Page 38 - AA2015

Jag - David Winqvist
Barndom
I februari 1979 kom jag och min bror
(4 och 7 år gamla) som fosterbarn
till Mary och Ulf i Agunnaryd. Första
tiden var jag ofta ledsen, men det
försökte jag dölja genom att spela
pajas vilket jag blev duktig på.
Trots svårigheter så finns det mycket som jag
minns med glädje. Ronny Thuresson var den
första jag träffade och han lånade genast ut
sin spade. Jag minns våra hårda och härliga
fotbollsmatcher vid församlingshemmet, de
lika hårda land-hockeymatcherna utanför hu-
set på Agundavägen. Vägen ner till sjön - det
känns som om man lärde känna varje sten och
rot på stigen. Jag minns lekis-fröken Ellen
med värme. Britt på banken som kom ut och
tröstade mig när jag kom gråtande på vägen. Att leka i Anita Lööfs bil (trots att jag ald- Efter högstadiet gjorde mina betyg att jag
bara hade två gymnasieutbildningar att välja
Vår första lärare (minns inte vad hon hette, rig fick sitta fram för där satt min bror och på - verkstad/industri och social service (äld-
men hon kom från Kanada och var mor- Pernilla eller någon av de andra större bar- revård). Jag kände att jag inte skulle klara
mon) som såg bortom mina pajaskonster. nen). Glädjen när vi åkte iväg på fotbolls- jargongen bland de eleverna som skulle gå
Jag minns den fina värmen från släkten på turneringar och lyckades över förväntan. De verkstad/industri. Äldrevård kändes okej,
Åkaled. De härliga somrarna i Frösakull. första fotbollsmatcherna på våren i Boaryd, men jag visste inte hur jag skulle klara av att
Cykeltävlingarna runt pensionärshusen. när planen omgärdades av höga snövallar. förklara detta för mina klasskamrater. Att som
Skridskoåkning på sjön.Torsdagsklubben. Finnkampen i Ryssby. Gunnel Nilssons goda kille ”torka rövar på äldre” kunde bara för-
”Vi Unga”-träffar med filmvisningar och morötter och ärtor. Agunnaryd erbjöd en idyl- klaras med att man var bög och att vara bög
disco. Fotbollsmatcherna mot Raymond på lisk och trygg uppväxtmiljö med många fina var det värsta man kunde vara. Jag försökte
planen där både lutningen och fåren gjorde människor. komma med bortförklaringen att jag bara
det svårt att vinna. Tonår sökte dit för att senare vidareutbilda mig till
Tonårsperioden var tyvärr långt ifrån den ambulansförare eller polis.
idyll barndomen stundom var. Som totalt för- Gymnasietiden blev bättre. Jag gillade att
virrad tonåring verkade jag inte passa in nå- umgås med tjejer och jag skaffade nya vän-
gonstans. Kyrkan kändes förljugen och gav ner. Men när jag blev kär vågade jag inte gå
mig ångest. Fotbollen var inte längre lekfull in i ett förhållande för att tjejen kom från
- jag kände inget förtroende och slutade ut- Grekland. Trots den nyfunna friheten våga-
vecklas. Skolan som jag tidigare tyckt om de jag ändå inte bryta mot den rådande nor-
blev till en mardröm. I ett desperat försök att men. Efter gymnasiet jobbade jag ett tag hos
få någon slags hjälp, gjorde jag så lite som Roger Åkesson som hantlangare. Det var lä-
möjligt och var så jävlig som samvetet till- rorikt på det sättet att jag förstod hur det är
lät. Under denna period kände jag också att att jobba med kroppen, men någon snickare
livsutrymmet krympte. Det var uppenbart skulle jag aldrig bli. Istället var det som fot-
att man skulle vara på ett speciellt sätt för att bollstränare för ett flicklag som jag upptäckte
passa in och det sättet passade mig inte alls. glädjen med att jobba med en grupp mot ett
Jag gillade inte machostilen. Jag gillade inte gemensamt mål.
att man gav sig på dem som var svagare eller
föll ur ramarna. Jag önskar att jag kunde säga Vuxenliv
att jag stod upp ”för de rätta” värderingarna Efter den tuffa tonårstiden hittade jag till-
under denna period med det gjorde jag inte. baka till glädjen på två olika folkhögskolor
När mitt inre kaos blandades med familjens (Munka-Ljungby och Katrineberg), där jag
problem, så blev resultatet destruktivt. Jag läste in det tredje gymnasieåret och spelade
kände mig som ett offer och tog egentligen teater. Därefter flyttade jag efter min bror till
inte ansvar för någonting. Malmö. För att försörja mig tog jag taxikör-

Den som fått stafettpinnen berättar intressanta saker från sitt liv, samt lämnar vidare till någon som man tror har mer att berätta. Det
kan vara en här boende, inflyttad, utflyttad eller med annan relation till Agunnaryd. Avlämnaren förankrar först med stafettmottagaren.
14