Page 70 - AA2010

Vällingklockan på Bråna gård hördes väl tungt jobb att ta emot höet, bära det längre upp vid samma tid som jakten på älg pågick.
liksom den i Stensjöholm om vinden var upp på skullen, jämna till och strö ut saltet Att samla in och elda upp den torra blasten var
den rätta. Kyrkklockorna ringde in helgen innan nästa lass kom dundrande in på logen. roligare än det enahanda hackandet.
Då jag var liten... nars fick man ingen vilopaus när man hunnit Rännilen hade så bra fallhöjd ner till gatkär- på lördagen och till högmässan på söndagen. Att hoppa i höet var roligt men kunde bara När allt var under tak släpptes kreaturen ut
praktiseras på helgerna när arbetet vilade.
Tupparna i byn hade ständiga, högljudda du-
fram till åkerrenen. Med lite tur kunde man
ret att något dike ej behövts grävas. Detta
få en ”hjälpesten” på sin rad till förtret för gjorde att vattnet strömmade med många små eller som ingen vann. Brånas hund skällde på Nu var läge att sova i höet, men det var inte på åkrarna för att beta av sådant som blivit
Mor höll på att rosta kaffebönor över medtävlarna. Att hacka bort ogräs runt de fall som lämpade sig att bygga vattenhjul i. alla han såg, en träbultvagn skramlade förbi så värst bekvämt på det ojämna underlaget över på åkerrenar och dikeskanter. Då kom
spisen i köket då jag vaknade. En stenar där åder och harv inte kommit åt var Hjulens pladdrande hördes på långt håll, på vägen, kusken hördes mana på sin sölige som prasslade, kliade och stacks. Tuahösten grindarna, leden, på plats över vägen vid
brasa brann i kakelugnen, det var också ett arbete som hörde våren till, liksom särskilt på våren med mycket vatten efter dragare, någon ”poade” att middan var klar. slogs sist och gräset fick ofta forslas hem med Kalles och Tages rågångar. Det gällde att
vinter, fönstren i köket var som van- att skrapa bort matjorden från åkerrenarna. snösmältningen. höbågen. Renar och dikeskanter slogs också. snabba sig på när en hästskjuts eller bil var
ligt isbelagda, men vid köksspisen Efter sådden sopades stenarna rena från den På gårdsplanen kacklade hönsen stillsamt, Där var bra ställen för jordbär som plockades i antågande för att hinna öppna grindarna åt
var det varm och gott. spannmål som fallit på ”hällberget”. Det Från skogsbrynet ledde fägatan fram till den katten fick skäll av ett par skator men låtsades och träddes på strå för att visas upp och sukta dem. Där fanns pengar att förtjäna, vanligen
I kaffekvarnen maldes de nyrostade bönorna. fanns gott om den varan på Bältingen, Södra gamla sommarlaggården, dit korna, som inte höra. Ladusvalorna, som bodde inne i omgivningen med. fem eller tio öre per gång, ibland mer, ibland
mindre. Storasyster Axie var en svår konkur-
laggårn for snabbt som pilar in genom den
betade i skogen sommartid, togs in för att
Glaspumpan fick vatten och sattes varsamt på Åbacken, Lilla fåll, Nylänet, Östra odling och mjölkas morgon och kväll. Där kunde även öppna dörren med mat till sina hungriga ungar Hönsen förde ett fritt liv på sommaren ute rent om slantarna.
spisen. Det skramlade av porslin och skedar. andra åkrar med egennamn. Vid den tiden på en liten here göra nytta med att svepa undan som pipande tittade fram över kanten på boet.
Nu var det dags att kliva upp ur sängen och våren kom flytten upp på vindskammaren. flugorna från korna när de mjölkades. Fäs- I kvällningen råmade korna i väntan på att bli Hösten och längtan till jul
tassa ut i köket, där det vankades kaffe och Där fanns fyra väggfasta fållbänkar med stora, tingarna var ett gissel. Det var en god gärning mjölkade. Inne i köket gick Mor en runda Hösten var körsbärens, äpplenas, päronen och
grova kringlor som smulades och lades i kaf- hackelsefyllda madrasser. Föräldrarna sov där att befria boskapen från dessa plågoandar. Sak med håven för att fånga de flygfän som inte vinbärens tid, bevarade i gott minne. Farfar
fekoppen och åts med teskeden. nere så vi där uppe kunde prata historier och samma med de äckliga bilflugorna, men de fastnat på de upphängda flugpappren. På lör- var en framsynt person, som ordnat så, att
Korna, som varit ute och fått vatten ur den skoja en bra stund efter att det skulle vara bekämpades framgångsrikt med innehållet ur dagskvällarna hörde musik från utedansbanan hans efterkommande kunde festa på all den
tyst i huset.
långa hon vid brunnen, halkade kring på det en oljekanna. Den stora eken som skuggade på Bråna backar, där fjärdingsman Blomkvist frukt han odlat fram i trädgården hemmavid.
isiga underlaget på väg in till fähusets värme. Sommar i antågande laggårn hade Farfar snett upp i unga år. Där höll ett vakande öga på publiken så att allt Vi blev alla bortskämda med en nästan obe-
Hästar, kor, kalvar och grisar hade fått det de Det blev tid att släppa ut kreaturen på grön- byggde vi, Sven och berättaren, en koja i stil gick lugnt och någorlunda nyktert till. Några gränsad tillgång till höstens primörer.
skulle ha ur hoar, spannar och krubbor. De bete. Att åtgärden var efterlängtad syntes med vad Tarzan hade. Många funderingar stojande ungdomar hade sammankomst vid Tröskningen kom igång så här års. För att
båda hästarna, den svarte Jack och den enögde på de glädjeskutt även de gamla, sansade handlade om hur vi skulle kunna svinga oss Ryds vägskäl, en lättviktare knattrade förbi kunna använda halmen till taktäckning av
Jeppe, var ryktade, rännorna vore utgödslade korna tog. Vem som skulle vara husbonde i träden till Gatkärret utan att nudda marken, på väg mot Nockarp. laggårdar och uthus breddes nekerna ut på
och golvet hade fått en omgång med björk- för flocken och få bära skällan avgjordes något vi aldrig lyckades med. loggolvet och tröskades med slaga. Två man
kvasten. De vuxna kom ifrån laggårn, där Mor horn mot horn, segraren var oomstridd ledare I hästhaven fanns nattvioler för den som kun- Kyrkan arbetade gemensamt och det snabba, taktfasta
redan varit och mjölkat innan hon gick in för resten av sommaren. de hitta dem, vilket inte var så lätt. Vi gjorde Söndag morgon, de ringde förste med den dunkandet hördes dag efter dag i byn.
att laga frukosten. utflykter till Hyltebacken att plocka blåsippor lilla klockan i kyrkan. De första besökarna
Att meta i ån var kul, särskilt om vi var flera. syntes på lilleväj. Fält och Emma kom förbi När havren skulle tröskas togs den stora rå-
Vintern töar bort Då tävlades om äran att få flest fiskar. Löja, som växte där, om än sparsamt. Här fanns liksom Fyr från Lilla Fåglasång och före detta oljemotorn fram ur vandringshuset. Det var
lämningar efter en för länge sedan nedlagd
En vintermorgon i början på 30-talet kunde abborre och en och annan braxen var de som skjutbana. En murad grav för de som skötte knekten Elm. Från Rundstets tog de genvägen ett svart vidunder med tunga balanshjul som
börja så. Vi fick elektriskt ljus installerat där nappade bäst. Den som blev utan fisk fick ett markeringarna fanns, fastän delvis raserad, genom hästhaven och hakade på den gamla krävde två draghästar för transport mellan
hemma och vatten drogs in i laggårn. Vintern rent kränkande tillmäle som inte står i någon liksom ett kulfång på krönet av backen, en kyrkvägen vid den lilla kastanjen hemmavid. gårdarna. Grannarna hjälpte varandra; att
var kall och lång. En bra kälke hade Far köpt ordlista. lådkonstruktion fylld av klappersten. Skyt- Alla gubbarna var svartklädda. Några hade tröska var ett jobb med många inblandade,
på en auktion i Stensjöholm. Källarbacken var Ungnöt, någon sinko och ibland en häst tarna låg uppe vid Rundstets och sköt över silverkryckor, presenter på 50-årsdagar. De- åtminstone sex, sju personer behövdes för de
lagom hög för mina vintersporter. Var det bra fördes, tillsammans med Tages och Fälts ån mot måltavlorna. ras bättre hälfter kom några steg efter, också olika arbetsuppgifterna. De möss som hållit
isföre kunde kälken fara iväg ända till Fälta boskap, på sommarbete till allmänningen i de svartklädda och med kluten ofta knutna på gårdsplanen. De kunde lägga sina ägg på till bland havren fick att svårare att gömma
gäre. Men helst höll jag mig inomhus med Höllberg, där de fick beta på de gamla, ned- Ibland bar vi en korg med tvätt till Rundstets. under hakan. När det ringde ”andre” med de mest undanskymda ställen, under loggolv sig. Katten hade bästa tänkbara jaktmarker
katten Kans, min bästa kompis. Om Mor hade lagda odlingarna, som Tura Jösse, Farmors Där fick vi låna deras mangel för att göra tvät- stora klockan ökades farten, nu var det bara eller bakom uppställda redskap. Stora balar som han också utnyttjade. Det var lite spän-
tid kunde jag få sitta med henne vid brasan bror, odlat upp efter den stora sjösänkningen ten slät och fin. Mangeln stod på vinden där en halv timme tills högmässan skulle börja. med nyupptäckta ägg gav stort beröm tull nande med främmat folk, motorn som dund-
och höra när hon läste en saga eller berättade av Möckeln i mitten av 1800-talet. Man fick en del spännande saker fanns att beskåda. Hos Folket från Nockarp, Brobacken, Brunsberg upphittaren. Det var en fördel att vara liten rade och rök, tröskan som skramlande. Det
om hur det var i gamla tider. Att storasyster lov att se till boskapen då och då så att inget den snälle Anton fick jag höra på radion för och Hyltan höll ångan uppe fast de redan och kunna tränga sig in och fynda i de mest ångade om motorns kylvatten, och dammet
Axie och jag vid den här tiden lekte med fattades eller såg krasslig ut. Korna brydde sig första gången, en otrolig upplevelse. haft en lång väg att gå. Folket från Deranäs undanskymda utrymmen till stort förtret för stod tätt på logen. Säckar med spannmål bars
dockor hör till de saker jag helst inte vill bli inte, men hästen såg ut att uppskatta besöken, åkte vagn efter parhästar, som hade plats i de hönsen. upp till magasinet och tömdes i sina bingar.
påmind om. särskilt om han fick en brödbit eller en potatis Sommarens ljud gamla kyrkstallarna. Augusti, dags att hugga av rågen. Den vassa I köket hade de mycket att beställa med

När de sista, gråa snödrivorna töat bort såg att tugga på. Så bar det av på hemväg genom Vinterns snö dämpade ljuden utomhus. Några Min egen medverkan i religionen var skral. stubben krävde en slags glidande gång för att matlagningen åt tröskfolket. Under rasterna
berättades historier; stämningen var gemytlig.
enstaka hästbjällror kunde höras. Belysnings-
jag fram mot att få gå barfota. Den hosta och skogen över linneamarker, förbi Långa kärr, trådarna surrade vid omslag till blidväder. Visst fanns det en söndagsskola där mina inte få tårna ”halshuggna” när man barfota Det brukade ta en dag att klara av årets skörd
rinnande näsa kom som ett brev på posten passerande Runda kärr, där det växte hjortron, Isarna råmade i kylan. Ljudbilden blev en äldre syskon gick, men det blev inte så många drog ut krakarna som nekerna sedan träddes på gårdarna hemmavid.
efter några dagar, var priset man fick betala stannande till vid ”Kaje hall” och funderande annan när snön smält och våren kom med besök för min del i missionshuset, där de or- upp på. Elvakaffet och meraftonkaffet bars
för den tidiga barfotapremiären. hur det namnet kommit till, liksom den längre fågelsång i snart sagt varje buske. Duvorna dentliga barnen samlades och belönades med ut i en korg och blev ett välkommet avbrott November och december. Mörka kvällar,
bort belägna ”Lille Pelles kammare”, där det ett häfte av Barnavännen alternativt Barnens i ett tungt arbete, ofta i stickande värme. kallt regn och blåst. Det var inte min årstid.
Våren kom i sinom tid. Veden skulle bäras sas att en vallpojke hittats död. På vägen förbi klagade med adress till göken ”Du tjuv du vän. Den snälla lärarinnan hette Sigrid och När rågen togs in slogs den mot logväggen, Julen var långt borta, det fanns inte mycket
in i vedboden och betorna skulle gallras och Gatkärret fanns en hällkista, vars täckstenar tjuv, du tog mina sju och la dit dina tu du tjuv”. ville oss säkert väl, men så värst spännande dundrades, så att de löst sittande kornen föll att göra. Katten Kans och jag fördrev tiden
hackas. Det gällde att hinna med sin rad, an- förmodligen tagits till bro över rännilen i var det inte. ut. Det brödbaket som Mor gjorde på den nya så gott vi kunde under oxveckorna fram till
närheten. skörden var viktigt, då den nya rågen kunde jul. Vi väntade på julgranar och fågelkärvar
Agunnaryds Allehanda är en månatlig nyhets- och informationstidning som Ansvarig utgivare: Willy Uvebrant tel: 0372-611 27 Rotegruppen: Distribution: Mot mörkare tider ha andra egenskaper vi bakning än vad den och fantiserade om möjliga och omöjliga
återspeglar bygdens liv och utveckling, och syftar till att öka samhörighets- Redaktionssamordnare: Tommy Andersson tel: 0372-611 76 Gunvor Karlsson Erik Karlsson Midsommartid. Gräset som fallit för slåtter- gamla hade. Därför sparades en del gammal julklappar denna den sista julen innan skolan
känslan i Agunnaryd. Utgivningen görs av en organisation med fördelat Kassör: Inger Johansson tel: 0372-650 51 Inger Johansson Willy Uvebrant
ansvar på ideell basis. Agunnaryds Allehanda delas ut gratis till alla hushåll Controller: Krister Lindkvist Gunnel Nilsson Niclas Jönsson maskinen samlades på bredor, som efter hand råg till dess den nya hade prövats och gett ett skulle börja och friheten blev ett minne blott.
i Agunnaryd och ekonomin är främst baserad på sponsorbidrag. Sponsorkontakt: Krister Lindkvist tel:0372-650 10 Eva Nilsson strängades för att slutligen stackas och, när gott resultat.
Prenumerera på Agunnaryds Allehanda, Du får 11 nummer för 150 kr/ år. Annonser: Tommy Andersson tel: 0372-611 76 Stig Uvebrant
Betala in din prenumerationsavgift på BG: 52 18-87 29 Prenumerationer: Inger Johansson tel: 0372-650 51 höet var torrt, lastas in höhäcken och kördes
IBAN-nr: SE66 8000 0816 9590 4994 1926 hem till logen. Det var vådligt att trampa i September. Dags att meja av havren och Född i Passagården 1928.
SWIFT-code: SWEDSESS Tryck: vetet och forsla in det i ladorna. Näst i tur att Flyttade till Stockholm 1946.
Lösnummerpris 15 kronor Kontakt: lasset, särskilt när den började bli full och
Bidrag kan läggas i redaktionens brevlåda vid lanthandeln eller till: Inger Johansson tel: 0372-650 51 skördas var betor och rovor som ibland lades Men i själen alltid Agunnarydsbo.
Tommy Andersson Bokvägen 13. 34177 Agunnaryd Erik Nilsson tel: 0372-610 30 man inte kunde ta stöd mot häckkanten om i stukor. Blasten kördes hem till korna, som
E-post: agunnarydsallehanda@agunnaryd.se Gunvor Karlsson tel: 0372-133 62 Omslagsbild: Jonas Svensson hästen skulle rycka till. Det var ett varmt och
Redaktionen ansvarar inte för att inlämnat material returneras. Det som Jonas Svensson tel: 0372-611 63 Layoutansvarig detta nummer: Jonas Svensson gärna åt upp den. Potatisen brukade vi hacka
önskas åter hämtas inom en månad efter utgivning hos Tommy Andersson. Birgitta Lindkvist tel: 0372-650 10
Senast den 30:e varje månad ska material vara inkommet för att komma med
i nästkommande nummer.
2 3