Page 54 - AA2015

Kanske var just det en bidragande orsak till
att jag aldrig gick som liten, jag halvsprang.
Senare i tonåren sprang jag till allt på grund
av att jag var morgontrött, en obotlig tidsop-
timist och alltid sen.
För att summera mitt hittills 38 åriga Fritidsaktiviteter i Agunnaryd
liv så är jag mer eller mindre tillfreds
med livspusslets olika delar och De aktiviteter som fanns i Agunnaryd, var som
om det hade gått att styra allt själv, jag minns det, begränsade till främst kyrkans
med till exempel söndagsskola och kör eller
skulle jag vid det här laget gärna ha fotboll. Eftersom jag deltog i många av kyr-
haft barn och levt tillsammans med kans aktiviteter så präglas uppväxten av den
en kärleksfull livskamrat. Jag kan kristna tron, även om jag idag inte kan kalla
inte säga att jag har hittat mig själv, mig för kristen. När vi flyttat till Agunnaryd
men som vuxen har jag alltmer kom- följde mamma mig till kyrkan för att jag skulle
mit att försonas med mig själv och få börja i söndagsskolan. Min bästa vän, Ida När jag inte tränade så umgicks jag helst med
mitt liv. Det är skönt att komma till Gunnarsson från Tjurkö har berättat att det Ida. Ingen av oss skaffade moppe så det var
den insikten att det är ok att vara lite var då hon såg mig för första gången, en lång cykel som gällde. Rekordet är nog sju turer
udda och att livet och jaget kommer flicka i klänning med flygigt blont hår. Det Bokvägen- Nybo, Tjurkö på samma dag. Det
att förbli i ständig förändring. tog inte så lång tid från att jag flyttade in tills var mysigt och roligt att vara hemma hos Ida
jag hade fått nya lekkamrater som jag kunde
och det går inte räkna hur många fredagar,
Jag, Jennie Sträng, har under mitt vuxna liv springa över till utan att mamma följde mig. helger jag spenderat där tillsammans med Ida
endast haft en levande julgran och det var när Fördelen med att växa upp i en liten by är nog och hennes familj. De hade en musikstudio, en
jag bodde i Ryssby. Troligtvis ville inte min att föräldrarna inte behöver följa med överallt, mängd olika instrument och Ida kunde spela
dåvarande sambo ha barr och julgranskulor de behöver inte övervaka och vakta sina barn på många av dem. Ida har alltid varit fantas-
inne så han och hans bror lurade i mig att de på samma sätt som man kanske bör och måste tiskt musikalisk och i ärlighetens namn var
hade en tradition att skjuta julgran. Jaha, säger göra i större städer. Det är ju för och knackde- jag väl alltid lite avundsjuk på den förmågan.
ni det så, sa jag, tog älgstudsaren eller om det lar med att alla känner alla, men jag tror det var
var ett hagelgevär, gick ut i skogen och valde en trygghet att veta vilka lekkompisarnas för- Strax innan jag fyllde 15 år, bestämde jag
ut en passande gran. Medan de andra två tog äldrar var. Vi barn fick leka själva på lekplat- mig för att sluta tävla och ganska snart där-
skydd snett bakom mig tog jag sikte och sköt. serna, klättra i träd, vilket jag kanske inte alltid efter slutade jag helt med simträningen. Helt
Skottet brann av med ett öronbedövande dån, hade fått om mamma såg på. På sommaren plötsligt hade jag väldigt mycket fritid, men
jag flög bakåt, vad som kändes som flera meter var det simskola i Agunnarydsjön. Vi tränade ingenting som kändes kul och meningsfyllt
och landade på ändan i snön. Det tjöt i öronen i ur och skur och kom upp ur vattnet bruna att fylla tiden med. Det var uteslutet att hitta
och bakom mig hörde jag de två kumpanernas av dy och kliiga på kroppen. Fina sommarda- någon ny fritidsaktivitet inne i Ljungby efter-
kiknande skratt. Dröm om deras förvåning när gar cyklade vi till sjön, badade och umgicks. som det inte gick några bussar från Ljungby
de såg att skottet hade tagit perfekt. Den ef- tillbaka till byn på kvällarna. Jag kände mig
termiddagen gick jag nöjd och belåten hemåt Några av de starkaste minnena från tiden i helt vilsen och ensam, tröståt och två måna-
medan bröderna fick dra hem bytet. Skrattar Agunnarydsskolan är utebandyn på rasterna der efter att jag slutat simträna hade jag gått
först som skrattar sist! och att det gick ganska bra för mig på de så upp 10 kg i vikt. Ett tag försökte jag spela
kallade Finnkamperna. Mitt höjdhoppsrekord fotboll i Agunnaryds damlag och jisses så då-
Husbygge på bokvägen var att saxa 135 cm, vilket jag definitivt ald- lig jag var. Jag minns framför allt ett tillfälle,
Mina föräldrar, Lise-Lott och Mikael Sträng, rig skulle klara idag. Floppa vågade jag ald- en match, förhoppningsvis bara en tränings-
skulle fylla 18 respektive 23 år det året jag rig och skyller på att jag var rädd om mina match, då jag under spelets gång plötsligt fick
föddes. Min teori är således att jag dök upp glasögon. Jag tror att jag tidigt utvecklades hoppa in och spela högerback. Nu hade jag
av en olyckshändelse, farsan snubblade på från tyst och blyg till en störig, uppmärksam- chansen att visa vad jag gick för. Jag vet inte
tröskeln, sköt skarpt och där startar således hetskrävande förpubertal tjej med ett osäkert hur det gick till, men helt plötsligt hade jag
min historia. Under mina fem första levnads- inre. Kroppen förändrades snabbare än hjär- bollen vid mina fötter samtidigt som motstån-
år bodde vi i lägenhet i Ljungby. Då plug- nan. Jag blev storasyster vid 9 respektive 11 darnas anfallspelare var på väg mot mig i full
gade mamma klart gymnasiet och jobbade års ålder till Christoffer och Therese. Jag tror karriär. Jag kommer ihåg att min intension var
extra på kvällarna. Såsmåningom hade båda det var i tredje klass som jag fick följa med att göra en bakåtpassning till vår målvakt. I
heltidsjobb och kunde förverkliga sin gemen- min tidigare dagmamma, Christina Jonasson stället fick jag till en riktig rökare och bollen
samma dröm om hus. De beslutade sig för och hennes Karolina Ydermark, till Ljungby gick i en tjusig båge förbi målvakten och rakt
att bygga samtidigt som Annika och Anders simsällskap. Mellan 11- 15 årsåldern så bestod in i mål, självmål! Det var verkligen att göra
Aronsson, på Bokvägen i Agunnaryd. Tiden min fritid mest av simning med träning 5-6 sig riktigt populär i laget och jag har full för-
då huset byggdes var ganska jobbig, men jag gånger i veckan. Jag tyckte aldrig det var spe- ståelse för att jag inte fick så mycket matchtid
tror inte jag gnällde alltför mycket. Min mo- ciellt roligt med tävlingarna eftersom jag blev med tanke på vad jag lyckades åstadkomma
rot var löftet om att jag skulle få en egen katt för nervös. När jag började simma som tioår- på väldigt kort tid under självmålsmatchen.
när vi flyttade in. Så länge jag kan minnas så ing, var mina drömmar egentligen att få rida Jag försökte periodvis att träna fotboll, men
har jag alltid älskat djur och jag var överlyck- och dansa. När jag var hemma hos mormor det var verkligen inte min sport.
lig när jag väl fick min katt, Linus. Jag gillar och morfar i Tumhult försökte jag ibland rida Gymnasietiden
dock inte alla djur och framför allt så har jag på min mosters gamla ponny, Frasse. Frasse
en stark aversion för skogsmyror. Det kom- höll till i hagarna bland morfars kor och med Mitt förstahandsval till gymnasiet var treårig
mer sig av att just en sådan myra bet och kis- tiden blev han ganska tjock och lat. Jag ville humanistisk linje och valet grundade sig troli-
sade mig på fingret när jag försökte rädda den åtminstone få skritta i sakta mak, men ofta var gen på mina drömmar om att resa och se värl-
från drunkningsdöden. Under de första åren, Frasse av en annan åsikt och lade sig sonika den. När jag väl började gymnasiet så var det
innan asfaltering och ytterligare husbyggen, ner i gräset. Där låg han bland korna i hagen vissa lektioner, vissa ämnen som jag i stort sett
så kryllade det av skogsmyror på Bokvägen. tills jag gav upp. aldrig gick på och när jag väl gick, så insåg
6