Page 70 - AA2010
P. 70

Vällingklockan på Bråna gård hördes väl   tungt jobb att ta emot höet, bära det längre   upp vid samma tid som jakten på älg pågick.
                                                                                                                              liksom den i Stensjöholm om vinden var   upp på skullen, jämna till och strö ut saltet   Att samla in och elda upp den torra blasten var
                                                                                                                              den rätta. Kyrkklockorna ringde in helgen   innan nästa lass kom dundrande in på logen.   roligare än det enahanda hackandet.
        Då jag var liten...                 nars fick man ingen vilopaus när man hunnit   Rännilen hade så bra fallhöjd ner till gatkär-  på lördagen och till högmässan på söndagen.   Att hoppa i höet var roligt men kunde bara   När allt var under tak släpptes kreaturen ut
                                                                                                                                                                  praktiseras på helgerna när arbetet vilade.
                                                                                                                              Tupparna i byn hade ständiga, högljudda du-
                                            fram till åkerrenen. Med lite tur kunde man
                                                                                 ret att något dike ej behövts grävas. Detta
                                            få en ”hjälpesten” på sin rad till förtret för   gjorde att vattnet strömmade med många små   eller som ingen vann. Brånas hund skällde på   Nu var läge att sova i höet, men det var inte   på åkrarna för att beta av sådant som blivit
        Mor höll på att rosta kaffebönor över   medtävlarna. Att hacka bort ogräs runt de   fall som lämpade sig att bygga vattenhjul i.   alla han såg, en träbultvagn skramlade förbi   så värst bekvämt på det ojämna underlaget   över på åkerrenar och dikeskanter. Då kom
        spisen i köket då jag vaknade. En   stenar där åder och harv inte kommit åt var   Hjulens pladdrande hördes på långt håll,   på vägen, kusken hördes mana på sin sölige   som prasslade, kliade och stacks. Tuahösten   grindarna, leden, på plats över vägen vid
        brasa brann i kakelugnen, det var   också ett arbete som hörde våren till, liksom   särskilt på våren med mycket vatten efter   dragare, någon ”poade” att middan var klar.  slogs sist och gräset fick ofta forslas hem med   Kalles och Tages rågångar. Det gällde att
        vinter, fönstren i köket var som van-  att skrapa bort matjorden från åkerrenarna.   snösmältningen.                                                      höbågen. Renar och dikeskanter slogs också.   snabba sig på när en hästskjuts eller bil var
        ligt isbelagda, men vid köksspisen   Efter sådden sopades stenarna rena från den                                      På gårdsplanen kacklade hönsen stillsamt,   Där var bra ställen för jordbär som plockades   i antågande för att hinna öppna grindarna åt
        var det varm och gott.              spannmål som fallit på ”hällberget”. Det   Från skogsbrynet ledde fägatan fram till den   katten fick skäll av ett par skator men låtsades   och träddes på strå för att visas upp och sukta   dem. Där fanns pengar att förtjäna, vanligen
        I kaffekvarnen maldes de nyrostade bönorna.   fanns gott om den varan på Bältingen, Södra   gamla sommarlaggården, dit korna, som   inte höra. Ladusvalorna, som bodde inne i   omgivningen med.  fem eller tio öre per gång, ibland mer, ibland
                                                                                                                                                                                                       mindre. Storasyster Axie var en svår konkur-
                                                                                                                              laggårn for snabbt som pilar in genom den
                                                                                 betade i skogen sommartid, togs in för att
        Glaspumpan fick vatten och sattes varsamt på   Åbacken, Lilla fåll, Nylänet, Östra odling och   mjölkas morgon och kväll. Där kunde även   öppna dörren med mat till sina hungriga ungar   Hönsen förde ett fritt liv på sommaren ute   rent om slantarna.
        spisen. Det skramlade av porslin och skedar.   andra åkrar med egennamn. Vid den tiden på   en liten here göra nytta med att svepa undan   som pipande tittade fram över kanten på boet.
        Nu var det dags att kliva upp ur sängen och   våren kom flytten upp på vindskammaren.   flugorna från korna när de mjölkades. Fäs-  I kvällningen råmade korna i väntan på att bli             Hösten och längtan till jul
        tassa ut i köket, där det vankades kaffe och   Där fanns fyra väggfasta fållbänkar med stora,   tingarna var ett gissel. Det var en god gärning   mjölkade. Inne i köket gick Mor en runda     Hösten var körsbärens, äpplenas, päronen och
        grova kringlor som smulades och lades i kaf-  hackelsefyllda madrasser. Föräldrarna sov där   att befria boskapen från dessa plågoandar. Sak   med håven för att fånga de flygfän som inte     vinbärens tid, bevarade i gott minne. Farfar
        fekoppen och åts med teskeden.      nere så vi där uppe kunde prata historier och   samma med de äckliga bilflugorna, men de   fastnat på de upphängda flugpappren. På lör-                    var en framsynt person, som ordnat så, att
        Korna, som varit ute och fått vatten ur den   skoja en bra stund efter att det skulle vara   bekämpades framgångsrikt med innehållet ur   dagskvällarna hörde musik från utedansbanan          hans efterkommande kunde festa på all den
                                            tyst i huset.
        långa hon vid brunnen, halkade kring på det                              en oljekanna. Den stora eken som skuggade    på Bråna backar, där fjärdingsman Blomkvist                              frukt han odlat fram i trädgården hemmavid.
        isiga underlaget på väg in till fähusets värme.  Sommar i antågande      laggårn hade Farfar snett upp i unga år. Där   höll ett vakande öga på publiken så att allt                           Vi blev alla bortskämda med en nästan obe-
        Hästar, kor, kalvar och grisar hade fått det de   Det blev tid att släppa ut kreaturen på grön-  byggde vi, Sven och berättaren, en koja i stil   gick lugnt och någorlunda nyktert till. Några   gränsad tillgång till höstens primörer.
        skulle ha ur hoar, spannar och krubbor. De   bete. Att åtgärden var efterlängtad syntes   med vad Tarzan hade. Många funderingar   stojande ungdomar hade sammankomst vid                      Tröskningen kom igång så här års. För att
        båda hästarna, den svarte Jack och den enögde   på de glädjeskutt även de gamla, sansade   handlade om hur vi skulle kunna svinga oss   Ryds vägskäl, en lättviktare knattrade förbi           kunna använda halmen till taktäckning av
        Jeppe, var ryktade, rännorna vore utgödslade   korna tog. Vem som skulle vara husbonde   i träden till Gatkärret utan att nudda marken,   på väg mot Nockarp.                                  laggårdar och uthus breddes nekerna ut på
        och golvet hade fått en omgång med björk-  för flocken och få bära skällan avgjordes   något vi aldrig lyckades med.                                                                           loggolvet och tröskades med slaga. Två man
        kvasten. De vuxna kom ifrån laggårn, där Mor   horn mot horn, segraren var oomstridd ledare   I hästhaven fanns nattvioler för den som kun-  Kyrkan                                            arbetade gemensamt och det snabba, taktfasta
        redan varit och mjölkat innan hon gick in för   resten av sommaren.      de hitta dem, vilket inte var så lätt. Vi gjorde   Söndag morgon, de ringde förste med den                            dunkandet hördes dag efter dag i byn.
        att laga frukosten.                                                      utflykter till Hyltebacken att plocka blåsippor   lilla klockan i kyrkan. De första besökarna
                                            Att meta i ån var kul, särskilt om vi var flera.                                  syntes på lilleväj. Fält och Emma kom förbi                              När havren skulle tröskas togs den stora rå-
        Vintern töar bort                   Då tävlades om äran att få flest fiskar. Löja,   som växte där, om än sparsamt. Här fanns   liksom Fyr från Lilla Fåglasång och före detta                 oljemotorn fram ur vandringshuset. Det var
                                                                                 lämningar efter en för länge sedan nedlagd
        En vintermorgon i början på 30-talet kunde   abborre och en och annan braxen var de som   skjutbana. En murad grav för de som skötte   knekten Elm. Från Rundstets tog de genvägen             ett svart vidunder med tunga balanshjul som
        börja så. Vi fick elektriskt ljus installerat där   nappade bäst. Den som blev utan fisk fick ett   markeringarna fanns, fastän delvis raserad,   genom hästhaven och hakade på den gamla      krävde två draghästar för transport mellan
        hemma och vatten drogs in i laggårn. Vintern   rent kränkande tillmäle som inte står i någon   liksom ett kulfång på krönet av backen, en   kyrkvägen vid den lilla kastanjen hemmavid.        gårdarna. Grannarna hjälpte varandra; att
        var kall och lång. En bra kälke hade Far köpt   ordlista.                lådkonstruktion fylld av klappersten. Skyt-  Alla gubbarna var svartklädda. Några hade                                tröska var ett jobb med många inblandade,
        på en auktion i Stensjöholm. Källarbacken var   Ungnöt, någon sinko och ibland en häst   tarna låg uppe vid Rundstets och sköt över   silverkryckor, presenter på 50-årsdagar. De-             åtminstone sex, sju personer behövdes för de
        lagom hög för mina vintersporter. Var det bra   fördes, tillsammans med Tages och Fälts   ån mot måltavlorna.         ras bättre hälfter kom några steg efter, också                           olika arbetsuppgifterna. De möss som hållit
        isföre kunde kälken fara iväg ända till Fälta   boskap, på sommarbete till allmänningen i                             de svartklädda och med kluten ofta knutna   på gårdsplanen. De kunde lägga sina ägg på   till bland havren fick att svårare att gömma
        gäre. Men helst höll jag mig inomhus med   Höllberg, där de fick beta på de gamla, ned-  Ibland bar vi en korg med tvätt till Rundstets.   under hakan. När det ringde ”andre” med   de mest undanskymda ställen, under loggolv   sig. Katten hade bästa tänkbara jaktmarker
        katten Kans, min bästa kompis. Om Mor hade   lagda odlingarna, som Tura Jösse, Farmors   Där fick vi låna deras mangel för att göra tvät-  stora klockan ökades farten, nu var det bara   eller bakom uppställda redskap. Stora balar   som han också utnyttjade. Det var lite spän-
        tid kunde jag få sitta med henne vid brasan   bror, odlat upp efter den stora sjösänkningen   ten slät och fin. Mangeln stod på vinden där   en halv timme tills högmässan skulle börja.   med nyupptäckta ägg gav stort beröm tull   nande med främmat folk, motorn som dund-
        och höra när hon läste en saga eller berättade   av Möckeln i mitten av 1800-talet. Man fick   en del spännande saker fanns att beskåda. Hos   Folket från Nockarp, Brobacken, Brunsberg   upphittaren. Det var en fördel att vara liten   rade och rök, tröskan som skramlande. Det
        om hur det var i gamla tider. Att storasyster   lov att se till boskapen då och då så att inget   den snälle Anton fick jag höra på radion för   och Hyltan höll ångan uppe fast de redan   och kunna tränga sig in och fynda i de mest   ångade om motorns kylvatten, och dammet
        Axie och jag vid den här tiden lekte med   fattades eller såg krasslig ut. Korna brydde sig   första gången, en otrolig upplevelse.  haft en lång väg att gå. Folket från Deranäs   undanskymda utrymmen till stort förtret för   stod tätt på logen. Säckar med spannmål bars
        dockor hör till de saker jag helst inte vill bli   inte, men hästen såg ut att uppskatta besöken,                     åkte vagn efter parhästar, som hade plats i de   hönsen.                 upp till magasinet och tömdes i sina bingar.
        påmind om.                          särskilt om han fick en brödbit eller en potatis   Sommarens ljud                 gamla kyrkstallarna.                Augusti, dags att hugga av rågen. Den vassa   I köket hade de mycket att beställa med

        När de sista, gråa snödrivorna töat bort såg   att tugga på. Så bar det av på hemväg genom   Vinterns snö dämpade ljuden utomhus. Några   Min egen medverkan i religionen var skral.   stubben krävde en slags glidande gång för att   matlagningen åt tröskfolket. Under rasterna
                                                                                                                                                                                                       berättades historier; stämningen var gemytlig.
                                                                                 enstaka hästbjällror kunde höras. Belysnings-
        jag fram mot att få gå barfota. Den hosta och   skogen över linneamarker, förbi Långa kärr,   trådarna surrade vid omslag till blidväder.   Visst fanns det en söndagsskola där mina   inte få tårna ”halshuggna” när man barfota   Det brukade ta en dag att klara av årets skörd
        rinnande näsa kom som ett brev på posten   passerande Runda kärr, där det växte hjortron,   Isarna råmade i kylan. Ljudbilden blev en   äldre syskon gick, men det blev inte så många   drog ut krakarna som nekerna sedan träddes   på gårdarna hemmavid.
        efter några dagar, var priset man fick betala   stannande till vid ”Kaje hall” och funderande   annan när snön smält och våren kom med   besök för min del i missionshuset, där de or-  upp på. Elvakaffet och meraftonkaffet bars
        för den tidiga barfotapremiären.    hur det namnet kommit till, liksom den längre   fågelsång i snart sagt varje buske. Duvorna   dentliga barnen samlades och belönades med   ut i en korg och blev ett välkommet avbrott   November och december. Mörka kvällar,
                                            bort belägna ”Lille Pelles kammare”, där det                                      ett häfte av Barnavännen alternativt Barnens   i ett tungt arbete, ofta i stickande värme.   kallt regn och blåst. Det var inte min årstid.
        Våren kom i sinom tid. Veden skulle bäras   sas att en vallpojke hittats död. På vägen förbi   klagade med adress till göken ”Du tjuv du   vän. Den snälla lärarinnan hette Sigrid och   När rågen togs in slogs den mot logväggen,   Julen var långt borta, det fanns inte mycket
        in i vedboden och betorna skulle gallras och   Gatkärret fanns en hällkista, vars täckstenar   tjuv, du tog mina sju och la dit dina tu du tjuv”.  ville oss säkert väl, men så värst spännande   dundrades, så att de löst sittande kornen föll   att göra. Katten Kans och jag fördrev tiden
        hackas. Det gällde att hinna med sin rad, an-  förmodligen tagits till bro över rännilen i                            var det inte.                       ut. Det brödbaket som Mor gjorde på den nya   så gott vi kunde under oxveckorna fram till
                                            närheten.                                                                                                             skörden var viktigt, då den nya rågen kunde   jul. Vi väntade på julgranar och fågelkärvar
        Agunnaryds Allehanda är en månatlig nyhets- och informationstidning som   Ansvarig utgivare: Willy Uvebrant tel: 0372-611 27  Rotegruppen:      Distribution:      Mot mörkare tider  ha andra egenskaper vi bakning än vad den   och fantiserade om möjliga och omöjliga
        återspeglar bygdens liv och utveckling, och syftar till att öka samhörighets-  Redaktionssamordnare: Tommy Andersson tel: 0372-611 76  Gunvor Karlsson  Erik Karlsson         Midsommartid. Gräset som fallit för slåtter-  gamla hade. Därför sparades en del gammal   julklappar denna den sista julen innan skolan
        känslan i Agunnaryd. Utgivningen görs av en organisation med fördelat   Kassör: Inger Johansson tel: 0372-650 51  Inger Johansson  Willy Uvebrant
        ansvar på ideell basis. Agunnaryds Allehanda delas ut gratis till alla hushåll   Controller: Krister Lindkvist  Gunnel Nilsson   Niclas Jönsson  maskinen samlades på bredor, som efter hand   råg till dess den nya hade prövats och gett ett   skulle börja och friheten blev ett minne blott.
        i Agunnaryd och ekonomin är främst baserad på sponsorbidrag.  Sponsorkontakt: Krister Lindkvist tel:0372-650 10  Eva Nilsson  strängades för att slutligen stackas och, när   gott resultat.
        Prenumerera på Agunnaryds Allehanda, Du får 11 nummer för 150 kr/ år.  Annonser: Tommy Andersson tel: 0372-611 76                                                                                                      Stig Uvebrant
        Betala in din prenumerationsavgift på BG: 52 18-87 29  Prenumerationer: Inger Johansson tel: 0372-650 51              höet var torrt, lastas in höhäcken och kördes
        IBAN-nr: SE66 8000 0816 9590 4994 1926                                                                                hem till logen. Det var vådligt att trampa i   September. Dags att meja av havren och   Född i Passagården 1928.
        SWIFT-code: SWEDSESS                                                     Tryck:                                                                           vetet och forsla in det i ladorna. Näst i tur att   Flyttade till Stockholm 1946.
        Lösnummerpris 15 kronor             Kontakt:                                                                          lasset, särskilt när den började bli full och
        Bidrag kan läggas i redaktionens brevlåda vid lanthandeln eller till:   Inger Johansson tel: 0372-650 51                                                  skördas var betor och rovor som ibland lades   Men i själen alltid Agunnarydsbo.
        Tommy Andersson Bokvägen 13. 34177 Agunnaryd   Erik Nilsson tel: 0372-610 30                                          man inte kunde ta stöd mot häckkanten om   i stukor. Blasten kördes hem till korna, som
        E-post: agunnarydsallehanda@agunnaryd.se  Gunvor Karlsson tel: 0372-133 62  Omslagsbild: Jonas Svensson               hästen skulle rycka till. Det var ett varmt och
        Redaktionen ansvarar inte för att inlämnat material returneras. Det som   Jonas Svensson tel: 0372-611 63   Layoutansvarig detta nummer: Jonas Svensson   gärna åt upp den. Potatisen brukade vi hacka
        önskas åter hämtas inom en månad efter utgivning hos Tommy Andersson.   Birgitta Lindkvist tel: 0372-650 10
        Senast den 30:e varje månad ska material vara inkommet för att komma med
        i nästkommande nummer.
        2                                                                                                                                                                                                                              3
   65   66   67   68   69   70   71   72   73   74   75