Page 14 - AA2015

När det vände sa lagledaren. och av höstsolens värmande strålar. Bland
- Vem ska då spela högerytter? frågade jag, dem pappa Gunnar med en poplinrock över
prästdräkten, välputsade svarta lågskor och
och kände att tårarna trängde på. baskermössa.
- Vi har tat mä Tages kusin från Liatörp i
stället. Domaren blåste till spel. Kjell spelade över
bollen till mig. Ett förtroende som fick mitt
Jag var nära att sjunka genom golvet, men jag självförtroende att växa. Hela situationen kän-
stålsatte mig. Skulle inte börja lipa. Det gjorde des så bekväm. Det här behärskar jag. ”Vad-
bara gräbbor. Jag såg bort, vände ut och hit- gör-jag-nu-stressen” var bortblåst - bollen var
tade ett ställe bakom björkarna, där jag kunde som klistrad vid mina fötter.
låta tårarna rinna ett tag utan att någon såg det. Jag fintade mig förbi ett par lamt attackerande
Lagen kom ut och började värma upp. Kjell motståndare i mittcirkeln och tog fart framåt
förstod och kom bort till mig: på vänstra planhalvan. Markarydsförsvararna
- Du kömmer snart mä igen. Nesse. Du hin- rusade till från alla håll. Innan svärmen var
ner! över mig hittade jag luckan för en smörpass-
Det lättade i bedrövelsen. Bäste målgöraren ning över på den tomma högersidan, där
Gustav fick fritt fram och klappade in den i
var han och en riktig kompis.
Natten före låg jag länge vaken. Nu skulle det Markarydsmålet. Mål mot serieledarna i för-
äntligen lyckas. Det här var ju det viktigaste i Det gick två år. Jag växte och växte, trettio sta anfallet! Och så fortsatte det. En stund se-
livet. En triangelmatch mellan juniorerna i de centimeter och tjugo kilo. Mest muskler. De nare rusade jag över mittlinjen i hög fart. Jag
tre grannsocknarna Agunnaryd, Ryssby och senaste månaderna hade jag fått göra ett och prövade med ett långskott i flykten från tret-
Södra Ljunga. Denna gång på hemmaplan i annat stressat inhopp i A-laget på obekväm tio meter och fick en perfekt träff. Bollen for
Trekanten. Det var stort. Drömde om hur jag plats, när någon fattades. Det hade inte gått som en projektil mot motståndarmålet. Pang
skulle göra en raid från min högerkant och sen något vidare. i ribban, målet skakade länge och under tiden
dra till för fullt när jag kom in i straffområdet På söndag skulle det bli match mot seriele- lyckades kedjekamraterna trycka in returen.
och se motståndarmålvakten med kepsen bara darna från Markaryd hemma i Trekanten. Det Åskådarna jublade.
skaka på huvet när bollen gjorde strut av nätet var höst och många spelare inkallade på höst- Mot slutet hettade det till. Markaryd kom
bakom honom. manöver. Kanske blir jag inte bara reserv? igen. Det stod 3-3 när deras back tog med han-

- Gode Gud, bad jag, nu får Du den - straff. Rutinerade Anton
se till att det lossnar ordentligt som brukade slå straffarna var
för mig den här gången. Förra på repövning.
gången i Södra Ljunga hade - Slå den Du, Nesse! bestäm-
Du chansen, men den missade de vår lagkapten Gunnar på
Du. Motståndarbacken var ju Falkabacken.
dubbelt så stor och tog ner mig
totalt. Den här gången måste Publiken drog sig mot
det bli annat av. Markarydsmålet. Spänningen
steg.
Jag hade putsat bollskorna
och packat min väska noga - Heja Nesse. Den sätter Du!
kvällen före. Höstlöven hade skrek publiken. Jag var förvå-
börjat falla, när jag förhopp- nad själv över hur lugnt jag la
ningsfull och nervös cyklade bollen tillrätta på straffpunkten.
iväg genom skogarna milen Tittade på Markarydsmålvakten
bort till Trekanten, där vi hade Sjöstugan, Trekanten som tryckte ner sin keps och vi-
vår hemmaplan. Den hade hamnat där i sock- lade händerna ovanför knäskydden, fokuserad
nens östra utkant. Berget intill hade, så länge På fredagskvällen cyklade upp till anslagstav- som en katt på jakt.
tyskarna hade råd med järnkors i svart granit lan utanför Karlssons affär mitt i byn. Där stod - Du kommer inte att behöva besvära Dig,
till sina fallna hjältar, varit socknens största det svart på vitt. Högerinner: Nils Förander. tänkte jag, när jag tog sats mot bollen, fick
arbetsplats. Det var bara tio år sedan dess. - Jag är uttagen att spela med i A-laget på klockrent anslag och den flög in i hans hö-
Nu var bergsfolket borta och planen låg där söndag mot Markaryd, ropade jag stolt, när gra kryss. En huvudvridning för att konsta-
den låg. jag kom hem till middagsbordet i prästgårds- tera faktum var vad han hann med. Publiken
Lätt svettig kom jag fram. Där stod redan köket. hejade och applåderade. Det här var ju som
mycket folk skockade runt planen för att - Hur dags är det? frågade mamma. Det är väl i drömmen för två år sen, när allt sen gick så
se kraftmätningen mellan den unga genera- inte på gudstjänsttid? fel, fast ändå bättre. Äntligen bönhörd.
tion arvfiender. Men det var något som inte Pappa prästen var stolt över sin förstfödde
stämde? Jag kände det direkt när jag lutade - De ä´ ve halvtvå. Jag hinner gå i körkan son:
min cykel mot en av björkarna och lossade före, sa jag.
min lilla väska. Jag gick in i den ruffiga, om- Då kommer jag och tittar. Det passar bra, för - Den snyggaste straffen jag har sett. Han hade
klädningskåken, där lagen bytte om i var sitt jag ska ha gudstjänst i Trekanten sen vid fyra, inte sett så många, men ändå.
hörn. Det osade liniment. När jag kom in i sa pappa Gunnar, som just bytt sin moped mot
vårt hörn vände sig alla liksom bort. Jag gick en Volkswagen. Reportage av Nils Förander
fram till väskan för att hämta min blåa tröja som på sin tid gjorde 61 matcher och 74 mål.
med sjuan på. Solen glittrade i Farsjöns vass intill Trekantens
bollplan. Runt planen flockades förväntans-
- Nesse, Du får inte va mä i da. Du ä för liten, fulla bybor och njöt av att ”gå på match”

14