Page 178 - AA2016

Natten då deras trygghet försvann

Natten mellan den 18-19 juli, mitt Vilma älskar speciella parfymer berättar vemod, sorg, ilska och frustration man tänk-
inne i ett samhälle med grannar Anna, många har hon sparat till och köpt te tankar som ”har gick du omkring, i MITT
näst intill vägg i vägg inte ens där själv, eller fått i present, dessa hade de stulit, hem bland MINA saker och rotade, allt som
kan man känna sig trygg längre… varför? Vem vill ha en halvfull parfymflaska du inte tyckte var något av värde för dig,
liksom? Vilmas lilla necessär med smink hon men som kanske betydde något ovärderligt
Jag träffar Anna Nilsson, i det hem på använde sig av saknades också den, liksom mycket för oss bara slängde du runt dig”…
Lönnvägen i Agunnaryd som hon delar med Annas dator, två par nyinköpta märkesskor,
döttrarna Vilma och Maja. Tvärs över vägen märkesväska, den där burken med mynt som Anna berättar vidare att de erbjudits samtals-
på ena sidan finns bygdegården, de delar upp- finns i mångas hem, där man försöker spara hjälp, men ännu inte tackat ja till detta. De
fart med sin närmsta granne, och runtom lig- ihop till en liten guldkant på tillvaron även har varandra och pratar mycket om det som
ger bostäder alldeles intill, det är mitt i byn den var stulen tillsammans med en del an- hänt och hur de känner, likaså har de folk i
där gatlysen lyser upp på kvällen, ett stenkast nat. T.o.m. 4 nektariner tog de med sig, eller sin närhet som finns där om de behöver. Men
från skolan, och ändå har hon, liksom flera åt upp medan de höll på att bestjäla Anna och säger Anna, det finns de här i byn som orsa-
andra den senaste tiden, bittert fått erfara att hennes döttrar på saker som var deras tillsam- kar skada med sina lögner och falska rykten,
det inte hjälper. Här har några, för det måste mans med en del av deras trygghet. Man blir folk som efter att detta hänt pratade om att
vara fler än en, brutit sig in, in i deras pri- så förbannad brister Anna ut, det är inte okej! jag skulle ha lagt ut på Facebook att jag inte
vata tillvaro, deras hem, och stulit med sig var hemma, och att jag då i princip fick skylla
så mycket mer än de saker de hittat som de Givetvis polisanmälde de det direkt, tre po- mig själv. Men Nej jag hade inte lagt ut att
ansett värdefulla, de har tagit tryggheten och liser kom ut och tog foton från brottsplatsen, jag skulle sova borta den natten, vem som än
lugnet från de inneboende, fått dem att fasa och försökte säkra några spår eller ledtrådar. hittade på det sårar verkligen. Däremot skrev
de mörka kvällarna, känna rädsla för att vara Så snart de gått började Anna återställa det jag om inbrottet på sociala medier efter att det
ensamma hemma, ensamma i sitt eget hus, en hem som ändå var deras. Att själv dokumen- hänt men jag tror inte förövaren är synsk…
plats ingen oinbjuden har något att göra på… tera något tänkte hon inte på, utan nu ville hon Att det ska vara så svårt att bara säga ”hej,
och ändå kom de, en natt mitt i juli. bara få iordning, och försöka komma fram till hur är det?” suckar hon…
allt det som nu saknades. Både försäkrings-
Anna berättar att just den natten då det otänk- bolag och polis behövde veta. Det är inte så Anna, om den eller de som gjorde detta, som
bara, det som bara händer andra, men som självklart att man direkt ser eller lägger märke bryter sig in i andras hem och stjäl, om den
nu även drabbad dem hände, då var hon inte till det som saknas, det är först när man behö- personenskulle läsa detta, vad skulle du vilja
hemma. Förvisso var hon kvar i byn men ver det och det inte är där som man inser att säga till den personen då?, frågar jag.
skulle passa Martin och Saras (son och svär- även det nu är försvunnet. Anna tittar på mig och svarar:
dotters) hund och lättast görs det på plats,
därför skulle hon sova borta hos dem, kvar i Första natten var fruktansvärd berättar Anna, ”Det värsta är inte att ta sakerna, du behövde
bostaden var det dock tänkt att Maja, Annas Maja fick ha tv och dvd igång för att ens kun- pengarna. Det värsta är att du tog ifrån oss vår
yngsta dotter skulle få vara, få ha en lugn och na slumra till då och då. Det var många tan- trygghet här hemma och gör fortfarande, och
skön hemmakväll. Men något stämde inte, nå- kar som hopades, jag var glad att Maja hade det tror jag inte ens du förstår”
got fick Maja att vid ca 23.45 skriva ett sms till beslutat att inte vara hemma själv, vem vet Text och bild Madelene Wilke
sin mamma och be henne komma och häm- hur det hade slutat. Samtidigt var det med
ta henne, vilket Anna gjorde utan att blinka.
Runt midnatt var hon där, hämtade med sig
Maja, de låste dörren och körde tillbaka till
den hund och det hus de vakade över. Att nå-
gon vakade över deras hem, det skulle de inte
få veta förrän dagen därpå, när de återvände
vid 10.30 ungefär. De parkerade bilen, Anna
hämtade in tidningen från brevlådan och
Maja var den som låste upp, den som först
såg att något inte stod rätt till… Altandörren
stod öppen, hade hon glömt stänga den kväl-
len innan? Så föll blicken på byrån som stod
utdragen, allt låg uthällt och utrivet runtom-
kring och Annas dator lyste med sin frånvaro.
Några hade alltså denna natt den 18-19 juli
tagit sig in i deras hem genom att lyfta ur ett
fönster och klivit in där igenom, de hade se-
dan letat igenom det från golv till tak, rotat
igenom alla kuvert och födelsedagskort i jak-
ten på pengar och annat. Det som de ansett var
något av värde stal de, annat hade de slängt
ut och klivit runt i. För att komma åt ett natt-
duksbord klev de i sängen, de rotade igenom
medicinskåp, ja överallt hade de varit. Med
sig fick de saker till ett ekonomiskt värde på
runt 20 000kr vad det kostade de inneboende
i sönderslagen trygghetskänsla och stölden av
den frihetskänslan man bara finner i sitt eget
hem, det är oersättligt.

6