haft niga ogifta medelålders damer, Maria och
tre år tidigare.
14