Page 109 - AA2016

ett hunnakoppel runt halsen. Men att ligga där och oroa sig, ansåg han.
August, han sprang in i vébon och August hade matat alla burar och gick
ville stänga dörren. in för att ta en tröja med sig och då
- Men karen dró minnsann ut mej, å hade Emma gjort iordning smörgå-
innan já hant sätta näven för ögonen, sar och lite kaffe.
hade han ritat å mej mé kaméran. -Vá ska já mé dé där? Men han tog
Sen geck han in å hälsa så vänligt på med sig det som Emma lagat till. Han
Emma, där hó låg, å prata en lång tittar på barometern som har en liten
stunn, precis som vem som hälst, å gubbe och gumma. Där gubben tit-
tänk, nära han skulle té å gå, tok han tar fram om det bli vackert och gum-
ente opp plånboken å gá Emma en man om det blir regn. Gumman kikar
hel tia! visst fram lite. Tidigare hade han tytt
Varit Servitris lommens skrik som oavbrutet hade
Emma hade en tid arbetat som servi- förkunnat: Já flyter aå, já flyter aå.
August kände till lommen förkun-
tris i Lund. Men 1919 reste hon hem nade sådana budskap långt före ba-
till stenstugan där hon sedan kom rometern och männskan. Han visste
att tillsammans med brodern August även att ropar den: Dä blir körkeväär,
fungera som fiskare och jägare. Det dä bli körkeväär, då var det grannt vä-
sas att hon var en hejare med bössan. der på gång.
Många gånger bättre än en karl. Och
att vittja näten i den värsta storm var Slitna stentrappan
inte heller några problem. Hon stod Han öppnar dörren och stiger ut på
på torget i Älmhult och sålde fisk den slitna stentrappan. Han tar sig
lar med mystiska ting. Han stöter och stö- man tagit och folk visste vem Fiskar- nerför kullen till båten, lastar i kräft-
ter med ett litet spett och ibland böjer han Emma var. burarna, skjuter ut båten, hoppar i tar
sig ned och öser upp issmöle med den vant- Men Emma hade faktiskt vart ute tag i årbladen och sakta glider den
klädda handen. Så står han tämligen stilla en och arbetat,1898 tog hon tjänst som piga hos Fiskar-Emma har värmt på kaffet bort nedströms.
stund och utför några ritualmässiga rörelser inspektör Teodor Körner på Oshult. 1901 tog Utterjakt
med en käpp....Det är August själv, ”Kungl. hon sig vidare till Lund där hon var tjänste-
Väderlekens Huvudstadsbyrås” egen tjänste- flicka hos vice häradshövdingen Broomé. Han August han sköt många uttrar och tjänade för-
man, upphöjd till avläsare av vattenstånd och hade små egenheter, hans hustru hette Ebba modligen bra på skinnen. Men när man läser
istjocklek, ute på högtidlig inspektion....son av och alla döttrarna han fick, fem stycken, fick lite historier om August så verkar han inte så
Fiskare-Sven som neg som ett fruntimmer av som förstanamn Ebba! villig att prata om just utterjakten, det är lik-
idel gäckeri och som kunde förtrolla bössor som lite mer privat. Ibland kom det jaktfolk
och vilda djur och som varit med om det sista Emma var piga på ytterligare ett par stäl- och då kunde August skrodera om sina ut-
vargskallet i Sunnerbo. len men 1916 blev hon servitris hos Hanna terjakter. En natt när han satt på pass såg han
Erlandsson i Lund. 1917 dör så fadern Sven en skugga bland stenrösena, han brassade på
Ja, August hade blivit utsedd av Kungl. och modern Ulrica och August är nu ensam- och villebrådet ramlade ner i vattnet. August
Svenska Meteorologiska Byrån till avläsare ma i Stenstugan. 1919 tar sig Emma hem och blev dock lite fundersam, inte hade han skjutit Den slitna stentrappan
av vattenhöjdmätarepålen som var ställd just passar nu modern fram till dennes död 1922. en utter med så lång svans. Han lyfte upp den August återvände aldrig hem, troligen halka-
där Möckelns vida spegel börjar slutta utför och det var doktorns katt på Älvanäs. kanske de han och slog huvudet i båtkanten och för-
i avloppet. Han förde protokoll med anilin- Ingen vän av kräftor var det ett kastskott. För när Albert Eklundh svann ner i vattnet. Han slutade 65 år gammal
penna och han trodde på de gamla tecknen. En gång satt de och väntade på jägmästarens en gång gett honom ovett för att han sköt lite i den gärning han älskade.
Denna Albert Eklundh var även kusin med bil. Han skulle komma och hämta tjugofem våärdslöst på älg, så svarade han: Emma bodde sedan kvar några år för att på
Carin Crona på Byvärma och ofta var jakten tjog kräftor. Já, sé já håller allti på bogen, sen får dé ta, ålderns höst komma till ålderdomshemmet
- Vá ská jägmästaren med alla di kräftorna? var fan dé vell! I verkligheten menade han. i Älmhult.
Inte kan han väl äta opp dé ensam? Se já skjuter allti kastskott på älg, dé é de
Albert Eklundh som var med sporde att de säkraste.
skulle till bolagsherrarna.
Tyder tecknen
-Att di kan äta såna djur! De vá mycke bättre I stugan stod August chiffonier och i den hade
mé fläsk å panntoffler! han samlat på sig utterskinn. Emma, som
-Äter August aldrig kräftor? låg i sommarsjukan, sa ingenting till August
-Nä, fi faen, sån hönsmat. Söster min försökte men när hon var själv i stugan knäppte det i
den. Det var som om den ville säga nått. När
en gång bjuda mej på dé, men när já satte tän- hon reste sig på armbågen och tittade på den
derna i en sån där, å de krasa i munnen, fé já så tystnade den. När hon lagt sig till ro igen
bums gå ut på backen å där lá ja hela meddan. började knäppningarna igen. Hon visste att
August var inte heller vän av svanar. August skulle ro ut med kräftburar och hon
bad honom vänta tills hon kunde hjälpa ho-
- Dé ë några loja kreatur. jo, minsann é di så. nom.
Já ska säja honom, att di é några satans loja
kriatur; de finns ingen nämndemannamora, Men han hade rott själv förr, och en kväll hade
som äter så möet som en schwän. han räknat ut att detta hade han gjort sjuttio-
tusen gånger. Det är bara fruntimmersfasoner Reportage Jan Björk

17