Page 232 - AA2015

det var skoj. På hemvägen brukade vi ibland de ringa. Vi blev så rädda, för vi trodde att nu varit med i kyrkoråd, fullmäktige, nämnder
”äta på vägen”. Vi hade gömt någon av de hade kriget kommit till oss. Vi cyklade i alla och också varit kyrkovärd . Andra intressen
smörgåsar vi hade haft med oss till skolan. fall fram till skolan, där lärarna talade om att har varit vävning, böcker och frågesport. Jag
När vi kom i närheten av Linderås så hörde nu var det fred. Vilken lättnad. gillar också att resa Jag har besökt många av
Det är jag Maj-Britt Andersson Lagan vi någon som ” joddlade”. Det var Karin som 1948 blev det konfirmation . Vi ”läste” för Europas huvudstäder, varit på några solse-
tidigare Boastad i Agunnaryd som satt på stenmuren och väntade på oss. 1941- prosten Carl Bäckman. Vi hade mycket läxor mestrar samt i Israel och USA Höjdpunkten
fått stafettpinnen av Myrtel och jag 42 var en mycket kall vinter. Ibland fick vi som vi skulle kunna utantill - katekesen med var i alla fall Australien 1999.
ska försöka berätta lite om mitt liv. stanna hemma en stund på morgonen för att bud och förklaringar samt psalmverser. Till Nu på ”gamla dar” blir det lite boule och
Den första delen här, var införd i Kol kylan skulle avta något, och ibland skjutsade konfirmationen skulle man ha nya kläder från stickcafe och så är jag mycket i trädgården.
bulletinen nr 7- 8 2007, men jag tar far eller Oskar oss med häst och släde. Jag topp till tå. Det såg jag fram emot, för det hade
den igen. Alla kommer väl inte ihåg. hade inte några långbyxor eller pjäxor då. jag ju aldrig fått förut. Jag fick t.o.m. en hatt. Far dog 1978 och mor1981 samt min bror
Utan det var en lång klänning och kappa och En tegelfärgad filthatt. Jag tyckte väl då, att Ingvar 2002, så jag är ensam kvar av vår fa-
Minnen från min tidiga barndom. gummistövlar som gällde. En gång fastnade den var godkänd , men när jag var i kyrkan en milj. Istället har jag fått en egen stor familj
Mitt första minne, även om jag minns det vi snödrivorna framme i Bråna och vi kom tid efter konfirmationen och en gammal tant med 3 barn 8 barnbarn och 4 barnbarnsbarn,
ingenstans, men då kom Åke i Viggsjö med
så till jul blir vi 21 personer hemma hos oss.
mycket svagt, var när mor kom hem med min Maj-Britt och Ingvar 1941 snöplogen och räddade oss. hade en sådan hatt, så hade jag den aldrig mer. Det är fantastiskt, att ha mycket bra kontakt
lillebror Ingvar. Jag tyckte inte att jag kände Julen var ju alltid något speciellt. Det slak- Vi var 13 stycken som konfirmerades det året. med alla. Vi besöker gärna barnen och de
igen mor riktigt och så tyckte jag att lillebror tades och och mor gjorde korv – blodkorv, Ibland stannade jag på Linderås och lekte Vi har haft ett par jubileum, senast 2008. Då kommer till oss och vi gör saker tillsammans.
såg så konstig ut. Mor och far har berättat för leverkorv och isterband och hon kokade palt en stund med Torsten och Karin och när jag var vi 10 stycken. Inte dåligt efter så lång tid. Bröllop Midsommar 1958 Tex.nu på hösten brukar vi göra ost, julkorv
mig, att jag frågade varför han inte hade några och gjorde syltor. Far brukade hjälpa till att sedan kom hem så väntade Ingvar på mig Så fick man börja arbeta, för att tjäna lite och stenugnsbröd med Ulrica och hennes
tänder och inga ben (han var lindad som barn dra köttkvarnen (det var ju inte vanligt att han och ville ha lite sällskap. Vi lekte också med pengar. På hösten var det potatisplockning. Familjeliv familj. Barnbarnen kommer ofta och hälsar
var på den tiden). Det gick ju inte att leka med hjälpte till inne annars) Mor bakade också Britt-Marie på Sjöliden . Vi brukade stämma Jag glömmer aldrig när jag hade varit på på, men finns på olika håll både i Sverige och
honom så jag gick upp till Erik på Sjöliden bröd i stenugnen, minst tre sorter. Hon baka- träff vid ”granen”.Det var en gran som stod ett ställe i åtta dagar och fått fem kronor per Efter kurser på Ryssbyskolorna och Värnamo utomlands och då är det skype och facebook
(han var då 39 år) och frågade om han ville de också olika sorters småkakor samt skorpor mellan Sjöliden och Boastad.. dag, alltså 40:- Då cyklade jag till Ljungby folkhögskola och en del olika jobb, mest i af- som gäller. Datorn är bra att ha, för att hålla
leka i stället. och vetebröd. Pepparkakorna fick Ingvar och Den övriga skoltiden flöt på och jag trivdes och köpte ett par röda moccaskor med vit fär, så träffade jag Ingvar 1955. Vi förlovade kontakten.
oss 1956 och gifte oss midsommardagen 1958
Ett annat inte så roligt minne var, när vi var jag hjälpa till med. Vi gjorde hjärtan, grisar mycket bra i skolan med bra lärare. Vår klass rågummisula. De kostade precis 40-. Då var i Agunnaryds kyrka. Vi firade för övrigt vårt
ute i höskörden och jag skulle passa Ingvar och bockar. Tidigare på hösten hade mor ystat var den sista som slutade efter 6 år. Vi gick jag lycklig. Jag var ibland med Ida på Sjöbo guldbröllop med att bl.a. besöka gudstjänsten
och satte ner honom på en liten tuva. Han några ostar som var färdiga till jul. därför i fortsättningskola i två omgångar. när hon var kokerska på en del kalas. Då fick där midsommardagen 2008.
började gråta så förskräckligt och mor kom Så kom då julen. På julafton gick far ut och Det var när den ordinarie skolan hade jullov. jag diska eller servera.
och undrade vad det var frågan om. Det vi- högg julgranen som vi sedan klädde med jul- Sommarloven tyckte jag inte så mycket om Vi bodde först i Ljungby och sedan i Värnamo
sade sig då, att jag hade satt honom i en myr- granskarameller, flaggor och levande ljus. När eftersom jag fick hjälpa till mycket med hö- och Tånnö. I Tånnö byggde vi hus 1966 och
stack och han hade fullt av myror i byxorna. mor sedan skulle torka av köksgolvet, innan skörden. Det som var roligt var, när vi framåt bodde där till 1974. då Ingvars far dog och
Mor blev inte glad. vi doppade i grytan, så fick vi våra julklappar, 8-9-tiden på kvällen fick cykla till Stockaland vi tog över hans föräldrahem i Lagan, där
vi fortfarande bor. Vi har fått tre barn Anneli
Janne som var mors morbror bodde hos oss för att vi skulle sitta stilla på kökssoffan. Vi och bada. Jag minns det, som att det alltid var född 1959, Niklas 1961 och Ulrica 1967. Jag
varmt och att vattnet var ljummet på kvällen.
när vi var små. Han bodde i en kammare och fick nästan alltid färgkritor och målarbok och Det var härligt. var hemmafru när barnen var små och trivdes
hade alltid dörren stängd. När mor och far en jul minns jag att vi fick vantar som Hanna med det., men ville också göra något annat, så
skulle gå till ladugården på kvällarna så bru- i Holmen hade stickat på maskin. På kvällen Krigstiden påverkade oss mycket som barn jag läste in grundskolekompetens i Värnamo
kade Ingvar och jag knacka på hans dörr och kom morfar med apelsiner och det brukade Vi hörde de vuxna prata om kriget särskilt när på kvällstid och sedan gymnasiekompetens – Fyra generationer
fråga om vi fick komma in och det fick vi vi också få av Janne samt någon choklad- tidningen kom. Jag var så rädd för att kriget ekonomisk linje i Ljungby 1977-79. Detta var Jag är inte så ofta i Agunnaryd nu för tiden,
alltid. Han hade ett skrin med lite småsaker i kaka. En jul kom min moster Edla cyklande skulle komma till oss och att fienden skulle på dagtid , men då var barnen så stora att de men läser i Smålänningen och i Agunnaryds
och dom brukade vi få titta på. Det var roligt. från Tranhult, där hon bodde då, med en fin bomba. Det var mörkläggning – mörka rull- Far Carl, mor Ester, jag och Karl 1958 klarade sig själva. Allehanda om allt som sker där. Det är alltid
blunddocka till mig och en lastbil till Ingvar. gardiner - så att huset inte skulle synas från lika roligt när Allehanda kommer. Då läser
På söndagarna brukade far gå in i finrummet Jag döpte min docka till Sonja. luften. När jag hörde en flygmaskin på natten Jag fick sedan jobb på Sparbanken i Ljungby jag allt, med en gång.
där orgeln stod och spela på den .Då satt vi all- ,så trodde jag att den skulle släppa en bomb. Riktigt jobb (nuvarande Swedbank) Jag jobbade där i 18 år
deles tysta och lyssnade. Han spelade gamla Detta var i min allra tidigaste barndom. Så snart jag såg några militärer så blev jag Mitt första riktiga jobb fick jag i Rickard och älskade att gå till jobbet varje dag. Det är riktiga högtidsstunder.
melodier som Flygarvalsen och Kostervalsen. Senare fick vi andra julklappar och vi köpte också rädd. Jag trodde det var tyskarna. Under Magnussons affär. Där fanns även posten. Hälsningar Maj-Britt.
När han sjöng ”Maja lilla hej, Maja lilla sej” också själva julklappar. kriget var det svårt att få tag på olika varor. Jag trivdes mycket bra där. Det var roligt med Utrymme för föreningsliv
så trodde jag att det var riktat till mig, för jag Det var ransoneringskort på allt – mat , kläder, alla kunder.. Det som jag minns mycket väl Jag har varit mycket engagerad i föreningsli- Jag skickar nu stafettpinnen vidare till Karin
kallades Maja, när jag var liten. Skoltid skor , fotogen osv. Jag kommer ihåg att mor var att IKEA, som då fanns i Elmtaryd , läm- vet -Röda Korset, Centerkvinnorna och SPF. Fransson i Sandsbro (Linderås).
Vi hade många snälla grannar, som vi ofta Så började jag skolan. Jag och Torsten på rostade råg i ugnen, som hon sedan använde nade in kataloger och paket hos oss. Ingvar och även i kyrkliga sammanhang ,där jag
Kamprad brukade komma med bil och läm-
gick till och där det vankades godsaker. Uppe Linderås skulle ha sällskap. Jag skulle gå ge- istället för kaffe. Vi hade karbidlampor som na in paket, som vi bokförde och skickade
hos morfar och moster Ida på Trekanten fick nom skogen upp till Linderås. På hösten när lyse. Det var mitt uppdrag att rengöra dem, iväg med post-mjölkbilen till Liatorp dagen
vi alltid köpebröd och marmelad, sådant som det var regnigt och vått behövde jag stövlar, när jag kom hem från skolan. Far var aldrig efter. Katalogerna skulle buntas och knytas
vi inte hade hemma. Hos Ida på Sjöbo var det men jag var så barnslig och ville inte visa inkallad till militärtjänst .som de flesta män med snöre, med 20 stycken i varje hög Det
saft och goda kakor. Berta på Sjöliden bjöd mig i stövlar, så min bror fick gå med mig var. Han hade opererats för blindtarmsinflam- är fantastiskt, när man tänker på ,att man fick
på mycket gott, men det jag minns bäst är, över kärret och ta med sig mina stövlar till- mation, med efterföljande bukinflammation vara med i början av det som sedan blev ett
när hon tog fram tomtebrus med hallonsmak baka, trots att han bara var 4 år. Vi gick hela och var därför frikallad. Han var enligt sin världsföretag.
och vi fick var sitt glas Den smaken kommer vägen första terminen , 4 km för 7-åringar. egen berättelse den förste på Ljungby lasarett,
jag aldrig att glömma. Något som jag heller Det var inte dåligt. Oskar på Linderås sa till som opererades för detta. Han fick ligga där i På fritiden gick vi på bio, föreningsmö-
aldrig glömmer är, när Berta på Linderås satte oss en gång innan vi gick , att vi inte fick äta 60 dagar. Jag tror att det var1904. te och dans. På sommaren cyklade vi till
fram ett stort fat med kringlor och sade att vi på vägen, för den var dålig nog ändå. Jag fat- I maj 1945 var min bror och jag på väg till Sunnerfors och Bråna Backar och någon gång
fick äta så många vi ville. tade inte vad han menade. Jag förstod inte att skolan, när vi hörde att kyrkklockorna börja- till Bokhultet eller Björkö . På vintern blev
det Eneborg, Linkullen eller Södra Ljunga.
Då fick vi ta taxi. Ett par särskilda minnen
har jag, dels när vi åkte till Ljungby och såg
Den som fått stafettpinnen berättar intressanta saker från sitt liv, samt lämnar vidare till någon som man tror har mer att berätta. Det filmen ”Hon dansade en sommar” och dels
kan vara en här boende, inflyttad, utflyttad eller med annan relation till Agunnaryd. Avlämnaren förankrar först med stafettmottagaren. när vi åkte till Orberget . för att lyssna på
Snoddas. Det var vad som stod högst på öns- Här bor jag nu
kelistan på den tiden.
16 17