Page 138 - AA2016

Jaha, och jag som trodde ”Stafetten” var för
dem som lämnat vår bygd och gett sig ut i
vida världen. Får väl lov att säga att det var
med viss tveksamhet som jag tackade ja till att
skriva. Mest för att tiden för tillfället är knapp
– men säg mig när den inte är det.
Uppväxt och studier
Jag växte upp i det röda huset mittemot sko-
lan. Det var jag mamma, pappa och min äld-
re bror Olof. Får i ärlighetens namn säga att
jag inte har så många minnen från min tidi-
ga barndom. Mamma blev sjuk i cancer och
dog när jag var åtta. Hon blev bara 36 år. Jag
minns perioder när vi tillbringade mycket tid
på sjukhus men jag minns också perioder med
hopp om att hon skulle bli frisk (i alla fall i
min värld). Men någonstans innerst inne vis-
ste jag att hon skulle dö.
Detta har såklart präglat mig och format mig Tyskland 2006, Saarschleife
till den person jag är idag. Jag har varit för-
bannad och ledsen men har med tiden lyckats ning. Jag var ganska bestämd att jag skulle sökte trevandes besvara våra frågor och nu är
att vända sorgen och ilskan till en drivkraft. ut i världen och arbeta. Hade du frågat mitt han ledande inom partiet. Så hur mycket vi
En drivkraft att inte bry sig så mycket om vad 16-åriga jag om jag skulle flytta tillbaka till argumenterade för att hans politik var ologisk
andra tycker och tänker, en drivkraft att försö- Agunnaryd, hade du nog bara fått ett kaxigt och främlingsfientlig rent av rasistisk lycka-
ka ta till vara på alla möjligheter som kommer – ”aldrig i livet”. des vi inte få honom att inse det.
framför mig, att våga säga ja snarare än nej.
Efter några år efter mammas bortgång träffa- Under gymnasietiden började jag intresse- Efter gymnasiet med något års uppehåll fort-
satte studierna. Då på Växjö Universitet och
de pappa Jenny och med det växte vår familj ra mig mer och mer för samhällsfrågor och programmet för internationell administra-
och jag fick två småsyskon, Linn och Arvid. politik. Har ett speciellt minne där jag och
en kompis fördjupades oss i det då lilla och tion – mer språk och mer politik. Tyska och
När jag började gymnasiet flyttade jag hemi- framväxande partiet Sverigedemokraterna. statsvetenskap och drömmar om att jobba
från. Jag hade valt att gå gymnasiet i Växjö Vi gjorde en intervju med en ung Mattias internationellt. Min sista termin på univer-
en samhällslinje med internationell inrikt- Karlsson – då var han ganska osäker och för- sitetet bestod av praktik. För min del i sta-
den Saarbrücken. Förbundshuvudstad i
Tysklands minsta förbundsstat Saarland. Jag
gjorde min praktik på dels ”statskansliets”
Europaavdelning samt på miljöministeriet.
Jag fick nu möjligheten att verkligen testa
mina språkkunskaper och då också fördjupa
mig i framförallt EU-politik. Jag trivdes bra
i Tyskland och det var en fantastisk tid att få
lära känna ett annat land lite mer på djupet.
Saarbrücken var en trevlig stad. Floden Saar
rinner genom staden och var perfekta stället
att njuta av vårsolen. Staden gränsar också till
Frankrike så det blev även en del utflykter till
Frankrike. Staden var inte mycket influerad av
den franska kulturen och det var nästan lika
vanligt att höra franska som tyska. Jag hade
nog med tyskan men ett och annat fransk ord
fastnade också.
Tillbaka till hembygden
Mattias och jag har varit ett par sedan gym-
nasietiden. Så när jag började plugga i Växjö
började vi också fundera på var vi skulle bo.
Återvändandet till Agunnaryd var mer prak-
tiskt än en längtan att komma tillbaka till min
Jag och Mattias på Formel 1, 2007 hembygd. Mattias arbetade på ”Trappen” så
Den som fått stafettpinnen berättar intressanta saker från sitt liv, samt lämnar vidare till någon som man tror har mer att berätta. Det
kan vara en här boende, inflyttad, utflyttad eller med annan relation till Agunnaryd. Avlämnaren förankrar först med stafettmottagaren.

18