Page 10 - AA201801
P. 10

Seder och bruk vid begravningar i Agunnaryd


        Berättat av Damaris Danielsson,
        född 1912 om i hur det kunde gå till i
        början och mitten av 1900-talet.
        Begravningsdagen började med frukost kl. 7 i
        sorgehuset. Gästerna hade kvällen före kom-
        mit med två-tre förningar. Frukosten bestod
        av smörgåsbord med sup och en efterrätt,
        oftast ostkaka. En gång tog en gubbe sylt på
        fiskpuddingen i tron att det var ostkaka. All
        mat stod framdukad på en gång.
        Prästen åkte ofta till sorgehuset med min far,
        Algot Heldt, som körde likvagnen. Det fanns
        både hjul och medar till vagnen allt efter års-
        tiden. De två hästarna hade speciella svarta
        selar och svarta skygglappar. När hästarna fått
        på sig seldonen visste de, hur de skulle gå.
        Dagen efter begravningen  bjöds grannar och   Agunnaryds likvagn med parhästarna förspända vid Boaryd Storegård, möjligen när Anna
        bybor, som inte varit med på begravningen.  Gustafva Svensdotter, änka efter Jonas Petersson Sköldsboda begrovs 1933. Hon dog i
        Dag tre gick kvinnorna och hämtade sina för-  Boaryd hos sin dotter men är begravd vid makens sida på Agunnaryds kyrkogård. Lägg
        ningsbunkar. Då fick barnen följa med.  märke till den ståtliga begravningsportalen, klädd med granris vid utfarten från hemmet.
        Vid ett oväntat dödsfall blev det väldigt   hästar, som forslade dit gästerna. På vintern   När kistan efter utfärdsbönen placerades i lik-
        mycket att göra. Var dödsfallet väntat bru-  måste de vara inomhus. En dräng fick ofta ta   vagnen tog far på sig den svarta höghatten.
        kade man planera lite i förväg med slakt   emot hästarna.                Vid gårdarna utefter vägen till kyrkan var vä-
        och bak o.s.v. Ofta slaktades både gris och                              gen risad. Vid vägkanten stod 2-3 granar vid
        kalv. Begravningskort skulle tryckas och   Gardinerna i sorgehuset fick svarta omtag och   varje sida och hackat granris låg som en båge
        begravningskonfekt beställas. Det fanns i   alla blomkrukor kläddes med svart kräppap-  på vägen med ett kors överst. Granarna hade
        Agunnaryd en speciell karamellkokerska,   per. På borden lades vitt och svart kräppapper   topparna avbrutna. På sommaren stack man
        som hette Emma Blomgren. Karamellerna   som krusades i kanterna.         blommor i granriset.
        var gjorda som julgranskarameller men i svart   Den döde förvarades hemma på gården så
        och vitt silkespapper och ett bibelspråk i stäl-  kallt som möjligt. På sommaren i varmt vä-  Den kallaste begravningsdagen far varit med
        let för bokmärke. Det fanns också polkagrisar   der hände det att det stank, när kistan bars in   om var i början av 1940-talet. Då var det mi-
        i svart och vitt, vridna som korkskruvar med   i kyrkan.                 nus 37 grader. Då fick inte far ha höghatten för
        den dödes initialer i svart kristyr.                                     mor, utan fick ta på sig en pälsmössa.
                                            Utanför sorgehuset byggdes en grangrotta,
        Kokerska och serveringspersonal måste kan-  där kistan placerades på träbockar. Det fanns   En gång var det översvämning på vägen till
        ske också beställas.                speciella kistbockar i varje rote och dessa   Marsholm. Hästarna vägrade gå över med
        En viktig sak var att bereda plats för alla   vandrade runt. I Deranäs fanns dessa kvar   likvagnen. Två drängar fick gå vid hästarnas
                                                                                 huvud och leda dem över.
                                            väldigt länge.
                                                                                 När klockaren såg begravningsföljet från
                                                                                 kyrktornet, började han ringa i klockorna.
                                                                                 När hästarna hörde klockorna, visste de att de
                                                                                 skulle gå sakta fram till kyrkan. De fick inte
                                                                                 trava. Far behövde aldrig styra dem.













                                                                                 Förklaring till texten på brevets baksida:

                                                                                 Herr Magnus Johannesson med Familj
                                                                                 Lammakulla.
                                                                                 Bjudes att med sin närvaro hedra den
                                                                                 aflidnes begrafningsakt ock därför infinna
                                                                                 sig i Sorgehuset Söndagen den 16 Febr. -
                                                                                 1902 kl 8 förm.(förmiddag).
        Exempel på begravningsbrev från början av 1900-tqlet.

        10
   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15