Page 226 - AA2011

Jul i Sjöabro

Med anledning av julen bjuder Berit Stora limpor som förvarades i bingar (stora Här på bordet låg nu
Eriksson, med anor från Stockhult, kistor) med säd för att hålla sig, och sist det grisen i alla delikata
på ytterligare en berättelse från sin goda vetebrödet och småkakorna. Till sist former. Glömd var före-
släkt. städades hela huset. Det tvättades och sku- satsen att inte äta en bit
Julförberedelse i slutet av 1800-talet rades och gnoddes. Rena gardiner och dito av den stackars nassen.
trasmattor kom på plats. Dagen före julafton
Med frisk aptit smorde
Långt före jul började förberedelserna. Båda byttes rent i alla sängar och barnen, de bara man kråset med sylta,
de stackars griseknoarna fick släppa till väntade och väntade. korv och allt annat gott.
livhanken för att bli sylta, korv och skinka Julafton Efter maten fick man ta hand om sin julahög.
m.m. Tidigt på morgonen kom slaktaren Det var höjdpunkten på firandet. Några jul-
och barnen tillhölls att stanna inomhus. Här På julaftons morgon tog Joel med sig Kalle klappar förekom inte, kanske ett par strumpor
kunde höra de arma nassarnas dödsskri och och mor till skogs för att hämta julgranar. eller annat plagg, men inga leksaker, sådana
plötsliga tystnad. En stor gran till salen och två andra att stå förfärdigade man själv efter bästa förmåga.
Barnen kröp ner i sina sängar och höll för utanför vid trappan, en till Stina och Britta ”Men vi lekte med varandra och hade så
och så två till deras trappa. Det gick fort
öronen, lovande sig själva att inte äta en att hitta granarna som var utsedda i förväg. roligt”.
endaste tugga av de stackars djuren. Sen fick Sedan bar det av hemåt där de hamnade på
de skåda grisarnas kroppar upphängda på plats. Innegranen sattes i en korslagd träfot Sen blev det att krypa i säng för man skulle
stegar mot logväggen. Inälvorna var urtagna med hål i mitten och sen fick barnen hjälpa med till julottan och snart sov man gott efter
och låg i stora baljor med vatten. Tarmarna till att klä det doftande trädet med flaggor, allt roligt man haft.
skrapades, vändes och sköljdes av, de skulle ljus, äpplen och konfekt. Men usch, en sådan Julottefärden till kyrkan
bli korvskinn. Det kokades och mosades förfärligt lång dag detta var, skulle det aldrig
dagarna i ända till all slakt var bli julaftons kväll. Tidigt nästa morgon blev man väckt, fick
undanstökad. på kläderna med fart, för nu skulle det bli
Ja nu fanns det korv, pressylta, Alla skulle också julbada innan det roliga julottefärd. Vägen till kyrkan var lång och
började. Ett stort kar med vatten som värmts
det gällde att komma i tid. En stor släde med
skinka, paltbröd och hack- i en stor gryta iordningställdes. Efter badet halm att sitta i och fällar att krypa under och
korv. Efter slakten bryggdes hälldes en skopa iskallt vatten över den i med ungar och ungdomar och iväg.
juldrickat, ljusen stöptes och huttrande barnakroppen, det var härdande
lutfisken lades i blöt. Det och bra mot förkylning. Men sen – på med Bjällrorna klingade, stjärnorna lyste klara
var en rusch utan dess like. rena kläder och så var det dags. och det var bitande kallt. Men undan gick
Närmare helgen bakades jul- det bland frostklädda, snötyngda buskar och
brödet . Nu öppnades dörrarna till salen. Där sprakade träd. Varje jul måste någon stanna hemma
en brasa i kakelugnen, granen stod färdig- och vakta ljusen, som tändes i alla fönster i
klädd i all sin prakt och på ett bord fanns huset. Ljusen och julkärvarna var viktiga, det
alla julhögarna ställda. En hög för varje barn. skötte Joel om varje år.
Där fanns den goda russinbullen, pepparkaka
och småkakor av alla sorterna. Detta goda Så kom man då till kyrkan, tågade in och fram
fick emellertid vänta till senare, först skulle till Sjöabro-bänken. Där satt man inklämd allt
julmaten ätas. Alla samlades kring bordet, medan psalmerna sjöngs och julevangeliet
där någon av barnen skulle läsa bordsbönen lästes. Det var så ovanligt och högtidligt,
innan man satte sig. man reste sig och satte sig allteftersom de
övriga gjorde. Detta var ju naturligtvis till för
Detta var nu en gång en riktig pina tyckte mor att folk inte skulle somna. Det hostades och
som för det mesta blev den som måste läsa. hackades lite här och där, annars hördes bara
Anna talade för tyst och Kalle slarvade och prästens röst från predikstolen där han stod
sluddrade så det blev lilla Blenda som fick och såg strängt ner på sina församlingsbor.
lida sig igenom denna akt. När äntligen ottan var över och man kom ut
var det alldeles ljust ute. Sen blev det kapp-
körning hemåt med bjällerklang och flåsande
hästar förbi röda stugor och snötyngda träd
i rasande fart.
”Å, så roligt det var”.

Berättat av Blenda Persson i Sjöabro,
nedskrivit och illustrat av hennes dotter
Alma Petersson, varefter Almas dotterdot-
ter Berit Eriksson har sänt in bidraget till
Agunnaryds Allehanda som säger
”Tack för en härlig Julberättelse”.

10