Page 172 - AA2009
P. 172
Familjen Heldt i prästgårdens arrendatorsbostad
Min morfar Algot Heldt var präst- bromsar och flugor. Då kunde de rycka och
gårdsarrendator i Agunnaryd åren sparka, så vi höll på att ramla av. Det var
1920 till 1960. Eftersom mina föräldrar sedan jätteskoj att ligga uppe på hölasset
Damaris och Artur Danielsson, min och åka hem till ladan. Vi fick också ofta
syster Lena och jag bodde på Prästö gå och hämta hem korna från betesvallen
alldeles intill Prästgården, har jag till mjölkningen. Det kunde ta en stund, för
varit mycket hos mina morföräldrar vi barn hade mycket spännande att göra och
under min barndom. titta på utmed ängarna.
Min mormor Alma var mycket barnkär och Samhällsengagemang
en väldigt gästvänlig människa, så huset var
ofta fullt av gäster. Om mor inte var hemma, Morfar var politiskt, kommunalt och kyrk-
när vi kom från skolan, fick vi alltid gå till ligt intresserad och hade många uppdrag
mormor. Hon tog emot oss med öppna armar inom olika föreningar. Han var en god talare
och något att äta. Jag kan ännu känna sma- och han älskade att t.ex. hålla födelsedagstal.
ken av den rökta skinkan på det hembakade Han var ofta ute och reste i bygden. Han
brödet. Nere i källaren hade hon en hel rökt var dessutom skribent för familjesidan åt
skinka, som hängde från taket. Där skar tidningen Smålänningen och ombud för
hon av lämpliga skivor till smörgåsarna. försäkringsbolaget Trygg Fylgia. Under
För att vi inte skulle sätta den ibland sega
skinkan i halsen, skar hon med en vass kniv Den gamla arrendatorsbostaden riven omkring 1925
ett rutmönster i pålägget, så det blev små Arrendator
fyrkantiga skinkbitar.
Algot Heldt var äldste son i en stor syskonskara. Här med föräldrar och syskon i Bollnäs ca 1900 1916-1920 bodde familjen i Ranglaköp och
1920 flyttade de till prästgårdens arrenda-
Då ansågs han vara fullärd, för då kunde han Min morfar Algot berättade inte så mycket torsbostad i Agunnaryd. Den bostaden låg
läsa och skriva. Han blev faderlös vid sex års om sin barndom. Han var född i Markaryd, mitt emot prästgården på mycket sank mark.
ålder, så han fick arbeta hårt redan vid åtta års men kom som liten först till Jämtland och Min mor fick reumatisk feber och en läkare
ålder. 1868 var ett svårt år med bl.a. missväxt. sedan till Bollnäs. I början av 1900-talet kom dömde ut huset som hälsovådligt p.g.a. det
Han fick då plocka björkknopp för att mala han till Stensjöholm, där han genomgick fuktiga läget. Timret från det huset användes
och dryga ut mjölet med. en två-årig kurs på lantbruksskolan. Han till att bygga den nya arrendatorsbostaden
blev sedan rättare där. Vägen över sjön till 1930. Det gamla huset revs i två omgångar,
Kvällen innan han dog var vi och hälsade Deranäs var inte så lång och där träffade han
på honom i Deranäs. Han var sängliggande min mormor. De gifte sig 1910 i Agunnaryds så en tid bodde familjen i ett halvt hus. Här
men var fullkomligt klar i huvudet. Min far prästgård. Kyrkoherde Bexell var vigselför- föddes min moster Gunvor 1925. Man kan
berättade om ett skogsköp han gjort och rättare. 1912 föddes min mor Damaris. Det än idag se några äppelträd från den gamla
gamlamorfar räknade kvickt ut hur mycket namnet fick hon eftersom en av morfars trädgården.
skogen kostat per kubikmeter. När han fick systrar, som hette Damaris, dog samma natt Lena och jag fick ofta hjälpa till vid höskör-
höra att Gustaf V någon dag tidigare gått bort, som mor föddes. Det är ett bibliskt namn. den. Vi skulle trampa i hölasset och packa
sa han: ”Jaså, han skulle gå före mig”. (Apostlagärningarna 17:34). det väl längs kanterna i höskrindan och fy
vad det stack på våra bara ben. Ibland var
det riskabelt att gå uppe på det höga hölas-
set, speciellt om hästarna var besvärade av
Framför grinden poserar drängen Harry Skog,
samt Gunvor. I bakgrunden skymtar del av den
gamla ladugården, samt Prästgården på backen
Jonas Petter och Johanna Andersson i Deranäs
krigsåren var han civilförsvarschef och
Hon var ofta barnvakt åt mig och min syster hade bl.a. hand om ett 80-tal norrmän, vilka
och då berättade hon bl.a. om gamla tider vistades på Stensjöholm. Det kom även 122
för oss, t.ex. att hennes föräldrar Jonas Petter fransmän och ett antal polacker till gården.
och Johanna Andersson år 1888 flyttade från Morfar ansvarade för skötseln av förråden
Åseda. De följde med kyrkoherde Lange till och matinköp.
Pjätteryd, där Jonas Petter blev prästgårdsar-
rendator. Jonas Petter och de barn som orka- Som prästgårdsarrendator körde han likvag-
de, gick med korna hela vägen. Mormor, som nen. Det var alltid lite kusligt och spännande
då var två år, fick åka med hästskjuts. 1905 att se morfar högt uppe på kuskbocken i sina
flyttade familjen till Deranäs, där Jonas Petter svarta kläder och sin höga hatt. De sista häs-
bodde ända till sin död 1950, 97 år gammal. tarna jag kommer ihåg var Sara och Munter.
Johanna dog i lunginflammation 1922. De var lugna och vana vid att dra likvagnen.
Jag minns gamlamorfar som en snäll gam- När begravningsföljet närmade sig kyrkan
ringde klockaren i kyrkklockorna och då vis-
mal farbror med käpp. Han fångade ibland ste hästarna att de skulle gå sakta och slutade
in mig med käppen om min hals och så fick trava, utan att morfar ingrep. En gång i början
jag sitta i hans knä och han berättade om sin Algot Heldt som arrendator i Ranglaköp 1916-1920 av 40-talet var det 37 grader kallt,
barndom. Han hade gått sex veckor i skolan. Familjen Heldt framför sin nya bostad omkring 1935. Från vänster Alma, Damaris, Algot och Gunvor
8 9