Page 110 - AA2017

kapten”, putsa ridstövlar och mocka hästskit Detta var 2010, vi flyttade ihop i Liatorp sam-
– vilket jag tyckte var goda lärdomar när vi ma år och gick till altaret 2012. I Liatorp hyrde
träffades… vi en liten stuga på landet, skaffade ett gäng
Jag fick som sagt vänner för livet under gym- hönor och en jakthund, trivdes verkligen jät-
tebra. Sedan kom Olle 2013 och då började
nasietiden. En av dem pratade om en kille
Hej! (Andreas hette han visst) som hon tyckte jag det bli lite trångbott. När lillebror Arvid skul-
Vi heter Sandra och Andreas Elg, vi bor i borde träffa. Han var kusin till hennes ganska le komma började vi få lite smått panik över
trångboddheten. Vi letade och letade efter en
Vedåsa tillsammans med våra två pojkar Olle nyblivna kärlek och hade gjort ett gott intryck. gård, åkte på massor av visningar – och så
och Arvid som är 3,5 och 2 år. Vi flyttade till Det blev en blinddate i Växjö, ganska nervöst dök det upp ett hus i Vedåsa. Det var visser-
Vedåsa i maj 2015 och trivs verkligen fan- för oss båda timmarna innan, men efteråt gick ligen inte en sådan gård som vi alltid drömt
tastiskt bra – vilket underbart ställe att bo på vi hem till våra respektive föräldrar och sa att om men det var stort och väl iordning och
med vacker natur och rikt djurliv runt knuten! vi hade hittat ”giftasmaterial”. hade det vi behövde just då. Vedåsa var för
Jag är uppvuxen i Kateboda utanför Liatorp
och är dotter till Stefan Salomonsson och
Carina Sällberg. Mina två syskon heter Ola
och Martina. Hästar var mitt största intresse,
det började med sommarhästar men ganska
snart blev vi med egen häst, och han hängde
med mig i 15 år, tills han var 30 och ”trillade
av pinn”. Mitt djurintresse har alltid varit stort
och därför valde jag naturbruksinriktning när
det var dags för gymnasieval, med sikte på att
bli veterinär. Gick då på Stora Segerstad na-
turbruksgymnasium utanför Reftele, det var
internat, fullt ös och otroligt kul och lärorikt.
Där fick jag vänner för livet, men veterinär-
programmet kom jag sedan aldrig in på grund
av för dåligt betyg i traktorkörning – det kän-
des lite surt ett tag!
Efter studenten flyttade jag till Korsberga i
Vetlanda kommun, hyrde där en liten stuga
på hyresvärdarnas tomt. Jag jobbade i hem-
tjänsten och även som avbytare på en gård
med 60 mjölkkor, köpte en häst till och även
min hund Tilda som fortfarande hänger med
mig överallt. Det var en härlig tid med full
frihet och självständighet! Jag började sedan
läsa till sjuksköterska i Växjö och pendlade
de tre åren. Lite knapert var det emellanåt,
när man har dragit på sig två hästar, en hund
och en skrotbil (tur att verkstaden låg på vä-
gen till skolan) men med snälla föräldrar
som ställde upp när det behövdes kunde jag
ändå bo kvar. När examen var kommen hade
jag träffat Andreas och då gick flyttlasset till
Liatorp igen.
Andreas är uppvuxen i Kulltorp, strax utan-
för nöjesparken High Chaparral. Med sko-
gen som närmsta granne blev jakt, fiske och
friluftsliv en stor del i hans liv och så har det
förblivit. Fotboll blev det under skoltiden,
han har även gjort en svensk klassiker och
åkt Vasaloppet några gånger. I gymnasiet
gick han naturvetenskapliga programmet och
tyckte särskilt mycket om fysik och matte
och därför valde han sedan maskiningenjör
till yrke, vi läste samtidigt i Växjö men ove-
tandes om varandra såklart. Mellan gymna-
siet och universitetet gjorde han lumpen som
militärpolis vid livgardet i Stockholm och
lärde sig där att sträcka på ryggen, säga ”ja

Den som fått stafettpinnen berättar intressanta saker från sitt liv, samt lämnar vidare till någon som man tror har mer att berätta. Det
kan vara en här boende, inflyttad, utflyttad eller med annan relation till Agunnaryd. Avlämnaren förankrar först med stafettmottagaren.

18