Page 152 - AA2015
P. 152

Blyga pojkar får inga flickor


                                            de oftast, jag vilar denna dansen. Men som   ”Sommaren med Monica” och moraltanterna
                                            regel var det någon annan casanova de ville   förfasade sig. Men som om inte detta var nog
                                            ha tag på. Blev man avspisad smög man iväg   kom ”Nyfiken Gul” och plötsligt förstod vi,
                                            med svansen mellan benen och kände sig väl-  var det så här det skulle gå till!
                                            digt förödmjukad. Sen på småtimmarna blev
                                            det damernas och då kikade man lite i smyg,   Tanken som ung var att åldras sakta och vack-
                                            skulle den där blondinen komma månntro som   ert som ungkarl. Men så helt plötsligt stod man
                                            man lagt ner hela kvällen på. Efterhand blev   där med fru och barn och söndagspromenad.
                                            man mera världsvan man lärde sig att ville   Det blev hus och trädgård och det var då man
                                            man dansa med en viss tjej så var det till att   förstod att kvinnor lever i en drömvärld där de
                                            tjurrusa mot det tänkta föremålet, en halvme-  tror att de kan göra hantverkare av vilket rå-
                                            ter framför slå till bromsen rätta till frisyren   material som helst. Så alltifrån att slå i tavel-
                                            och titta henne djupt i ögonen. För det är ju   spik till att massera blommor blev ett måste.
                                            så att blyga pojkar får inga flickor, sägs det.  Man skulle ju vilja ha den där Martin Timell
                                                                                 mellan fyra ögon.
                                            Om vi tar oss tillbaka lite till skolåldern så
                                            hade ju läraren den uppfostrande rollen.   Sen flög barnen ut och man trodde plötsligt
                                            Nuförtiden är ju den rollen omvänd där elev-  att nu skall man bara njuta. Jo pyttsan nu blev
                                            en ser till så att läraren inte går över gräsen.   det till att passa barnbarn, hundar, katter för att
                                            Skulle så ske så ligger det nära till hands att   inte tala om deras semestrar. Ni kan väl titta
                                            han hamnar på vaktmästeriet.         till huset, vattna blommor osv. Ja, ja, vi har
                                                                                 väl ändå inget annat för oss.
                                            Att gå över gränsen kan man säga att våra lä-  Var det detta som vi tänkte oss när vi hade gjort
        Jan som ung konfirmand              rare gjorde. Hade man gjort något otyg fick   vårt. Då skulle vi sitta i gungstolen, njuta av
                                            man lägg händerna på skolbänken, läraren tog   det liv som då skulle berika oss. Jo pyttsan,
        I förra numret av Allehanda slutade   pekpinnen och rappade till. Nog sved det all-  nej då kom krämporna smygande. Ögonen
        vi med när man som tonåring gav     tid. Ibland hann man rycka undan händerna   blir sämre och dimmigare. Det är inte längre
        sig ut i de första virvlande dansste-  och då skrek läraren i falcett: - Rycker du un-  lönt att sitta i parken och mata duvor och för-
        gen. Konfirmationen var avklarad    dan händerna pajkajävel!             söka spana in lammakött. Knäna börjar svik-
        och det var överhuvudtaget inte ens   Skolan ja! Vi proppar våra barn fulla med en   ta, ryggen kröker sig och tingelingen ramlar
        möjligt att tänka på att få beträda en   massa ovidkommande lärdomar. Det första   väl snart av.
        dansbana förrän denna var gjord.    de borde få lära sig är ju att räkna till sex. De   Nu är man väl inte direkt purung och moran
        Det var med spänd förväntan som man första   bör ju i rimlighetens namn veta hur man gör   börjar dagligen prata om flytt till hemmet.
        gången skulle följa med de stora grabbarna.   barn. Nu sitter vi istället och försöker göra folk   Men man drar sig för detta. De får ju inte ha
        Det blev till att försöka snoffsa till sig så gott   av dem. Och att göra folk är ju inte så viktigt   fruntimmer på rummet och absolut inte ta en
        det gick, lite mums under armhålorna, bryl-  som att göra barn.          snaps. Nej det ska va dragspelsmusik, halle-
        creme i håret för att få tsunamivågen att ligga   Sen kom man in i colt-åldern, det var då pang-  lujamusik och de gamlas utfärd. Och hamnar
        som hos de stora rockstjärnorna. Nu var väl   brudarna fångade ens intresse. Detta följdes   man väl där dröjer det väl inte länge förrän
        inte skäggväxten något att tala om på den här   sedan av atom-åldern, då dök bikinin upp En   arvingarna kommer och börjar sprätta i mad-
        tiden. Några fjun här och var och man skämde   liten baddräkt som fick namn efter bikini-atol-  rasserna efter sparkapitalet.
        väl inte rakhyveln precis.          len i Stilla Havet. Och plötsligt stod Lill-Babs   Ja så sitter man där och tänker vad hade jag
        Sen tog man sig till granngården där de lite   där och sjöng Itsy, bitsy teenie weenie yellow   för framgångar i livet. Det är ju inte lätt att
        äldre kompisarna bodde och redan hade va-  polka dot, ja just det, Bikini.  bära andras framgångar inte heller varandras
        rit ute i svängen. Innan taxin kom fick man   Sen kom rockåldern, det var den tiden då el-  bördor men som inbiten svensk är det lätt att
        goda råd och det blev även till att få en första   gitarristerna bröt sig ur musikerförbundet och   bli grön av avund.
        jamare innanför västen. Efter hand kom taxin   gick in i elektrikernas fackförbund.
        och så bar det av till Södra Ljunga bygdegård.                                    Från en trots allt nöjd Jan Björk
                                            Efter detta kom något som vi som gillade
        Här började dansen nästan alltid med att bru-  kasedans hatade ”Twisten” en dans där man
        darna dansade med varandra medans grabbar-  inte befattade sig med sin partner och när man
        na tog en överblick över läget. Då vid den här   snurrat några varv på golvet inte hade en aning
        tiden hade man inte hört talas om jämlikhet så   om vem man skulle följa tillbaka. En annan
        det var bara att ta seden dit man kommer. Här   kortlivad dans var Limbon som var motsatsen
        var det till att bjuda upp om man ville dansa   till höjdhopp men man var ju fruktansvärt en-
        och inte stå lutad mot väggen och se attraktiv   sam och för att komma under den där ribban
        ut och tro att här kommer tjejerna rusande.  fick inga utstående delar vara i vägen!
        Efterhand tog man mod till sig, saxade sig   Sen gick det raskt att knyta upp bandet och
        fram genom grabbhavet och så plötsligt när   vips var topless-åldern född. Det pratas idag
        man kom fram var den man tittat ut försvun-  mycket om hur farligt det är att sola, i vår ung-
        nen. Först blev man en aning villrådig, men   doms dagar var det inte farligt att bli solbränd,
        sen gick man fram till någon av dem som var   möjligtvis sönderbränd och idag är det mest
        kvar. ”Får jag lov”, hackade man fram och   frågan om att bli utbränd.
        hade man tur fick man, ja tack.     Ja nog har man varit med om mycket, vi lyss-
        Nu var ju många tjejer lite mer försigkomna   nade på Barnens brevlåda med Sven Jerring
        och passade inte föremålet som bjöd upp, sa   sen kom Hylands Hörna. Det kom filmer som

        8
   147   148   149   150   151   152   153   154   155   156   157