Page 133 - AA2015

Åke Karlsson ”Hallatorparn” har för

Allehanda berättat otaliga historier och här

kommer ytterligare en:

Mor, Ester, hade lånat en sylta av Thilda Wik som de skulle ha vid begravningen av Arvid som
dog den 13 dec 1921 av som det står i dödboken, Bröstlidande, Lungkatarr. Arvid blev bara tre
år gammal och var en äldre bror till Åke. Den 29 dec 1921 begravdes Arvid på Agunnaryds
kyrkogård och det var till bjudningen som Ernst och Ester skulle ha den lånade syltan.
Nu bar det sig inte bättre än att två av Anders och Thildas barn, Edit och Elsa, insjuknat i spanska
sjukan och blivit intagna på Ljungby lasarett och detta bara någon månad efter Arvids bortgång.

Den 28:e februari 1922 kom bud om att Edit dött och då blev det till att skaffa en kista och detta
skulle ske i Ljungby samtidigt som man hämtade hem henne från lasarettet. Då var tanken att
man i samband med detta även skulle hälsa på systern Elsa.
Drängen Ivar Wik och far selade på hästen på morgonen den 1:e mars och gav sig iväg för att
införskaffa kistan och sedan ta hem Edit. Men när man kom upp på salen så hade även Elsa
slutat sina dagar..
Nu blev det till att införskaffa ytterligare en kista men nu var rutinerna på lasarettet sådana att man inte fick hämta ut liken förrän efter kl. 17.
Det blev till att vänta. Edit hade man fått ut och lastat på fjädervagnen och när klockan var slagen fick man även hämta ut Elsa. När väl bägge
kistorna var lastade på fjädervagnen bar det av hemmåt. På snöbelagda vägar bar det av, Ernst och Ivar satt på kuskbocken, säkert frös de båda
i den tidigt snålkalla våren med en termometern som visade på minusgrader. Hemma satt Anders och Thilda och väntade på Edits hemkomst i
kista och förhoppningsvis glada nyheter om Elsa.
Om vi går tillbaka och tittar på hur vädret verkligen såg ut så var det verkligen vinter. I slutet på februari 1922 enligt SMHI var tjälen 1 m djup,
det var ca 20 cm snö, dåliga vägar och inte förrän omkring den 7 mars började isarna släppa.
När man kom till Ugglandsryd så hade man där avverkat skog och kört ut och lagt bägge sidor om vägen. Här blev det stopp, veden var inte så
vällavad utan stack ut på den smala vägen, kistorna som var lastade på tvären på fjädervagnen fick nu skjutas fram och tillbaka mellan veden. Det
var ett tidsödande arbete att ta sig förbi vedtravarna och inte förrän två på natten kom man hem. Då hade makarna Wik länge varit oroliga över vart
Ernst och Ivar tagit vägen det var ju bara ett lik man skulle hämta men så kom man hem med två. Vid den här tiden hade man ju inga möjligheter
att förmedla sig med hemmet så Thilda och Anders Wik visste inte om att även deras andra dotter dött. Man kan förstå om sorgen nu blev dubbel.
Den 12 mars 1922 skedde begravningen på Agunnaryds kyrkogård. Och till den efterföljande bjudningen får man förmoda att den lånade syl-
tan var återbördad.

SPF samlade till Gökotta

Annandag Pingst samlades ett 30-tal pensionärer vid naturreservatet vid prästgården. I den lite kylslagna morgonen för-
såg man sig med penna och lapp för att på den runda man gav sig ut på försöka klura ut de frågor som Asta Linnér och
Anita Lööf satt ihop. Någon Gök hördes inte men ibland var det någon som sträckte på huvudet och lyssnade, men det
var Jan Olsson som agerade Gökens ställföreträdare. Väl tillbaka på utgångspunkten blev det till att intaga sitt medhav-
da kaffe och här rättades sedan tipslapparna. Pristagare blev Gösta Johansson, Lennart Kristiansson och Marita Pripp.

Text o Bild Jan Björk

17