Page 248 - AA2009
P. 248

På väg med julmat till Ekenäs i Granhult


        Erik Pettersson, 1907-1997), född
        i Åståkra, förmedlar minnesbilder
        från sin barndom. Året är omkring
        1918, då han blev skickad med
        julmat till Maria och Elin i Ekenäs.
        På vägen passerar han många
        torp och gårdar och filosoferar om
        dess invånare.

        Ett viktigt uppdrag
        Det var i början av detta sekel. Alltså en
        bit in på 1900-talet – och nu är det i slutet
        av samma århundrade så det har gått några                                                                             Karl Johannesson, vanligen kallad Karl Smed,
        dagar sen dess.                                                                                                       hade här sin verkstad. Inventarierna är skänkta
        Några dagar före julafton blev jag beordrad,                                                                          till Agunnaryds Hembygdsgård.
        befalld av mor att gå till Maria och Elin på
        Ekenäset med en korg med ”smake”, julmat.   Britta Jönsdotter utanför sin specerihandel. Många arbetare vid Granhults berg var hennes kunder. Britta   samt barnen John och Ingrid.
        Mor hade tagit fram en spånkorg och höll på   blev änka 1873. Av hennes åtta barn blev bara sonen Carl Johannesson boende i Agunnaryd. Han var   Nu hade jag gått halva vägen till målet det
        att fylla den med slaktmat efter julgrisen. Det   mjölnare vid Strömma kvarn, där familjen bodde.                     visste jag, det var 1 km, vi skolungar hade   Hembygdsvännen Erik Petersson med egenhändigt tillverkade träredskap. Under sin tid på Västanå i
        var en korvbit, några paltar, en liten fläskbit   på vägkanten. Det eldhärjades lite år 1923   På höger sida av vägen mot Målaskog låg   mätt sträckan till smedjan.  Ryssby skrev han ner minnen och funderingar om livet i sin hembygd.
        eller kanske något mer i matväg, eller ett   men fick göra tjänst till 1927.  nästa hus, här bodde snickaren, fiolspelaren
        hemstöpt ljus, vad vet jag?          I denna läroanstalt hade jag för något år sedan   m.m. August Svensson med fru Martina,   Vägen gick nu genom lite dålig skog på   en polkagris, om de var uppfunna då, minns
        Vädret var just inte det bästa, en snålvind från   påbörjat min vetenskapliga förkovran och   jämte en kull snorungar om sju stycken av   båda sidor och nordanvinden kändes inte så   jag inte.  Erik Petersson, som i ungdomen gick på
                                                                                                                              kall längre.
                                                                                                                                                                                                        lantbruksskola i Markaryd, var under sin
                                                                                 olika märken, samt ett par getter med kil-
        nordan med några minusgrader, men det var   det blev där att slita några byxbakar framåt   lingar.                                                        Någon skön Elin såg jag inte till, men något   levnad mycket intresserad av hembygden.
        bara lagom med ”harasnö”, spårsnö, så det   i tiden. Knappt mer än 75 meter från skolan                               Snart skymtade en bondgård på höger sida   år efter fick jag höra ett ord eller två om ett   Han och hustrun Anna bodde med sin fa-
        skulle nog gå bra att gå.            fast på andra sidan av vägen mot Målaskog   Jag knatade på och kom plötsligt på en liten   250 meter fram. Det var Pettsingens August   tragiskt öde som hänt Elin i Ekenäset, tro-  milj i Lammakulla. På äldre dagar vistades
                                                                                                                              med fru och en skock ungar som bodde här.
        Jag drog på mig träskostövlarna, ”Masse   låg nästa hus. Här bodde Axel Persson,   ladugård på vänstra vägkanten, den kallades   En gammal linbasta passerades innegärd i   ligen ett svartsjukedrama, där en revolver   Erik  på Västanå i Ryssby och fördrev tiden
                                                                                 för Britte-lo, längre fram låg stugan Slättahult
                                             bergsprängare m.m. i Granhults granitberg.
        Varg” hade gjort dem hemma i Åståkra, hem-  Han var gift med Ingrid, där fanns också två   på höger sida av vägen. Där bodde Britta   en backslänt på vägkanten, utan att några   avlossats och gjort slut på hennes liv. Elin   med att skriva flera små berättelser av vilka
        stickade ullstrumpor, av Farmor, stortröja,   odågor Tage och Folke, ”folkaskiten” kallad   Jönsdotter som var specerihandlare i dag-  gastar eller andar visade sig och jag bara   skulle ha varit så vacker och då kunde det ju   vi nu får höra en om juletiden i Granhult
        pälsmössa och vantar.                i skolan ibland, mobbning förekom även för   ligvaror, det var en snabbköpsaffär på grund   gick och gick.           gå så. Vem som hållit i kolven var dunkelt   för 90 år sedan.
        Så tog jag korgen på högra armen, det låg en   75 år sedan.              av varornas ringa mängd, kanske var det      Sen blev det att gå förbi Mellan Granhult   men namnet Lindholm nämndes i sam-  Med ledning av Eriks beskrivning kan bil-
                                                                                                                                                                  manhanget.
        bländvit handduk ovanpå maten, och gav mig   Axel Persson gav upphov till ett lustigt   ett 20-tal, så det tog inte lång tid att handla.   som låg på vänster sida av vägen, här bodde          der av människor och byggnader knytas till
        av. För en 11-12-årig liten knatte som jag var,   ordspråk, genom att trampa i skulespannen   Hon hade fått handelsrättigheter 1895 och   patriarken Anders Jonasson med långt rött   Västanå den 26 februari 1994  historiken, vilket kanske kan kännas igen
        kändes det inte så lätt.             i Åståkra kök, vilken stod innanför köksdör-  kunde på detta sätt försörja sig sedan hon   helskägg och barnen Annie, Johan, Emmy            Erik Petersson  av våra läsare.
        Första ”husmötet” på min vandringsväg när   ren, och utbrast i hastigheten: ”Si på Fan”.   blivit änka. Britta kunde varken läsa eller   och Edit. Ett litet stycke till sen visste jag att                        Gunvor Karlsson
                                                                                 skriva, men räkna kunde hon. Ett knepigt
        jag gått cirka 400 meter, blev Trekantens   Sedan dess sa vi ofta när vi råkade ut för   sätt att skaffa sig vedbränsle var att hon gick   jag skulle gå till höger på en gärdesväg och
        gamla skolhus, byggt 1878, det låg vid ett tre-  någon malör, alltså när vi trampat i klaveret,   till Granhults såg, cirka 300 meter bort, tog   jag kunde nu också se stugan där korgen
        vägskors, Agunnaryd, Vislanda, Målaskog,   ”Si på Fan, sa Persson när han trampa i slub-  där en träribba, kant av en planka, som hon   skulle lämnas.
        alldeles utmed vägen med trappstenen ute   baspannen”.                   släpade efter sig hem.                       Ekenäs
                                                                                 Men ännu hade jag långt att gå i motvind     Framkommen knackade jag på dörren, tror
                                                                                 och nordlig vind var det och jag tyckte      jag - jag vet inte. Den öppnades av en liten
                                                                                 nästan synd om mig att bli utskickad i detta   rultig och färggrann gumma med ett runt äp-
                                                                                 hundväder och så långt också, det var drygt 2   pelansikte och lite rynkor och grå hårstrån i
                                                                                 km. Men så tänkte jag att detta var ju ett bevis   pannan. ”God dag”, sa jag, får jag väl hoppas.
                                                                                 på att man var duktig och STOR, det var ju   ”Mor skickade en korg till Maria”, sa jag.
                                                                                 ett ansvarsfullt jobb man fått sig anförtrott,   ”Åh så snällt”, sa Maria, ”tack, tack, men
                                                                                 så jag morskade upp mig och var stolt över   kom in lite”. Jag var nyfiken och gick in och
                                                                                 uppdraget.                                   såg att allt var som jag trodde, för jag hade
                                                                                 Nu gick min väg över Lilla Helige-ån vars    varit hos Stina på Åbo som bodde i en nästan
                                                                                 vatten har dragit kvarnar och sågverk vid    likadan stuga. Det fanns ett ”stort” rum på
                                                                                 Långhult, Granhult, Strömma och Tjurkö       ena gaveln och ett litet kök och kammare på
                                                                                 förr i tiden, alla är nedlagda nu.           den andra gaveln.
                                                                                 Jag ser Granhults såg och kvarn, 300 meter   I storstugan var det tre fönster med blommor
                                                                                 bort, sedan låg ”smedens Fridhem” på högra   och gröna växter i varje, på en vägg hängde   Ekenäs var målet för Eriks vandring med julmaten. Maria f. 1858, som var yngsta dotter till Sven och
                                                                                 sidan av vägen med smedjan till vänster.     en brokig färgplansch av Kungliga 1800-  Martha Johansson, gifte sig 1893 med Anders Bengtsson i Granhults kvarn sedan han blivit änkling. De
                                                                                 Smeden hette Karl Johannesson, frun Ingrid,   talshuset, har sett den på fler ställen. På andra
                                                                                                                              väggen hängde en inramad tavla med bild   fick tillsammans barnen Ellen Martina f. 1894 och Signe Johanna f. 1897. När Anders äldste son  Bengt
                                                                                 Trekantens  gamla  skola  1878-1927.  Den    och kors. Det fanns granna färgsprakande   Salomon Andersson övertog mjölnarsysslan i Granhults kvarn, köpte Maria och Anders  Bengtsson
                                                                                 brandskadades  1920,  men  efter  reparation   trasmattor på golvet och en målad gipskatt   Ekeboda gård under Stockhult. När Anders dog 1911 flyttade Maria tillbaka till Ekenäs till sin syster Elin
                                                                                 fungerade den till 1927 då ny skola byggdes. Efter   på en byrå. Jag stannade nog inte så länge   som var ogift. Elin dog här 1929, enligt uppgift av slaganfall. Elin och Maria hade en äldre bror Peter
                                                                                 ett åskväder brann nya skolan ner till grunden.   och om jag fick något, en pepparkaka eller   Johan Svensson Jernberg f. 1842, som flyttade till Stora Tuna i Kopparbergs län och blev soldat.

        16                                                                                                                                                                                                                            17
   243   244   245   246   247   248   249   250   251   252   253