Page 72 - AA2009

Mitt Angshult Över havet - under vatten Till Angshult

Själva resan till Sverige tog flera dagar.
Först åkte vi till Vaasa, där vi stannade några På våren i Bolmen hände sedan det allra bästa
för mig. Ragnar och Gunvor Svensson från
Det var en gång …., dagar. Därifrån åkte vi med båt en mörk Angshult hade kommit till lägret för att ta
så börjar de flesta sagorna natt till Sundsvall. Ljudet av båtens starka ett finskt barn till sitt hem. De ville hjälpa
motorer hördes väl till rummet, där vi låg. och ge sitt stöd åt det krigande landet på det
De bästa sagorna minns vi ännu ef- Men sedan, när vi redan hade seglat under konkreta sättet. De hade då ännu inte egna
ter årtionden. Särskilt sådana, som flera timmar, blev det plötsligt helt tyst och barn. Vem skulle få följa dem till deras hem?
slutar lyckligt. vi vaknade. Frågan: ”Varför är det så tyst?” Hurudant hem hade de? Så undrade kanske
var på allas läppar.
barnen omkring dem. Jag tror att de flesta
Min saga slutar också så. Det är en av barnen ville komma till något hem efter
berättelse från min ungdom. Om Någon sade: “ U-båtsfara !” Någon annan den långa resan och lägerliv. Hemma hade
tiden, då jag fick stanna som en ung frågade :” Är vi kanske redan framme ?” de kanske brist på mat, här var det brist på
pojke i Angshult. Om lyckliga och Tystnaden var pinande, efter allt tidigare föräldrar och hemmaliv.
sagolika dagar 1944 till 1946 - samt buller. Slutligen startade bullret av motorerna
senare också andra kortare och igen. Det är konstigt hur man kan bli glad av Jag vet inte, varför just jag var den lyckliga
längre besök - hos Ragnar och Gun- sådant buller ! Vi kunde släppa våra knäppta pojken, som Ragnar och Gunvor ville ta till
vor Svenssons familj. händer och fortsätta sova. sitt hem. De gjorde själva sitt beslut till min
fördel. De såg så snälla ut att jag hade ingen-
Till den tiden och dess mångfaldiga På morgonen hamnade vi i Sundsvall, där ting emot att svara “Ja” när de frågade, om
händelser återvänder jag gärna i min vi stannade några dagar igen. Vi blev där jag ville följa dem. Språket, som de talade,
ålderdom, cirka 65 år senare. undersökta av läkare och fick sedan en löss- var nog lite annorlunda än det som jag hade
sauna-behandling. Jag minns ännu den äck-
liga lukten i löss-saunan! “ Sauna”-rummet lärt mig. Det var deras dialekt, som man Gästskribenten Veikko Rossi, krigspojken från
talade i denna delen av Sverige. Särskilt, när
Idén till resan var inte heller var lika varm såsom en vanlig man talade med andra människor med den Karelen som blev kemiingenör, berättar minnen
sauna brukade vara i Finland. Syftet med
Men, hur kom jag till Angshult, hur gick vår desinfektering-behandling var lyckligt- dialekten och fort, var det svårt för mig att från Angshult, där han ännu har nära relationer.
det till? För mig började det som en även- vis helt annorlunda än det som miljontals helt förstå. Ett riktigt gott exempel på dialek-
tyrsresa. människor fick annanstans. Med det vill jag ten mötte jag lite senare i Angshult, när jag blev också mina goda vänner, eftersom jag
I min hemby Sortavala, staden vid norra bara säga, att vi tyckte inte om att stå där, hörde Erik Wiik tala. Han talade enligt min fick lite senare hämta posten med cykeln
mening helt annat språk! Särskilt när han
stranden av Ladoga-sjön, träffade jag en ihopstoppade, utan kläder och andas den illa talade med sin bror Hugo Wiik. Dialekter från Stenbergs i Lammakulla och dela den
sommardag 1943 en av mina skolkamrater luktande luften! Men, vi klarade det! förekommer ju i alla språk. ut åt alla gårdar I byn. Erik Wiik fick sin post
från skolans första klass. Han syntes ha bråt- Eftersom huset, där vi var internerade, var först, hans stuga var ju närmast. Sedan var det
tom någonstans. en stor skolbyggnad, fanns där bredvid en När vi sedan alla tillsammans anlände till Hugos och Annas tur – där fick postbäraren
Angshult, var jag förtjust från första stund-
ofta en slant eller karameller. Därefter gick
“Vart ska du gå ?”, frågade jag. idrottsplan, begränsad med stålnät. När vi var en i det nya hemmet. Där var Gunvors far posten till Oskar och Antons hem. De hade
där ute på planen, fick vi vår första kontakt
“ Till polisstationen,” svarade han. öga mot öga med riktiga svenska fotgäng- August och mor Berta Bengtson, så vänliga ofta ett gott äpple som belöning av tjänsten.
och snälla emot mig från första mötet. Huset
Ja, och hos farbror Stenberg i Lammakulla
“ Varför dit?,” var min nästa fråga. are, som passerade planen. Åtminstone jag stod vackert i mitten av trädgården, omgiven fick jag titta i hans tidningar och deras serier!
kände mig där bakom stålnätet, såsom ett
” Jag skall fara till Sverige. Polisen skickar zoodjur, som intresserade dessa svenskar. av stenmurar. I trädgården fanns äppel-, Det var dåtidens Internet, verkligen. Ofta
finska barn dit.” Om jag vågar erkänna, så skojade vi litet körsbärs- och plommonträd. Mittemot huset bjöd han också ett glas saft, som smakade bra
stod ladugården och omkring den grönskande
om man inte brydde sig om kanske spindelnät
“ Jag kommer med! “ sade jag genast. med dem. Till exempel tjänade jag några ängar och åkrar. i glaset !
slantar med att lyfta hatten med en käpp,
Sedan gick vi fort till polisstationen, och gömt bakom ryggen och samtidigt sätta Byvägen gick mellan huset och ladugården, Livet i mitt nya hem i Angshult gick framåt
min kamrat lämnade de dokument, som tummen i munnen och blåsa! Ja, jag var nog kantad med stora kastanjeträd. En känsla lugnt och fredligt. Jag hade så mycket nytt
han hade med sig. egentligen lik en apa! - Men ofarlig, jag var av stor fred liksom fyllde sinnet, när man att lära mig, att tiden gick fort. Visst kände
“ Jag vill också till Sverige .” sade jag till ju desinfekterad. skådade utsikten överallt. Inga höga stenhus jag mig ibland lite ensam, när jag hade inga
polisen. Han tittade leende på mig och Sedan fördes en grupp av oss barn till ett läger i hela vyn, allt såg ut att bara vila. Landsbyg- lekkamrater. Men snart skulle hända något,
frågade: i Bolmen, nära Ljungby. I Bolmen stannade dens fred överallt. som betydde en stor förändring.....
“ Har du fått lov av dina föräldrar ?” Finska krigsbarnet Veikko, som bär sin finska flagga på kavajslaget, jag över vintern. Eftersom jag kunde redan Rätt så fort lärde jag mig, att i hela Angshult (Fortsättning följer)
fanns bara två andra gårdar i närheten och en
lite svenska, fick jag tillsammans med några
Det hade jag ju inte, saken var så ny. Jag fick med reservföräldrarna Gunvor och Ragnar Svensson, Angshult våren 1945 andra barn lite undervisning på svenska av en lite längre borta. Familjerna i dessa gårdar Veikko Rossi, Valkeakoski Finland
lov att tala med dem först och komma sedan tant, som bodde i närheten. Hon bjöd också
på nytt till polisstationen. ofta på småkakor och kakao. Det var trevliga
Hemma berättade jag sedan om resmöj- Vägledning O, så vackert han sade! Jag kände mig då lektioner på kvällen.
ligheten till min mor Aino, som ensam Slutligen ordnades allt väl och en dag stod nästan som en diplomat, åtminstone såsom Varför kunde jag redan lite svenska? Det får Fakta
tog hand om mig och min 3 år äldre syster jag med väskan framför direktören på ho- en representant för hela Finland! Tänk, hur jag tacka direktör Tervonens fru Hanna för. Karelen i sydöstra Finland har varit ett omstritt område – därifrån kom många av krigsbarnen
Sinikka. Mor arbetade som kokerska på tellet Seurahuone, Hjalmar Tervonen, min djupt sådana ord kan påverka en ung pojke. Hennes modersmål var svenska, och hon 1939-40 Vinterkriget: Karelen förloras till Ryssland, 400 000 personer evakueras,
hotellet Seurahuone, som ägdes av direktör mors arbetsgivare, färdig att starta till bus- Direktör Tervonen var själv en riktig diplo- använde det i sin familj. Eftersom hon såg 22 000 finländare stupade och 45 000 sårades, 200 000 ryssar stupade
Hjalmar Tervonen. Min mor förstod, att en sen. Bussen till den långa resan. mat. Jag var så stolt över min egen flagga, till mig och min syster ofta, när vår mor var 1941-44 Fortsättningskriget: Karelen åter till Finland under tre år.
mun mindre vid familjens matbord skulle som visade, varifrån jag kom. Från landet, i arbetet på Tervonens hotell, fick jag höra Efter häftiga strider 1944 förlorades Karelen igen till Ryssland.
betyda stor hjälp till familjens ekonomi Han tog fram ett litet , emaljerat märke med som kämpade för sin tillvaro. Då var omkring svenska nästan varje dag. Jag var så ofta i 60 000 man stupade, 158 000 sårades, 3400 till fångenskap
under krigstidens brödbekymmer. Dessutom bilden av Finlands flagga, det blåa korset dess östra gräns den vita snön på många stäl- deras hem, att jag kallade henne Mamma och 1944-45 Kriget i finska Lappland: Finland måste jaga ut tyska trupper via Norge – stor förödelse
var jag ju redan en 8 år gammal skolpojke. på snövit bakgrund, och fäste det på min len rödfärgad. Jag skulle inte fly – jag skulle hennes man Pappa. Deras son, Helmer, var 9 1939-45 70 000 finska barn kom till Sverige 15 000 stannade i Sverige för gott
Under hennes långa arbetsdagar hade vi red- rock. Samtidigt sade han:“ Muista aina olla kämpa på mitt eget sätt. Jag skulle själv leta år äldre än jag och nästan som min storebror. Röda korset, Rädda Barnen, Lottakåren, Rotary, frikyrkoorganisationer m fl
an lärt oss att klara oss utan hennes ständiga suomalainen !”, det är “ Minns alltid att vara efter mitt eget bröd. På grund av detta var det inte så svårt för mig organiserade transporterna och utplaceringen av barnen
närvaro. Min mor godkände min önskan att finländsk !”. att komma till det svenskspråkiga Sverige.
resa till Sverige.
4 5