Page 36 - AA2008

Beredskapstiden

Att tillvaron splittrades av inryckningar till mycket att prata om och alla var glada. Nå-
militärtjänst under 40-talet var vanligt. gon present fanns alltid med hem och i-
bland lite godis. Skumbananer var vanliga
Oscar var placerad i Karlshamn och cyk-
lade till och från tåget i Älmhult vid dessa minns jag alldeles tydligt.
resor. Luftförsvaret i Blekinge var i rätt utsatt läge
och man visste inte alltid vilken nationali-
Ofta var ledigheten kortvarig men det var
ändå viktigt att komma hem en runda om tet de vilsna planen hade. Därav ordern
det var möjligt. Vintrarna var ofta snöigare ”Skjut, men för tusan, se till att ni inte träf-
och kallare än vad vi är vana vid nu, men far”.
gick det inte att cykla så gick man. Ofta Det var väl i överensstämmelse med vår s k
blev det sena timmen innan man kunde neutralitet och visst, det var vanligt att även
Hedvig och Oscar Almén med sonen Arne knacka på hemmets dörr men då fanns det allierade plan kom in över Sverige.

Stenbrytningen
Åkrarna hade brukats med kor som dra- Så länge stenbrytningen gjordes mer
gare och ledharvar och på vissa stycken eller mindre manuellt så var man noga
kunde man hoppa på stenarna över hela med att lägga upp stenarna i vackra
arealen utan att vidröra marken. Det var ett rösen och senare murar som idag på-
makalöst tungt arbete som gjordes innan minner oss om denna strävsamma tid.
stenvagnen kom på 50-talet och slet bort
stenarna som var kvar. Vid arbetet med stenvagnen fanns
det inte längre tid att på samma sätt
Stenvagnen var en ombyggd lastbil som fundera på om placeringen av ste-
försetts med ramverk, stödben, travers och narna var den bästa.
kompressor.
Det ligger många stora oordnade
Han som körde stenvagnen hette Henry block-anhopningar i fältkanterna.
och kom från Torpa. Som medhjälpare hade Skall de komma till nytta måste de
han Lille-Sven från Össjöahult som var krossas till makadam eller köras ut
jättesnabb både på marken och i ”truten”. till kusten och användas till vågbry-
Sven var ovanligt liten till växten och hade tare. Kanske kan detta bli aktuellt i framti- Stenbrytning, Odensjö hembygdsförenings bild.
väldigt gott handlag med släggan, kroken den eftersom det blir allt svårare att få till- - http://www.odensjo.nu/stenbrytning.htm
och kilarna som ju skulle monteras vid varje stånd till grus-/bergtäkter.
sten. Uppskattningsvis torde det ha röjts om-
Det är ingen tvekan om att stenvagnen var kring 3 miljoner m3 inom länet under åren
Vi som kände honom blev verkligen ledsna den maskin som, näst efter traktorn, mest 1945-1955. Det hade räckt till en Cheops-
när vi hörde att Sven omkommit i en häftig bidrog till lantbrukets utveckling i en lands- pyramid.
brand som drabbat hans stuga någon gång ända där väldigt många lämnat bygden och
på 60-talet. landet för präriens vidder. Bild lånad ur Odensjö hembygdsförenings arkiv.

Tröskan - en gemensam angelägenhet

Vad kunde varit bättre för grannsämjan än en gemensamt ägd
tröska? Inte mycket kunde göras om man var ensam med den. Här
gällde det att ställa upp helhjärtat och sen få lika bra hjälp tillbaka.
Nu behövde man inte anlita den ambulerande entreprenören för att
få tröskhjälp och inte heller fanns det någon risk att en traktor med
ståldubbade hjul rev upp vägen så det blev svårt att cykla till
skolan.
Nya tröskan krävde 5-6 personer med starka ryggar om man ville
hålla tempot. En fin tid då utbytet inte bara var spannmål utan
också otaliga historier och god mat som dukades upp på det för-
längda köksbordet. Det var det inte så ovanligt att man kom in på
politiska diskussioner om historierna sinade. Jag tror att många
vettiga förslag kom fram den vägen.
Det är synd att tröskorna har försvunnit.

Tröskelaget 1965, med från vänster Åke Svensson, Viggsjö, Oscar Nilsson,
Linderås, Erik Nilsson, Sjöliden och Gunnar Svensson, Viggsjö.

16