Page 82 - AA2016

Jamen, hej på er!

Nina Ring heter jag som fått stafettpinnen
den här gången. Jag är den yngsta gräbban till
Olle och Margareta Ring från Södra Elmtåsa.
En vårdag i april 1972 kommer jag till värl-
den på Köpings BB med väldig fart och rug-
gigt tidigt på morgonen. Det är hittills den
enda gången jag någonsin varit morgonpigg,
tidiga mornar är inte riktigt min grej. De för-
sta två åren bor vi (mamma, pappa, min stora-
syster Linda och jag) i Skinnskatteberg, men
1974 flyttar vi till Agunnaryd, där vi hyr ett
hus på Martinslund.
Här bor vi grannar med Rönnäs gård och jag
blir kompis med Fredrik Karlsson, som är Team NiPe
jämngammal med mig. Vi är nog ganska små,
men vilka roliga minnen jag har från detta. Vi I Elmtåsa däremot, där finns min trygghet, en med husvagn, stadsbo och spelar bollsport.
leker allt möjligt, framför allt är vi mycket ut- mitt paradis! Här finns skogen, åkrarna, sten- Vi kompletterar alltså varandra bra och oftast
omhus och hittar nog på en hel del bus. murarna, grusvägarna, bäckarna och kojorna, är vi rörande överens. Ett jäkligt fint och bra
Vi börjar umgås med en nyinflyttad familj på ja allt man kan önska sig som barn. Ett tag team – Team Nipe!
Myrarås, familjen Westergren. När vi första huserar vi Bråna Rid och Stallklubbs hästar Vi får jobb i Blekinge. En vit fläck på kartan
gången åker dit står jag plötsligt öga mot öga hos oss och vi rider runt i skogarna året runt. för oss båda, men min syster Linda och hen-
med en nästan jämnlång flicka, jag är 4 och På vintern åker vi skidor på vårt skidspår i nes man Lars bor turligt nog i Ronneby, så
hon är 3 år. Flickan är Johanna Westergren, skogen, eller skridskor på en frusen blöta på dit flyttar vi 1997. Peter och jag köper hus i
numera Senges. Vi stirrar stint på varandra nån åker. Kallinge (av alla ställen) och under åren 1998-
ett tag, liksom kraftmäter oss. Vi inser att vi På sommaren kretsar det mesta runt höskör- 2002 har vi fokus på husrenovering, träning
är av samma skrot och korn och blir sen vän- den och jag lär mig tidigt betydelsen av att ha och resor. Vi åker bland annat på skidresor,
ner. Även med Johanna är busfaktorn hög, koll på SMHI. Fint väder betyder antingen en ser solförmörkelse i Paris och gör långresor
jag minns fortfarande pappas min när vi glatt heldag i Halmstad eller kombinationen köra till Thailand och USA. Tillsammans med ett
berättar att vi har stängt in katten i tvättma- hö och ta ut båten på Möckeln. Sommartid par vänner som också flyttat från Växjö till
skinen. Tiden på Martinslund är rolig, livet är också spelmanstämmornas tid, jag är upp- Blekinge genomför vi En Svensk Klassiker
går ut på att leka så mycket som möjligt och vuxen med knätofs och fiolmusik. Vi kus- (jag missade dock Vätternrundan pga ett
skogen runt omkring är en sagovärld. Efter kar land och rike runt till olika ställen där de bröllop).
några år flyttar vi till vårt nybyggda hus i vuxna spelar fiol och vi barn går på ständig
Elmtåsa och jag får nya större marker och upptäcksfärd. Jag är nyfiken och vill gärna se På sensommaren 2001 gifter vi oss och näs-
skogar att utforska. varje stig, varje sten och bäck dit jag kommer. tan på dagen ett år senare föds vår Hanna.
Våra vänner och Linda & Lars får barn unge-
Så börjar jag lekis och skolan i Agunnaryd. Tidigt föds alltså min kärlek till kartor och fär samtidigt, så plötsligt blir vi ett underbart
Tyvärr är inte mina minnen fullt så ljusa från lusten att utforska de platser jag kommer till. gäng med barn och vuxna! Under åren som
skoltiden. Jag blir redan från starten sedd som Går högstadiet i Ljungby och sen teknisk lin- följer fylls gänget på med allt fler barn och i
en udda fågel och får inte riktigt vara med. je på gymnasiet i Ljungby och Växjö. Efter november 2006 är det vår tur igen, då Emil
Mina kläder anses hemsydda och fula, mina studenten börjar jag läsa beteendevetenskap kommer till världen.
föräldrar är tydligen konstiga och de andra (media & kommunikation, pedagogik, soci-
har redan bästisar i samma årskurs (jag har ju alpsykologi mm) och det är en fullträff! För Men vi backar lite, till januari 2005. Till
en vän i Johanna, men bara vartannat år pga första gången hittar jag motivation och lust för Gudrun. Henne känner ni ju… tyvärr. Vi
B-skolemodellen). Jag har ständigt en klump skolan. Efter några år saknar jag de tekniska i Kallinge sitter i utkanten av stormen och
i magen och är på min vakt mot elakheter. Jag ämnena och läser två år till Maskiningenjör. tycker mest att det är lite häftigt när rutorna
har lätt för mig i skolarbetet, men har ingen Beteendevetenskap och teknik i kombina- bågnar. Helgen efter åker vi till Elmtåsa för
trygghet och känner därför inte heller nån tion, leder till arbete som teknikinformatör. att tömma frysboxen och ta med lite färskvat-
skolglädje. Detta blir med åren bättre, men Jag skriver idag tekniska manualer till allt ten. Fortfarande med känslan av att det är ett
än i dag har jag svårt att lita på att jag har en från IT-system till militära båtar. roligt äventyr kör vi runt i bygden och tittar
plats i gänget. Jag hyser inget agg mot mina på det brutala plockepinnet. Sen efter en tid
klasskamrater, men kan känna sorg över att Under studenttiden träffar jag Peter. Han är kommer verkligheten ikapp. Min barndoms
vuxenvärlden valde att inte se den ensamma allt jag inte är: en engagerad elingenjörsstu- skog, den är ju borta! Allt det där som jag
rädda flickan. dent som gillar att meka med bilar, är uppvux- känner så väl står där inte mer.

Den som fått stafettpinnen berättar intressanta saker från sitt liv, samt lämnar vidare till någon som man tror har mer att berätta. Det
kan vara en här boende, inflyttad, utflyttad eller med annan relation till Agunnaryd. Avlämnaren förankrar först med stafettmottagaren.

14