Page 192 - AA2009

industriföretag, Diö Slöjd var en avnämare.
Chauffören och trotjänaren Folke Pettersson
och jag var där ett antal gånger och lossade,
för hand. Den lastbil som gick under namnet
”den gröne Internationalen”, gjorde högst 60
och då till ett lätt jämrande läte. Man kunde
uppfatta Folke som en något barsk person,
men egentligen var han genuint snäll.
Fackföreningsmöte
Fler sågverksarbetare? Ja, Thure Johansson
med arbetsledande uppgifter, och Herbert
Andersson från Tjurkö som, om jag minns
rätt, sysslade med virkesmätning. Några ark
rutat papper med en bit masonit som under-
lag, en penna i handen och en bakom örat,
där har ni Herbert, som kunde ha ett häftigt
humör, men som i likhet med övriga också
var en lättsam människa med humor.
Herbert var för övrigt också fackligt en-
gagerad och en gång arrangerade han ett
fackföreningsmöte i bygdegården, där den
avslutande förlustelsen bestod i tävling där
de närvarande erbjöds tugga torra Mariekex
för att sedan försöka blåsa upp en ballong.
Jag avböjde direkt, men noterade att i något
fall både kexbitarna och löständerna flög ut
Större delen av den fasta arbetsstyrkan förevigade av en kringresande fotograf. Från vänster: Allan Persson, Herbert Andersson, Uno Asplund, Gustav Bergkvist, i en hostattack, medan ballongen gjorde en
Johan Pettersson, Tage Danielsson, Wilhelm Asplund, Yngve Andersson, Johan Jonsson, Karl Norlin och Ernst Ahlberg. pysande piruett upp mot taket.
Sågen som söndagsskolan Internationalen redo för avfärd med full planklast. Från vänster Artur Danielsson med dottern Inga, Wilhelm
Min tid som sågverksarbetare Utöver den fasta arbetsstyrkan kunde företa- Asplund och, längst bak på flaket, chauffören Folke Pettersson.
get ibland även ge traktens bönder extrajobb,
men det var inte helt okomplicerat. Det hände
Johan Jonsson på Anneberg hade Det sågades, klyvdes och kantades, och såg- Det fanns truck även på den tiden. Den för- nämligen då och då när det var bråttom att få centimeterhög remsa stod vad man tjänat För mig har Sågen samma status som sön-
dagsskolan och I 11 i Växjö, ju längre tiden
och hur mycket som dragits i skatt. Om jag
under sin karriär som sågmästare huset spydde ut en ständig ström av plank och sta var en ombyggd gammal Volvo-lastbil, en leverans klar, att någon ringde Artur och minns rätt brukade det för min del bli 220 går desto mer omfattar man den med sympati
förlorat ett och annat finger, eller delar bräder; femåtting, entumsbräder, tvåtum-fyra som av någon anledning målats kanariegul meddelade: – Det är bra väder i dag så jag kronor för två veckors jobb, sedan skatten och nära nog saknad.
av, till den stora skälvande, vinande och alla andra dimensioner. En stor beställ- och som vaggade fram med den tunga vir- stannar hemma och kör in höet. var dragen. Men man hade ju inga kostnader
sågklingan. Det var inte bra, men det ning, som jag minns, gällde tretum-sju som kespacken genom regnvattnets hålor och de Det jobbades måndag till och med lördag och för mat och boende och pengarna räckte till Yngve Andersson
medgav å andra sidan, att han med skulle bli till golv i holländska järnvägsvag- mjuka barkhögarna. jag tror att man fick lön var fjortonde dag; i att en ledig dag ta bussen in till Ljungby och
fingrarnas olika längd enkelt och nar. Andra världskriget, som låg ett drygt ett vitt kuvert där ens namn var skrivet med köpa en snygg skjorta på Wickströms.
snabbt med handen kunde ge order decennium bakåt i tiden, hade gått hårt åt Folk som man minns Arturs vackra piktur. På en knappt mer än
till klyvsågaren; två och ett halvtum det europeiska järnvägsnätet. Sågat virke, Bröderna Danielssons Sågverk ägdes och
eller tre kvarttum spelade ingen roll, som inte exporterades, gick till sydsvenska drevs av bröderna Artur och Tage Daniels-
Johans fingrar täckte de flesta di- trävaruaffärer och till lokala byggföretag. son. De var minst sagt olika till sättet; Artur
mensioner. Många bönder lät också såga egen skog till en framåt man, humoristisk och med stor
sina byggen. förmåga att ta folk. Artur köpte in skog,
Under ett par år i andra halvan av 50-talet
jobbade jag på Sågen i Bråna, eller ”Savet” I ur och skur sålde sågverkets produkter, skötte all admi-
som var det mer provinsiella uttalet av denna, nistration och hann trots det med att när det
byns enda industri. Trots att mitt minne nu- Det var ingen skillnad på kylan ute och inne. behövdes hoppa in i produktionen. Tage var
mera vanligen är kort som ett trapplyse, så Såghuset var byggt av tunna bräder och hade stillsam, lite tillbakadragen och i motsats till
minns jag mycket väl människorna på Sågen massor av öppningar, men inomhus slapp Artur inte särskilt optimistiskt lagd. Hans
för över ett halvsekel sedan. Jag minns dem man i alla fall regn och snöstorm. Annat var ansvar var bland annat hyvleriet och att sköta
med värme. det för Johan Pettersson och Karl Norlin, det svårinställda tyska under, som i bästa fall
som hade att i ur och skur ta hand om och
automatiskt slipade sågklingorna.
Jag kan känna och se framför mig allt från transportera vidare det som producerades. Jag minns också bröderna Uno och Wilhelm
den tidiga vårens hoppfullhet till de mörka, De sorterade och lastade virket på en trall, Asplund; Uno som såg till att stockarna
kalla vinterkvällarna och såghusets nakna som de sköt framför sig. Spåret gick ända hamnade på transportbandet, som ledde in till Din informationsdistributör
100-wattslampor, som spred ett nödtorftigt ner till hyvelhuset och på ömse sidor fanns sågmästare Johan Jonsson och hans hjälpså-
ljus över verksamheten; bullret från trans- bäddar för de olika sorterna; flor efter flor gare Gustav Bergkvist, och Wilhelm, Ville, Vi löser dina produktioner
portörernas hantering av stockar och plank, med mellanlägg, och när en packe blev full som med min hjälp opererade klyvsågen.
cirkelsågens långa sjungande läte genom kom trucken och körde bort den. Efterhand Kantsågen sköttes vanligen av Allan Persson, från start till mål
stocken, klyvsågens mer korthuggna arbete blev det höga virkesstaplar att torka i den men ibland av Arne Tranquist, en fenomenal
och kantsågens beskedliga lätthet. Alla års- efterlängtade vårens och sommarens ljumma humorist, som är värd en egen artikel. Avfal-
tiders förföriska doft, från nysågat virke, inte vindar. let från klyv och kant kapades till meterved JOMA Grafisk Produktion AB Box 71, 341 22 Ljungby Tel: 0372-653 50 Fax: 0372-800 14 www.jomagp.se
att förglömma. av Ernst Ahlberg. Veden såldes oftast till

8 9